Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll




Foto
- - - - -

Om hur människor och en själv med tiden förminskas

Postad av David Dalqvist , 03 december 2012 · 683 visningar

Bifogad bild
Jag hade som litet barn en granne som då enligt mig var ett geni. Hans yttre var också såsom man tänker sig ett genis: stort yvigt skägg och ovårdat hår. Manchesterbyxor, skjorta och väst. Alltid ett anteckningsblock i byxfickan. Ett spänt ansikte, ständigt på gränsen till sammanbrott eller skratt.
Vad man en frågade hade mannen svar på detta. Jag minns särkilt hur mannen kunde alla fåglars namn. När man pekade upp mot någon grantopp och sade "vad är det för fågel?" och hur han svarade "det, det är en fink av något slag". Detta pågick under flera års tid. Vid ett besök på Hornborgarsjön då jag inte visste att "de där stora sakerna" var tranor och man frågade och fick till svar att också detta var "finkar av något större slag" häpnade man av beundran. Hur kunde en människa veta så mycket! Om allt! Vilken karaktär!
Men med tiden så förstod jag ju att mannen bara var en idiot. Som inte visste en jävla dugg. Istället för att ta reda på saker och ting, istället för att säga sanningen som var att han faktiskt inte visste någonting så kom de här finkarna på tal. Om och om igen. Likt en galning som rabblar ett mantra. Jag minns hur jag en dag kryssade för den 225 fågelarten i min fågelbok och hur jag kom till insikt om att jag aldrig skulle bli en sådan människa som den mannen var, som sade saker bara för att säga saker och höra sin egna röst. Att istället försöka veta, ta reda på, eller säga "det har jag faktiskt ingen aning om, men vi kan ju ta reda på det".

Det har hitintills fungerat väldigt bra. Tills jag för några veckor sedan var vid havet med min brorsdotter och hon fick syn på en vadarfågel jag inte kände igen och hon då absolut skulle fråga "David, vad är det?" och hur jag hör mig själv säga "Det är en fink av något slag". Hennes blick som möter min och hur hon beundrar mig och hur jag bara ville kliva rakt ner i havet och ta livet av mig själv.
Allting går visst igen.




David, du är en sjuk människa. Nu vet du det.
Foto
David Dalqvist
dec 03 2012 19:39

David, du är en sjuk människa. Nu vet du det.

Hahaha... tack Mathias!!!

Detta inläggets trackbacks [ Trackback URL ]

Det finns inga trackbacks för det här inlägget

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i min blogg