Hej vänner. Jag sitter just i detta nu med dubbla halsdukar lindade kring min hals. Detta halsont driver mig till vansinne. Dessutom vet jag inte om det är bra med värme kring halsen när man befinner sig i det här "tillståndet". Vem vet - det kanske blir värre och jag faller ihop i en liten ynklig hög här på golvet.
Hur som helst. Jag hittade några bilder jag tänkte delge med av, bilder som bara stannat kvar i någon vrå av telefonen. Jag måste säga att jag är mycket nöjd med dessa. Tycker att de sammanfattar mitt år på ett, stilrent sätt.
Den här bilden har vi väl alla i våra iPhones. Jag tycker den sammanlänkar alla motiltelefonfotografer med varandra. Å när vi bläddrar bland våra bilder å får för oss att trycka på någon av ikonerna och sedan kommer på vad man håller på med så hoppas man ju bara att ingen såg.
Jag som tog för givet att Västtrafik alltid var sena i oväder. Jag tog sålunda en bild. Lunkade åter mot lägenheten där min glömda plånbok befann sig för att senare vid hållplatsen se att vagnen hållit tiden och jag missat och fick sitta där i tjugo minuter.
Kan mycket väl ha varit den jobbigaste stunden för mig 2012. Ja usch ja.
Det här är en snökatedral jag byggde på landet. En magnifik sak. Minns hur jag KNUFFADE undan syskonbarnen för att de små jävlarna inte skulle få sabotera. Nu har snökatedralen smält. Och det dåliga samvetet infinner sig. Va? Vad sa ni? Bilden? Ja visst, den är lika magnifik den.
Under nyårsnatten agerade jag fotograf. Ansvaret axlade jag väl kanske själv, utan att någon egentligen ville. Kanske. Men så blev det. En kvinna strök förbi så jag bad henne å ropa "GOTT NYTT ÅR" och det gjorde hon ju men hon gjorde samtidigt någon märklig gest med armen som jag inte begrep mig på så då blev jag en aning rädd och viskade till mina kamrater att: "näni, nu hörrni, nu smiter vi va".
Så då sprang vi vidare.
Här är en mycket lyckad stämningsbild från nyår. Jag minns mitt häpna uttryck när jag blickade på skärmen, så vackert!
En äkta turistbild. Vacker. Diffus. Otolkningsbar. Mycket nöjd!
Jag minns hur den där skuggan verkade så spöklik. Så jag ropade "STOPP" och då stoppade det och då fotograferade jag Det.
Här trodde jag på fullaste allvar att jag upptäckt ett himlafenomen. Om sådana nu kan upptäckas. Jag fotograferade även detta. Sedan sa en vän att det där bara "var julgranen på drottningtorget och det andra är strålkastare". Så blev jag lite putt på honom och pratade inte mer med den jäveln på hela kvällen.
Och så till sist vänner. Lite längtan. Snart är vi där. Vid strandkanten. En ljudkuliss som utgörs av vågors svall. Solen som får din hud att hetta.
Och sen är det vinter igen! Hej å hå!
Hur som helst. Jag hittade några bilder jag tänkte delge med av, bilder som bara stannat kvar i någon vrå av telefonen. Jag måste säga att jag är mycket nöjd med dessa. Tycker att de sammanfattar mitt år på ett, stilrent sätt.

Den här bilden har vi väl alla i våra iPhones. Jag tycker den sammanlänkar alla motiltelefonfotografer med varandra. Å när vi bläddrar bland våra bilder å får för oss att trycka på någon av ikonerna och sedan kommer på vad man håller på med så hoppas man ju bara att ingen såg.

Jag som tog för givet att Västtrafik alltid var sena i oväder. Jag tog sålunda en bild. Lunkade åter mot lägenheten där min glömda plånbok befann sig för att senare vid hållplatsen se att vagnen hållit tiden och jag missat och fick sitta där i tjugo minuter.
Kan mycket väl ha varit den jobbigaste stunden för mig 2012. Ja usch ja.

Det här är en snökatedral jag byggde på landet. En magnifik sak. Minns hur jag KNUFFADE undan syskonbarnen för att de små jävlarna inte skulle få sabotera. Nu har snökatedralen smält. Och det dåliga samvetet infinner sig. Va? Vad sa ni? Bilden? Ja visst, den är lika magnifik den.

Under nyårsnatten agerade jag fotograf. Ansvaret axlade jag väl kanske själv, utan att någon egentligen ville. Kanske. Men så blev det. En kvinna strök förbi så jag bad henne å ropa "GOTT NYTT ÅR" och det gjorde hon ju men hon gjorde samtidigt någon märklig gest med armen som jag inte begrep mig på så då blev jag en aning rädd och viskade till mina kamrater att: "näni, nu hörrni, nu smiter vi va".
Så då sprang vi vidare.

Här är en mycket lyckad stämningsbild från nyår. Jag minns mitt häpna uttryck när jag blickade på skärmen, så vackert!

En äkta turistbild. Vacker. Diffus. Otolkningsbar. Mycket nöjd!

Jag minns hur den där skuggan verkade så spöklik. Så jag ropade "STOPP" och då stoppade det och då fotograferade jag Det.

Här trodde jag på fullaste allvar att jag upptäckt ett himlafenomen. Om sådana nu kan upptäckas. Jag fotograferade även detta. Sedan sa en vän att det där bara "var julgranen på drottningtorget och det andra är strålkastare". Så blev jag lite putt på honom och pratade inte mer med den jäveln på hela kvällen.

Och så till sist vänner. Lite längtan. Snart är vi där. Vid strandkanten. En ljudkuliss som utgörs av vågors svall. Solen som får din hud att hetta.
Och sen är det vinter igen! Hej å hå!