Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll




Foto
- - - - -

Den saten glömmer jag aldrig

Postad av David Dalqvist , 13 april 2013 · 3 143 visningar

Pappa jag och min storebror åkte år 2000 till Härjedalen. Vi tog bilen en kall julimorgon och jag minns hur gräset var så tyngt av dagg att det nästan neg för oss. Solen steg fort för var minut. Jag somnade i bilen i takt med att motorn startade. Efter någon timma - oklart hur många - väcker de mig för fika. Vi har en rastplats vid en liten sjö mitt på ett myrliknande område, en liten bäck som ser mycket djup ut rinner längre inåt myren till och jag ser små, nästan tillbakadragna vak.
Och värmen sen! Vindstilla. Blå himmel och sol och alla insekter och jag minns att jag tänkte att vi har tur.
Alla tallar och myrar och berg och skogar på avstånd och mellanrummet av myr, bäck och sjö och sol och tiden gick fort och vi var snart framme och pappa med sina solglasögon och raka rygg och "äsch, sex timmars bilåkning är ingenting. Säg till om ni vill ut och sträcka på benen pojkar" men vi som bara höll masken för vi ville vara som han. Metspöna i bagaget. Jag med mitt första flugspö i knät. Bokstavligen. Flugasken ständigt öppen och min blick däri. Jag hade bundit hela natten. Lånat arton flugbindarböcker på det lokala lilla biblioteket och jag minns biblotikariens blick och hur hennes hand sökte sig mot telefonen och hennes stapplande steg bak och hur jag kunde känna polisstyrkan storma in i i fantasin och brotta ner mig och slå mig med batong och säga "nu har vi dig din jävla dåre". Och jag där; oförstående på golvet.
Men jag fick böckerna och band alltså under natten de flugor jag i texterna läste var lämpade för harr- och öringfiske i norr.
Pappa och min bror var old school. De metade. Kanske spinnfiskade upp någon liten jäkel här och var. De tittade ibland på mig och mitt flugspö och min mediokra teknik och så skakade de på huvudena i samförstånd.

Framme.

Vi ser ut över vattnen. En å. Två bäckar. Klippor. Sten. Fyra stycken tjärnar. Grönbenor och småspov mot skogsbrynet till. Tre personer några hundra meter bort som oxå de flugfiskar och samtidigt har en liten brasa tänd där det på håll ser ut som att de torkar några blöta strumpor.
Vi fiskar i sju timmar. Pappa får en öring på några hekto på sitt metspö. Han ler. Släpper den åter. Det är det. Annars stiltje fiskemässigt. Framåt kvällen frågar pappa om vi är trötta och vill åka till stugan vi hyrt. Men vi säger nej för det är fortfarande ljust och varmt och jag har läst att fisket kan vara som allra bäst vägg i vägg med kvällningen. Så vi stannar men vi måste ha tips och råd så pappa går mot gruppen av fiskare de hundra metrarna bort och jag och min bror följer på håll och fiskar där vi tycker det ser intressant ut, små bäckar med djuphålor och fina sel. Vi hör hur pappa börjar prata med de andra. Jag ser att det är en far med sina två barn. De har alla vadare på sig. Långärmade t-shirts och fiskevästarna är beige-färgade. Pappan röker en cigarill, har jag förstått nu på senare tid. Ungarna, de två pojkarna i 15-årsåldern har raka ryggar, medveten aura och blickarna - de söker sig inte ens åt min far. De står där och deras flugspön svingar. Som att de spyr i kors, tänker jag. Jag hör pappa börja tala med mannen. Han hälsar vänligt. Småpratar mindre än vad som är nödvändigt och jag hör sedan hur han frågar om tips. Han säger att vi åkt 60 mil och att det "inte skulle sitta fel med en fin harr i stakpannan i kväll". Mannen svarar knappt. Fnyser. Tittar inte ens åt min pappa. Säger: "Vi vill helst inte ha å göra med metare". Ungarna skrattar där de står. Fnissar. Pappa slätar över allt med en skratt och säger att: "jag förstår er. Alla har sina ideal och sina situationer de utgår ifrån. Bara det att när en pil av utanförskap tränger in däri så brukar i vart fall jag vela hjälpa till". Mannen, han svarar inte.
Tyst i några sekunder.
Jag ser hur det vakar där vi tidigare hade fiskat. Sedan öppnar han sin obehagligt fula mun med gles skäggväxt och säger: "ni kan nog gå nu, metare. Såna som ni skall inte vara här" och så bara han vänder på sin vidriga rygg och pappa han tittar på oss och vi tittar på dom och på pappa och så instämmer vi i en tankemässig flykt och vi går mot vår bil under tystnad för det hela var faktiskt ganska motbjudande där ute i den fina naturen.
Bilturen sen mot stugan och hur pappa sa att "det här är inget att bry sig om, imorgon skall vi upp mot fjällen till".

Där och då bestämde jag mig för att inte vara en sån som tycker sig finare än andra. Oavsett vilka problem, bekymmer och hur ens vardag ser ut - var bra, liksom. Trevlig. En bra människa. Den där mannen gav mig den insikten där och då ute på myren i Härjedalen.

Men samtidigt kan jag om natten drömma om hur jag med måttfulla steg mot mannen går och ger han en sån jävla loska att han faller till marken och aldrig mera står.




Ingenting ont som har nåt gott med sig sägs det. Denna man gav dig en sund och fin insikt i.a.f :)

hackett london
maj 29 2013 05:45
Den saten glömmer jag aldrig - Sportfiskeforum <a href="http://www.daelnet.c...cal/hackett.cfm" title="hackett london">hackett london</a>
ralph lauren danmark
maj 29 2013 09:56
doudoune ralph lauren
maj 29 2013 10:04
veste ralph lauren
maj 29 2013 10:07
veste ralph lauren
maj 29 2013 10:09
polo ralph lauren
maj 29 2013 10:22
Timberland Boot Company
maj 29 2013 10:56
polo ralph lauren
maj 29 2013 10:57
air jordan france
maj 29 2013 11:01
ralph lauren sale
maj 29 2013 11:03
air jordan 6
maj 29 2013 11:05
jordan femme pas cher
maj 29 2013 11:07
ralph lauren hoodie
maj 29 2013 14:55
nike free sko
maj 29 2013 14:56
polo ralph lauren
maj 29 2013 14:57
ralph lauren danmark
maj 29 2013 14:58

Detta inläggets trackbacks [ Trackback URL ]

Det finns inga trackbacks för det här inlägget

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i min blogg