Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll




Foto
* * * * - 1 rösta

Snö: och man vill bäras utav stråkar

Postad av David Dalqvist , 03 december 2012 · 577 visningar

När snön faller vill i vart fall alltid jag befinna mig i en film. Många tycker kanske detta är tragiskt. Men inte jag. Enligt mig är det fint. Filmiskt. Vi kan kalla det en fiskefilm: "Tjuvfiskefilmen". Man vill vandra någon gata fram i ensamhet, den uppvikta rockkragen mot ansiktet till och snöflingor som dovt landar mot tyget. Kanske någon händelse i skeendet innan har gjort mig helt lugn, jag tror mig ha klarat av de prövningar jag ställts inför. De där bevisen man i panik rusat efter är nu endast aska i eldstaden. Kontrakten, avtalen - de var glöd när jag lämnade eldstaden där i rummet. Vittnena, de vilar på havets bottnen. Nu med istäcke över. Kanske de skall skymtas mot våren till.
Det knarrar under fötterna. Tystnaden. Inte ens bilar hörs. Det skall visa sig bli mitt fall. Någon av de skyldigas anhöriga som jag inte haft med i beräkningarna befinner sig nu i en bil ett kvarter ifrån mig. Kanske de gråter, tårar nerför kinderna. Kvinnan vars man vilar på havets bottnen laddar med darriga händer en pistol. De siktar mig gåendes den enkelriktade gatan fram. Jag lägger inte märke till bilen som närmar sig bak mig förens en mötande bil tutar och hytter med nävarna där inne. Jag vänder mig sakta om och ur bilen kliver en kvinna med pistolen i sin hand och hon säger "din jävel" och jag ser hur hela hennes kropp nu skälver och hon skjuter och tappar sedan pistolen i snön, den hörs knappt där den landar i snöremsan efter plogbilen och kvinnan hon står kvar och ser på mig och en man hoppar ur bilen och drar henne med sig in och bilen och den rivstartar, slirar en aning i snön men får snabbt fäste och åker med hastig fart upp mot ändgatan, vänder där och åker sedan förbi mig. Mina blickar möter passagerarnas. Jag har sjunkit ner. Snön kring en är röd. Det är lika tyst. Hör något skri från en bil i närheten. Jag sitter lutat mot väggen och allt jag hör är snöns dunsar mot kragen och den där stråkorkestern som så väl passar till snöfall och ens egna sådant.

Ja, eller också så går man och sätter på en kopp kaffe innan man skall iväg mot jobb.





Detta inläggets trackbacks [ Trackback URL ]

Det finns inga trackbacks för det här inlägget

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i min blogg