Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll

DavidDalqvist



Foto

Kändisar som borde fiska

Postad av David Dalqvist , 01 februari 2013 - - - - - - · 1 187 visningar

Thorsten Flinck
Bifogad bild
Thorsten har allt en fiskare behöver: Karaktär. En aura som strålar av genialitet. Men också något galet. En defekt i allt det där så fullkomliga. Jag ser det framför mig hur Thorsten under fyra månader flugfiskar på samma vakande röding. Ingen vila ingen ro. Äter endast bär av något märkligt slag som växer kring hans kropp där i den norrländska mossen. När fisken efter de fyra månaderna inte naggas till hugg får han nog - tar av sig sina kläder. Ångan i kvällens kyliga luft från hans mun. Hans lugna steg steg ut i det kalla vattnet och hur han aldrig mer kommer åter.

Wolfgang Amadeus Mozart
Bifogad bild
Eller nej. Tänkte nu lite fel. Mozart hör hemma under kategorien "Kändisar som borde vara Näcken". Hur han sitter på en sten i någon fors och komponerar musikstycken i sin briljanta hjärna och samtidigt med någon flöjt eller fiol eller vad fan det heter lockar strövare i skogen till sig och sedan drar dessa med sig ner i djupet osv.

Gollum
Bifogad bild
Gollum hade gjort sig bra som fiskare. För jag tycker att det behövs fler dårar. Schizofrena varelser som leder med oss ut på äventyr, ut ut och ut.

Astrid Lindgren
Bifogad bild
Jag vill mig tro att Astrid var en metare. Jag vill sitta med henne i en eka en sommarnatt. Höra till hennes historier. Och när ljusningen nästan omärkligt sker säger vi: Jonathan, jag ser ljuset! Och sedan.. aa, ja vet inte.

Plura
Bifogad bild
Plura är en sån som behövs i alla gäng. Spelar ingen roll ifall jorden är i färd med att gå under. Han skulle alltid sitta där med en flarra å surra å va "soft". Känns på nåt sätt tryggt.

Gunvald Larsson
Bifogad bild
Samma sak här. Karaktären Gunvald. En nödvändig typ. Om guiden är dålig flippar snubben ur och kastar stolar omkring sig och skriker "DU KAN DRA ÅT HELVETE, HÖR DU DET?!?!?!?!?!?!!!".

A. Det var väl det hela. Haj haj.


Foto

Isfiske, krig och det militära

Postad av David Dalqvist , 01 februari 2013 - - - - - - · 707 visningar

Mitt bloggande har senaste veckan varit obefintlig. Men världen den rullar trots allt vidare. Tyvärr. Man vill ju helst att världen skall stanna upp och att folket äntrar gatorna i full färd med att späka sig själva. Hur som helst. Jag har inte haft så mycket att skriva. Och väldigt lite tid. Och tid är pengar. Hahaha. Tid är pengar. Finns det än idag individer som säger så, på fullaste allvar.
Jaja.
I helgen skall jag faktiskt fiska. Isfiske. Abborre. Korta meningar. Drabbades utav akut autism.
Nåja.
Vid isfiske får jag alltid känslan av att isen skall krackelera och man sjunker ner i det djupa svarta vattnen och stora fiskar äter av ens kött. Men detta händer mycket sällan. Får se hur det blir i helgen med detta. Ajaaaaa. Ni har väl viktigare saker att göra än att sitta framför skärmen. Så... ÅTERGÅ, till detta. Min lärare i biologi skrek alltid så, "ÅTERGÅ!!!". När han tyckte att diskutioner fldadrade iväg. Han hade karaktär den mannen. Legat i det militära. Varit ute i krig. Skjutit folk. Jag inbillade mig att han med kniv simmat i träsk och sedan räddat byar ur deras terror. Men denna fantasi avbröts alltid tvärt när man såg att han hade en klocka på vardera arm.
Tänkte endast då: mannen är inte klok.


Foto

SÖNDAGSLÄSNING

Postad av David Dalqvist , 27 januari 2013 - - - - - - · 49 076 visningar

Hej vänner.

Ni har väl inte glömt att läsa mina artiklar "Tjärnen", som handlar om ett monster till gädda samt "En karibisk å i norden", som handlar om ett mycket fint fiskevatten långt upp i norr.

Perfekt att fördriva tiden med en söndag som denna när mörkret är över oss.

Ha det nu fint så hörs vi. Kanske. Om man inte blir skjuten eller så.

Hej!


Foto

När du inte är nöjd - tänk på Bödeln

Postad av David Dalqvist , 27 januari 2013 - - - - - - · 628 visningar

Ni vet den där känslan av missunnsamhet som ibland infinner sig i ens tragiska kropp. Den skall man trycka undan. Vet ni varför? Jo: för när man sitter vid köksbordet och har en ljummen kopp kaffe i handen och det faller blöt snö eller blötsnö utanför ens fönster och det är långt till vårens islossning och allt kan fara och flyga åt helvete en söndag som denna då skall man tänka på förr i tiden - när yrken hade en annan status. När Bödeln krossade kroppar mot betalning. När man fiskade för att överleva. När man yttrade en mening som inte hörde hemma i samhället och fick ett spjut genom huvudet eller blev lagd under giljotinen. Detta kanske inte låter så väldigt glamoröst. Jobba som Bödel? Det måste vart den tidens absolut sämsta jobb. MEN TÄNK DÅ FÖR GUDS SKULL OM! För det fanns då ett yrke som gick under namnet "Rackare". När Bödeln huggit huvudet utav meningsyttraren eller när kroppen dinglade i galgen eller när folkmassan under Bödelns rop startade med att stena personen i fråga så fanns det i bakgrunden en människa som när stormen lagt sig i tystnad samlade upp blod, tog ner kroppar från snaror, plockade huvuden från gatan i en tygsäck.
Rackaren, stod längst ner på stegen i samhället.
Det ger en tröst på något sätt. Inte sant?
Jag tror inte Rackaren satt med en ljummen kopp kaffe i köket och såg blötsnön falla och sedan skrev ett blogginlägg om detta. "Rackarungen" satt antagligen i ett blött utrymme under en ståtlig byggnad och när "ägaren" knackade med gångkäppen i marmorgolvet spred sig vibrationer som släppte jord och dylikt i Rackarens anlete och då visste han att det fanns blod och huvuden att samla in.
Fy fan.


Foto

Jag vill kasta henne åt hajarna

Postad av David Dalqvist , 23 januari 2013 - - - - - - · 340 761 visningar

Vaknar fruktansvärt dåligt. På fel sida som man säger. Allt kan fara och flyga åt helvete. Morgontidningen har inte kommit så jag går under mutter mot köket och startar kaffekokaren som muttrar instämmande och letar fram en gammal tidning från helgen som gått. Allt av värde är läst. Men så innan jag skall kasta eländet ser jag en liten ruta där en intervju gjorts med en psykolog. Jag är mycket fascinerad utav psykologer. De verkar leva ett sådant upplyst liv. Den ultimata människan måste vara en fiskande psykologspion eller något sådant. Hur som helst. Reportern stället några frågor om hur hon blir bemött av människor för att hon arbetar som psykolog och då blir jag lite irriterad för att hon svarar något i stil med, "eftersom jag redan innan har ett övertag mot de flesta jag möter så...." och det är ju inte en sund människa som svarar något sådant. Hon sjunker, kan man säga. Och sedan kommer bomben, hon tipsar oss "vanliga människor" här ute i Riket om vad man kan göra för att leva varje dag TILL DET YTTERSTA. Ja, så säger hon. Hon säger att man skall vakna med ett leende. Och det passar ju inte in på mig och saker som inte passar in på en själv askyr man ju så nu kokar jag av hat. Hon säger sedan att man alltid skall unna sig en sovmorgon. Hur kan man det, tänker jag. Hon fortsätter, "starta dagen med en kopp te i lugn och ro och sätt upp mål du vill nå under dagen. Se möjligheter i det omöjliga. Tänk positiva tankar och unna dig en fika i goda vänners lag och på kvällen skall du inte ha några måsten. Bara koppla av".
vad i helvete lever den människan för liv? Total brist på verklighetsuppfattning. Jag tror tidningen intervjuat fel person, att de fått tag i en förrymd patient får dårhuset. Jag vill ta en båt rakt ut i atlanten och där binda fast några blodiga kotletter kring hennes kropp och kasta i henne och när hajarna närmar säg skall jag med ett leende på läpparna säga, "du måste se det positiva i detta! Ha ett leende i ditt anlete. Se det här som en fika med dina goda vänner. Haj på'rej!"
Och nu är kaffet klart och nu är jag på bättre humör och hej och hååå.

Hej på er!


Foto

En inblick i GW:s garderob

Postad av David Dalqvist , 22 januari 2013 - - - - - - · 725 visningar

Jag ser det framför mig: hur GW med käpp går in i sin walk-in-closet och muttrar och har sig. Väser. Svordomar. GW är en sådan man som alltid muttrar. Ungefär som det finns folk som till slut - förr eller senare - kör ut för ett mycket brant stup.
"Ähhhrrr... aaaa, västen. Fan. Ja tar västen." Och så tar han den och är färdig för en ny dag. Härligt ändå. Prestigelöst.
Inte som en intervju med Joakim Berg jag läste för någon dagsedan. Han har visst en garderob värd över flera miljoner. Tänk den ångesten, "skall jag ta den svarta tröjan eller den svarta t-shirten eller de svarta kängorna eller den svarta mössan eller den svarta jackan eller den svarta..." a, ni fattar.
Jag gjorde således en GW. Eller nä. Det gjorde jag inte. Jag hängde ju bara upp en väst jag hittade i garderoben och så fotade jag den och sen skrev jag ett blogginlägg om det och snart skall jag se på lite på tv å så blire till att försöka göra det mest meningslösa som finns på vår jord - sova.
Vi hörs, hörrrröniniii.

Bifogad bild

HEEEJ!


Foto

Här kan man va

Postad av David Dalqvist , 22 januari 2013 - - - - - - · 689 visningar

Hej vänner. En dag som denna - grå och kall och osexig på alla sätt och vis kan man tänka på vad som väntar skall. Då härdar man nog ut. Å dom som inte gör det kan ju alltid.... ja, göra nåt.

Bifogad bild


Foto

Bästa fiskelåtarna

Postad av David Dalqvist , 22 januari 2013 - - - - - - · 699 visningar

Jag rangordnar här nedan de fem bästa fiskelåtarna:

1.
2.
3.
4.
5.

Ja. Där har ni dom.
Det finns inga bra fiskelåtar. Och dessutom, vem lyssnar på musik när man fiskar? Dummaste jävla påhitt jag hört.

Hej.


Foto

Saker att göra när man inte fiskar

Postad av David Dalqvist , 21 januari 2013 - - - - - - · 702 visningar

När man inte fiskar. Vad skall man då fylla det tomrum som somliga kallar för liv med? Jo vänner, då kan man gå på fågelskådning. Jag har t. ex. fått tips om att det bor en falk i mitt kylskåp. En behaglig skåda väntas.
Hej.
Bifogad bild


Foto

Dom jävlarna tog mig en efter en - pga. av en tafs

Postad av David Dalqvist , 21 januari 2013 - - - - - - · 541 visningar

Jag uppmärksammar deras mumlande som osar avsky när jag i panik hoppar upp mot björken och lämnar allt som heter värdighet och respekt bakom mig och sliter sönder linan och flugan blir så klart kvar där uppe utom räckhåll men jag hinner inte bli besviken över detta så jag rusar över myren och likt en flyende älg yr vatten kring mina ben och jag är framme vid min fiskeväska och där ordnas ny tafs och ny fluga men jag skiter fullständigt i knutteknik just nu och gör någon kärringknut och händerna skakar och fradga yr ur mungiporna på mig och jag rabiesspringer mot den där fisken jag hade på kornet.
Den där gruppen med flugfiskare stirrar häpet på mig. Jag märker att de nu viskar. I mindre grupper. De har delat upp sig. En av deltagarna närmast mig får något djuriskt i blicken när han lägger märke till tafsval och pekar med stor gest mot mig och likt en löpeld sprider sig tystnaden och alla blir stilla medan de ser på mig. Nu med andra tankar än förakt i sinnet.
Jag kastar med våldsam fart ut flugan mot den vakande fisken och den hugger och jag gör mothugg och kampen blir kort. Jag får fisken in mot land där jag dräper den. Bedårande fisk. Stor. En fin fisk. Nu är de där grupperingarna inte längre mänskliga. De är djuriska. De har fått korn på skadad villebråd.
Rädslan ilar genom mig när återigen springer över myren och vattnet yr och jag håller fisken i ett stadigt grepp högt över huvudet, som en trofé, men jag kommer inte långt innan jag blir trött och vänder mig om vilket man inte skall - som en lindansarare som går tvåtusen meter upp i luften, utan problem, blicken fäst på målet hundra meter längre fram. Allt går så bra att han blickar ner mot jorden och när han gör det faller han så klart ner och skriker och flaxar med armarna och har sig och så krossas han mot marken - och då ser jag där då ett tjugotal tjoande fiskare med flugspöna i högsta hugg och de ropar något ohörbart och jag vacklar till i vändningen vilket gör att jag faller framåt där i den tunga blöta myren och jag är genomvåt och trött och myggbiten och gruppen tar in meter efter meter på mig. Jag samlar ny kraft och för att göra mig av mig onödig vikt kastar jag fisken som landar med ett plums i en mycket liten vattensamling och då vrålar de bak mig, likt Orcher, och någonstans här inser jag att loppet är kört och jag ser att någon av dem har dragit en samekniv och har den i högsta hugg.
Jag sätter mig lugnt intill en björk. Andfått men tillfreds. Accepterar det som komma skall. De närmar sig nu.
Marken skakar.
Nu är de framme.
Slag snärtar mitt ansikte. Deras flugspön är som svärd. Jag hör det där bromsljudet någonstans i gruppen medan jag ligger på marken och slagen yr och fläker upp mitt kött och jag ser mellan fingrarna hur en av dem dragit ut backingen som är mycket stark och mycket vass och han lindar den runt min hals och sedan drar de mig mot vattnet till där fisken flyter livlös med buken skrikande upp mot himlen och där tappar jag medvetandet medan de sänker min kropp ner i den bottenlösa gölen med hjälp av stenar och fluglina lindad runt min kropp och jag sjunker ner där och ovanför ropar någon: "FÖROLÄMPA INTE FISKEN GENOM ATT FISKA TORRFLUGA MED SJUNKANDE TAFS! HÖR DU DET? DIN JÄVEL!"


Foto

Flugfiske i tåg

Postad av David Dalqvist , 20 januari 2013 - * * * * * · 693 visningar

Och jag som trodde jag var speciell.
Under en tågresa idag ser en tjej på mig. Hon var mycket vacker. Brunt lockigt hår och alldeles gräsgröna ögon. Till en början mycket intresserad blick i de där ögonen. Som de glittrade! Efter ett tag lite mer, förbryllad. Ytterligare senare lyser endast medlidande.
Jag blir något nedslagen av detta och lyssnar istället på musik. Då händer det - hon stegar fram mot mig! Jag tar av mig hörlurarna och hon lutar sig mot mig och viskar: Ursäkta. Jag vill inte säga detta för högt men, det hänger konstiga saker i din tröja från din axel." Och sedan går hon.
Att gå ifrån de där tankarna då man trodde man var något till att inse att man under några timmar sett ut som Peter Siepen - det är inget jag rekommenderar.
Bifogad bild


Foto

Metaren Strindberg

Postad av David Dalqvist , 19 januari 2013 - * * * * - · 598 visningar

Bifogad bild
Mannen med Sveriges mest skräckinjagande blick, någonsin, drack inte bara absint och led av förföljelsemani och storhetsvansinne och galenskap och.... ja, ni vet. Ni känner igen det. Beskriver väl egentligen vår tids folksjukdom. Nej, vid sidan av allt detta, mellan absintångornas rökpelare metade han, August. Kan ni tänka er va! Strindberg metade! Så... oväntat på något vis.
Strindberg skrev några visa ord om detta, också.
Jag vet inte om min beundran för Strindberg stiger eller om min förundran över hur metets alla prylar som flötet sjunker när jag läser detta. Men en sak vet jag: att alla som kan skriva så om metet i sig inte är nån vidare metare - ungefär som jag då.

"När en någorlunda bemedlad person av medelmåttig intelligens skall försöka sig på att meta, ställer han sig på en ångbåtsbrygga och kastar ut sin rev, och där förbliver han stirrande på flötet i timmar tills ett tjockt töcken av dumhet sänker sig över hans själ, så tjockt att när han slutligen förargad går sin väg, han är fullt övertygad om att det inte fanns några abborrar i den sjön. Har han däremot stått ut första timmen och olyckan varit framme i form av en obetänksam mört, då kan han stå två timmar till tills hans matta öga får fakir-hallucinationer ur vilka han först ryckes av sin hungriga mage."

Och så skippar vi lite i mitten som man ju gör med allting och ser hur han avslutar.

"Bor man länge på samma trakt och anställer iakttagelser, skall man snart samla rön så att man vet ungefär var abborren går vid den vinden och det vädret, den strömmen och den tiden. Detta är olika för olika trakter och man kan icke ge några regler. Det gives till och med uppe i insjöar helt andra metoder, och abborren biter på somliga ställen icke på metmask, utan på helt andra beten, och metar man då med konstgjord fisk i stim eller med drag, får man ha ett sortiment beten att välja på.
Ultimatum: om du vill ha fisk, så sök opp honom, och sök inte få abborre i vassbänkar och icke gädda på stengrund; kommer icke du till fisken så kommer inte han till dig, allraminst till ångbåtsbryggor, som han avskyr!"


Foto

Universeum fick mig att inse hur mycket jag hatar vintern

Postad av David Dalqvist , 19 januari 2013 - - - - - - · 364 042 visningar

Jag bläddrar igenom min facebook-wall och ser ett inlägg ifrån sen september. Jag skriver om att jag äskar kylan som är på intåg. Hur man kan klä på sig tjocka ylletröjor. Att äntligen se den där snön som faller i mörkret under gatlampors sken.
Och jag undrar vem den dåren var.
Det finns inget jag hatar så mycket just nu som kyla. Jag blir irriterad när jag öppnar portdörren och den där krispiga luften styckar hela mitt väsen. Varför skall det vara kall när det kan vara varmt? Jag tror jag är en sån typ som drömmer om global uppvärmning när ingen ser. Närå.

Jag var igår på Universeum. Tog en vagn dit som inte hade någon fungerade värme. Dessutom hade någon svagbegåvad öppnat ett fönster. Salt och grus på golvet. Obehagligt. Men så är jag plötsligt i mitt rätta klimat - djungeln. Jag blir återigen ETT med med själv. Det är hett och fuktigt och små märkliga fåglar i de mest underliga färger jag skådat finns bak vart blad. Insekter som säkert bär på någon dödlig sjukdom suger mitt blod men det bryr jag mig inte om för det är behagligt och varmt och jag tappar tidsbegreppen fullständigt. Men all lycka är lätt förgången, heter det väl. En röst i högtalarsystemet påminner mig och kanske två till om att det är 20 minuter kvar till stängning. Och så var man tillbaka i nuet igen och man tar svängdörrarna ut och det är mörkt och kallt och långt kvar till vår och jag bestämmer mig för att nästa gång jag är där inne i djungeln skall jag bygga mig en hydda och bli en del av naturen och folk kommer peka på mig och ungar kommer med pinnar peta på mig för å se om jag verkligen är VERKLIG och jag skall med pilbåge skjuta ihjäl någon biffig fågel och kanske en och annan lockande fisk till lunch och kanske en och annan unge som är för kaxig och sedan skall jag under en av våra tre varma dagar i detta land lämna min hydda där i djungeln på Universeum och ta vagnen hem till Krokslätt i förhoppningsvis 40-gradig värme och så skall jag radera det där jävla facebook-inlägget för människan som skrev det kan inte ha varit frisk i huvudet.

Nu skall jag steka makrill. Hej på er.


Foto

GE MIG MISSLYCKANDEN!

Postad av David Dalqvist , 17 januari 2013 - - - - - - · 697 visningar

Det är ett alltför lyckat och välkonstruerat luftslott vi tar del av idag. Kolosser till fiskar dras upp här och var och någon gråter av lycka och folk viskar "herregud, herreherregud" i bakgrunden och en människa med lite skörare psyke bara faller ihop i en liten hög mitt upp i glädjeruset.
Jag vill se lite mer... ÄKTA VARA. Misslyckade fisketurer där folk dör. Eller aaaa, de måste väl kanske inte dö. Men tänk er "The Blair Wich Project", fast med fiskevinkel. Folk försvinner en efter en där i den till synes säkra båten som guppar långt ut till havs. Två kamrater som samspråkar och när den ene skall ner till pentryt och hämta en... soda,hör han skrik där ovan. Skrik som skär genom ben och märg, som man brukar säga. När personen försiktigt smyger upp på däck igen ser han endast där spår av sin kamrats jordliga existens.
Tydliga.
Ett skelett.
Blodspår över durken som leder rätt ut i det mörka vattnet.
Filmat med skakig handkamera. Det, det vill jag ha!
Den mest ultimata fiskefilm som hade kunnat göras i den här genren är tyvärr förbi. Ni vet kamratgänget som fiskade i Sibirien för ett antal veckor sedan. De vandrade planlöst omkring under fyra månader och i brist på mat åt de upp varandra.
En mycket förkortat version av verkligheten - jag vet. Men tänk, tänk att ha det på film!!! Jag vill se den sändas på onsdagkvällarna i tv4 i tre delar. Med svenska karaktärer. Hur William kryper över den Ryska taigan i förtvivlad jakt på kött och sedan hur blicken fästs vid Sjödin och hur pupillerna lyser mat och sedan ekar ett skri där i vildmarken.

Där har vi väl ändå något va, folk.
Bifogad bild


Foto

FISKEREBUS

Postad av David Dalqvist , 10 januari 2013 - - - - - - · 10 932 visningar

Heeeej! Tävling stundar gott folk. Vad vinner man? Jo något som inte kan köpas för pengar. ÄRA.
Hahahaha. Ära....
Nåja. Lägg märke till mitt arbete i photoshop. Är det någon som undrar "hur den där killen bar sig åt". Kanske häpet sitter där med öppen dregglande mun kan ni ju höra av er till mig.

Må gott!

Bifogad bild






Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i min blogg