Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll

Laxtankar



Foto

En osedvanlig skrivkramp!

Postad av Laxtankar , 06 juli 2014 - - - - - - · 1 230 visningar

En osedvanlig skrivkramp! Törs man säga hej?
Lite trevande och försiktigt låter jag fingrarna gå över tangentbordet till min dator. Det var ett tag sen man var här och kanske är man helt bortglömd. Nåja kanske lika bra det. Då får man skriva några rader för sig själv och se hur det går.

Laxsäsongen är i full gång och jag har hunnit med min årliga resa till Norge och
Stjördalsälven. en vacker laxhona på dryga 7kg blev mitt facit och det är jag faktiskt ganska så nöjd med. Inte nöjd med att det bara blev en kontakt på hela veckan utan mer att det över huvud taget blev nått och att jag dessutom inte gjorde bort mig när chansen väl dök upp.
Det var återigen ett trögt år där borta. Om förra året var en katastrof så var det faktisk en ännu sämre uppgång av lax i år. Detta till trotts så lyckades jag i alla fall med konststycket att få drilla och landa en nystigen.
Problematiken kring att det går upp allt mindre och mindre lax i de norska älvarna är akut och något som jag har spenderat mycket tid och energi på att reflektera över.
Jag har under sommaren varit med och gästbloggat på http://gavleoring.blogspot.se/
Där kan ni som vill följa min rapportering dag för dag från när vi var i Norge. Där har jag även skrivit några rader om laxodlingsproblematiken.

Nu är tanken i alla fall att jag mer frekvent ska uppdatera denna blogg. Hoppas ni hänger med!

mvh
Jim Wennmark

Bifogad tummbild(er)

  • Bifogad bild



Foto

Dag 2 av 2!

Postad av Laxtankar , 07 april 2013 - - - - - - · 924 visningar
Dalälven, Älvkarleby, Skagit och 4 fler...
Dag 2 av 2! Det skulle fiskas i Älvkarleby även denna söndag. Väderleksrapporterna pekade åt ömsom sno, ömsom regn. Men vad gör väl det när det står öringsfiske på menyn?

Jag startade dagen ganska så lugnt med att sova till halv nio och sen ta det ganska lugnt här hemma innan jag slutligen satt mig i bilen strax efter kl.11.
Visst var det en del moln på himlen men solen hade inga problem att hitta luckor mellan dem. Ganska så kallt var det dock. Termometern i bilen visade på ynka 2 plusgrader och träden skvallrade om att vinden börjat ta i.
I och med att jag spenderade hela fiskepasset i går på Fla så tyckte jag att det skulle passa bra att spendera detta pass på Kistan i stället. Dels för att man ganska ofta får vara själv där och dels för att jag även måste träna in mina kast från "fel" sida.
Solen sken fortfarande när jag kom på plats så mina förhoppningar om ytterligare en bra dag vid älven levde fortfarande. Jag parkerade bilen på Västanå och gick den långa trappan ner till älvkanten. Nere på sträckan gick en kille och fiskade. Han hade nästan hunnit ända längst ner så jag hade hela sträckan till mitt förfogande. Då man kunnat ha mer att önska i form av vattenföring så beslöt jag mig att först prova att fiska av den nedersta delen av Kistan. Mycket beroende på att jag just där har haft bäst resultat på öring men också för att det är lite lättare att kasta just där. Ett bra ställe att starta på helt enkelt.
Det hade nu mulnat på rejält och vinden hade ökat lite ytterligare i styrka så det var lite mer av en utmaning att fiska i dag.
Jag gick en kortrepa och fick verkligen anstränga mig för att få till bra lyft och tryck i kasten. Kylan gjorde sig påmind ganska snabbt och med den så sjönk inspirationen ganska så rejält. Det blev en del fotografering medans jag värmde fötterna på torra land.
Efter en stunds eftertanke och fotografering så tog jag mitt spö och gick upp till den övre gränsen och gick i där. Tanken var att fiska av hela sträckan en gång innan jag packade ihop för dagen. Men dålig vattenföring, inget sällskap, kallt väder och isande vindar tog snabbt död på all min motivation. Vissa dagar har man det och vissa dagar inte. Detta var en dag av det senare slaget tyvärr.
Nåja jag tog chansen att prova på lite nya kast och vinklar som jag inte hade fått tillfälle att träna så mycket tidigare.

Det var ändå inte ett bortkastat fiskepass. Jag försöker att tänka att även dessa pass tillför något. Om inte så bidrar dom i alla fall till att andra pass känns bättre!

Jim Wennmark - Gentlemannen


Foto

Dag1 av två!

Postad av Laxtankar , 06 april 2013 - - - - - - · 1 033 visningar
Skagit, flugfiske, öring och 2 fler...
Dag1 av två! Återigen så har vi fått uppleva en solig och skön dag efter älven.
Vädergudarna ler åt oss på dagtid och skrattar åt oss nattetid.

Att det skulle handla om fiske i Älvkarleby den här helgen hade varit klart sen länge. Jag har gett mig den på att det här året ska bli något i hästväg när det kommer till flugfiske.
Men det roligaste i dag var inte själva fisket i sig utan mer sällskapet jag fick.
Tidigare i veckan när jag var på jobbet så plingade det till i telefonen: Jag hade fått ett meddelande på facebook. Det var från en av medlemmarna i vår fiskeklan som i över 15-års tid åkt till Norge tillsammans för laxfiske och trevligt umgänge. Jag var väl lite banbrytande, i vårat gäng, i somras när jag som grön Skagit-utövare tog mig an utmaningen att testa tekniken på lax. Ingen av oss hade över huvud taget provat på tekniken tidigare och jag chansade och tog hem storvinsten i två ruskigt fina laxar,
Efter detta så har nu både min far och vår gemensamma vän, Tomas Thavelin, också utrustat sig med Skagitlinor. Eftersom det inte bara handlar om nya typer av linor utan också en helt annan teknik att kasta och att fiska så krävs det en hel del övning. Jag har själv nött på i över ett år nu och jag är långt ifrån nöjd med mina prestationer. Dock är jag väl den i gänget som har mest erfarenhet så här långt så det var väl kanske naturligt att fråga mig om tips och råd. Likväl är det enormt smickrande och en grym boost får både inspirationen och självkänslan att få ett sånt eminent uppdrag.
Tomas är en grym flugfiskare som alltid gått sin egen väg och alltid trott på det han gör. Han är grymt noggrann i sitt flugfiske och lämnar så lite han kan åt slumpen. Så mitt uppdrag att ge tips och råd när det kom till kastteknik var nog något av det lättaste jag tagit mig för. Det var bara att visa hur jag gjorde, peka lite och förklara teorierna så var han självgående. Inga som helst problem.

En sak som gjorde mig lite förbryllad var när jag skulle testa hans grejor. Han tyckte själv att linuppsättningen han fått utprovad var på tok för tung och svårkastad så jag skulle prova och se vad jag tyckte. Han hade riggat ett gammalt Bringsénspö på 12 fot med en linuppsättning på ett stycke Rio Skagit Short 525 grains och en 12,5 fot lång spets T11. Vilket spö att jobba! Jag blev alldeles häpen över hur lättkastat det var. Med en skön och utpräglad helaktion laddades detta spö optimalt och jag lyckades nog sätta personligt längdrekord redan i andra kastet. Inga som helst problem att lyfta hela ekipaget ur vattnet och försätta det i kurs rakt ut över älven. Det var kort sagt en riktig drömuppsättning.
Bifogad bild
Det jag kan bli lite "sur" på är att jag själv inte har ett sånt spö. Tänka sig att ett 20 år gammalt spö levererar sån enorm prestanda och kraft. Hästlängder bättre än mitt splitter nya Hardy!!
Nåja det blir bara ått styra kosan ner till älven i morgon igen och lägga sig i hårdträning.
Vi hörs igen i morgon gott folk!

Jim Wennmark - Gentlemannen


Foto

Så tråkig att jag inte kan binda den!

Postad av Laxtankar , 02 april 2013 - - - - - - · 1 171 visningar
Flugbindning, sunray, shadow och 1 fler...
Så tråkig att jag inte kan binda den! Efter helgens fiskepass i Älvkarleby blev det uppenbart att uppsättningen flugor i flugasken måste uppdateras. Så i kväll satt jag mig vid bindstädet för att råda bot på problemet.

Den senaste tiden har min flugbindning varit inriktad på Squidros och olika utföranden av den beryktade Intrudern. Dessa flugor är oerhört roliga att binda och dessutom simmar de fruktansvärt förföriskt i vattnet. dock kan jag väl med handen på hjärtat säga att de inte har gett det resultat i form av öringsfångster som jag hade hoppats på. Den flugan som visat sig onekligen vara effektivas är också den absolut enklaste i min arsenal. Vi kallar den "Apa" men den är väl i sig en variant av den mer omtalade Sunray Shadow. Denna laxdräpare har genom åren också visat sig grymt effektiv påtrög öring i kallt vatten. Varför kan jag väl inte svara på direkt men jag kan gissa att det har något att höra med att den kanske liknar en liten ål eller ett nejonöga. Likväl verkar öringen älska denna kreation.

De "Apor" vi binder är något av det tråkigaste man kan binda. En liten mässingstub som kläs med valfritt hackel och en lång vinge. Själv använder jag get till vingen.
Men att sitta och fabriksbinda dessa flugor tar bort hela själen i mitt flugbindande. Jag kan helt enkelt inte förmå mig att binda dom så jag brukar alltid addera fler inslag i själva bindandet bara för mitt eget höga nöjes skull. Öringen verkar heller inte bry sin nämnvärt om det utan fortsätter att sätta sina tänder i dom.
I kväll satt jag mig ner vid flugbindningsbordet för att verkligen ge "Apan" en chans. Men innan jag visste ordet av så satt jag med två helt olika kreationer av samma fluga. Att det ska vara så svårt!
Nåja dessa två blev det i kväll i alla fall!

Bifogad tummbild(er)

  • Bifogad bild
  • Bifogad bild



Foto

Påskfisken

Postad av Laxtankar , 31 mars 2013 - - - - - - · 1 289 visningar
Flugfiske, skagit, öring och 2 fler...
Påskfisken Påsk! Ja ytterligare en högtid att spä på den annalkande gubbmagen. Min vana trogen så har jag sett till att jag står ytterligare lite stadigare på denna jord. Med magen fylld med mat, godis och kanske aningen för mycket alkohol passar det utmärkt att få spendera en heldag utefter Dalälvens stränder och gå av mig några kalorier i ankeldjup tösnö och nollgradigt vatten.

Dagens fiskeäventyr Förlades i Älvkarleby med jakt på havsöring.
Med en hel timmes mindre sömn i ögonen, på grund av omställning till sommartid, slog jag upp de blå strax innan sju på morgonen. Fiskesuget var redan från första sekund på plats men jag kände ändå ingen stress över att komma iväg. Dagen till ära hade jag ändå inte bokat in något sällskap. Det kändes ganska skönt att inte behöva anpassa mig till någon annan. Fiskeutrustningen låg redan i den stora lådan till bilen så bestyret med att packa för dagens fiske var snabbt avklarat.
Kosan styrdes mot Älvkarleby. Väl på plats var det bara att hämta ut årskortet och börja fiska.
Som vanligt så föll beslutet att starta dagens fiske på Haröarna. Valet av fluga blev en rosa Intruder bunden på marabou. Bifogad bild
Den simmade riktigt fint i det klara och kalla vattnet. Riktigt nöjd var jag med den flugan. Vilken öring skulle kunna motstå något så läckert?!
Det är riktigt klurigt att fiska nere på Haröarna. Strömmen är kraftig ända in till land och det är svårvadat bland all sprängsten. Men jag vet av tidigare erfarenheter att lyckas man styra ner flugan mellan och bakom dessa block av sten brukar inte huggen låta vänta på sig.
I och med den starka strömmen så fiskade jag bara ut klumpen i stort sätt och gav på riktigt ordentliga uppströmsmendningar för att få flugan att sjunka snabbt. Efter ungefär halva sträckan fiskad kommer jag fram till ett par stenar där jag förr om åren har haft skaplig utdelning. Samma taktik som tidigare. Ut med klumpen och en kraftig mendning. Flugan blir hängande en liten stund innan den dyker. I just det här området bildas det en hel del virvelströmmar och bakvatten som man hela tiden måste kompensera för. Jag lägger två stycken mindre mendningar direkt efter varandra och när linan sträcker upp så smäller det! Inget snack! En liten öring har förälskat sig i min rosa lilla kreation. Ett mothugg så att kroken fäster och så är fighten igång. Dock blir det en kortvarig fight då den lilla öringen överlistar mig med ett gäng typiska öringsknyck och så är den fri.
En skaplig start i alla fall. Med gott humör fiskar jag mig ner för sträckan och beslutar mig sen för att byta plats. Fla får det bli.

Bifogad bild

Det är fler än jag som har tänkt den tanken. När jag kommer ner uppenbaras ett koppel av flugfiskare. Ända uppe från Bagarkurvan ner till stenraden utanför vindskyddet går det med jämna mellanrum flugfiskare.
Det blir till att sätta sig ner på ryggsäcken en stund för en kopp kaffe och en macka.
Jag hinner med två repor på Fla och lite snack med bland annat Chrille Wiklund innan det är dags att åter byta sträcka. Chrille har dagen till ära haft ett trögt fiske med "endast" tre stycken öringar återutsatta och några till som krokat av sig själva.
Under mina repor nere på Fla har jag sneglat över på Kistan rakt över älven. Det har gått folk där hela dagen men just nu ser det ut att vara tomt. Jag packar in i bilen och åker runt. Då parkeringen ovanför Körsbärsudden inte är upplogad så får jag parkera bilen nere vid kontoret och gå hela vägen förbi Klarvik ner till Kistan. Det tar på krafterna att stappla runt i den töande snön.
Bifogad bild
Svettig och andfådd kommer jag på plats. Jag väljer att endast fiska av den nedersta delen av Kistan då det har gått folk på sträckan hela dagen och jag vet att det oftast brukar nypa i ute i strömkanten längst ner.
Fisket startar på sämsta tänkbara sätt. Jag lägger ut flugan i strömmen, mendar kraftigt uppströms och låter den förtyngda, rosa skapelsen dyka. I ett ögonblick av ouppmärksamhet missar jag att linan stannar upp. När jag väl märker det är det för sent och när jag reser spöt får jag även kvittot på det hela. Flugan har borrat in sig mellan två stenar. Den sitter så pass långt ute att jag inte kan rädda den. Jag drar och tafsen går av. Lite surt känns det att mista en fluga som jag lyckts så bra med och som dessutom har levererat tidigare under dagen. Nåja, det är bara att knyta på en ny. Nu faller valet på en långvingad "apa" bunden på get och några strån av ett självlysande flash. Den levererade på premiären så jag hoppas att den ska göra en liknande insats även nu.
Jag fiskar mig lugnt och metodiskt neråt. Jag vet att dom brukar ta alldeles i strömkanten eller nära land.
Där stenkistan går ut i älven bildas det ett bryt eller en liten nacke. Flugan fiskar sakta över där och när den styr in i strömmen bakom nyper det i igen. Jag lyfter på spöt och fisken är krokad. En liten fisk på runt 40-45cm går genast upp och rullar i ytan. För att vara säker på att den inte ska släppa så går jag ner bakom strömkanten och landar fisken i det lugna bakvattnet. En kort men ack så rolig fight. Det blir några snabba bilder innan kroken försiktigt lossas och den lilla havsöringen åter får sin frihet.
Bifogad bild
Jag gör en kort repa till innan jag är nöjd för dagen och beslutar mig för att åka hem.
Dagens resultat blev att jag först blev lurad av en öring men att jag sen fick luras tillbaks lite.
En solig och trevlig dag i Älvkarleby kort sagt!

Tack för ordet!
Bifogad bild


Jim Wennmark - Gentlemannen


Foto

Forsbacka - Ett stort första steg

Postad av Laxtankar , 27 mars 2013 - - - - - - · 886 visningar

Forsbacka - Ett stort första steg Det finns ca 2100 vattenkraftverk i Sverige i dag. Mindre än 2% av dessa har fungerande fiskvägar.
Arbetet med att förändra denna situation är väl dom flesta av oss sportfiskare införstådda med. Ett arbete som ständigt motarbetas av både kraftbolagen själva men också i viss mån de instanser som beslutar i dessa frågor.
Detta är den mörka vattenkraftsvardagen som vi är så vana att få uppleva. Dock finns det ljusglimtar även här. Ett sådant är arbetet som håller på att ske runt om byggandet av det nya kraftverket i Forsbacka.

2009 stängde Gävle Energi (Gävle Kraftvärme AB) ner det befintliga kraftverket i Forsbacka pga att det var dags för stora investeringar där.
Genast påbörjades planeringen för ett helt nytt kraftverk i fåran bredvid.
I och med planerna för nybyggnation krävdes nya tillstånd. Nya tillstånd, nya krav.
Efter hårt arbeta påmånga fronter, bl.a från Sportfiskarna och Älvräddarna,framarbetades planer för det nya kraftverket. I dessa planer ingår nu en toppmodern fiskväg i form av ett omlöp över Rörverksholmen. Detta blir en sådan fiskväg som möjliggör vandring både uppströms och nedströms för samtliga fiskarter.
Inte nog med det så inkluderar även planerna en fiskfälla för åluppsamling. Detta är av enorm vikt då det nedströms Forsbacka redan finns ytterligare sju kraftverk helt utan fiskvägar eller uppsamlingsfällor. Dessa kraftverk skulle i praktiken fungera som ålkvarnar som skulle krossa samtliga ålar i sim vandring nedströms.
Huvudförhandlingarna med Mark- och miljödomstolen skedde vid Labbis i Forsbacka den 13:e mars och nu får vi med spänning invänta domen som skall tillkännages den 8:e maj.

Personligen ser jag det som nu håller på att ske i Forsbacka som ett stort första steg för att få fria vandringsvägar ända från mynningen till Storsjön.
Om man tar sig en titt på Gävle kommuns miljömål kan man se att det åttonde målet kallas "Levande sjöar och vattendrag". Under miljömålsdagen som Gävle kommun hade den 14:e mars i år presenterades nya åtgärder i form av att hela Gavleåns vattensystem ska bli ett sammanhållet projekt i vilket alla aspekter, som exempelvis naturvård, kraftproduktion, fiske och kulturmiljö, ska tas fram och bidra till att vi når målet: god ekologisk status.
I och med detta sätter man att stort fokus på att återskapa de förutsättningar Gavleån en gång har haft. Det är med en positiv inställning i hjärtat jag kommer att följa den här utvecklingen.


Jim Wennmark - Gentlemannen


Foto

Dags att göra nått annat!

Postad av Laxtankar , 22 mars 2013 - - - - - - · 677 visningar

Kung Bore vägrar släppa taget om sitt kära vinterlandskap. Visst är det vackert att vakna upp till ett gnistrande vinterlandskap och nyfallen snö men mitt tålamod börjar så sakta att tryta. Vi är inne i slutskedet av mars månad och våren fullkomligt lyser med sin frånvaro. Det är så bistert att det inte ens är lönt att ta sig ner till ån för att övningskasta.
Så för att skingra tankarna från fisket en stund tar vi och flyr landet. Om än bara till bår granne i öst och bara för ett dygn så känns det som ett skönt avbrott från vardagen.
Jag, frun och grabbarna mönstrar på en Siljabåt och drar på partaj över helgen. Kanske man kan svinga en fluga i kölvattnet från färjan??!
Om vädret tillåter så kanske det blir nån repa i Gavleån på söndag när vi är hemma igen.
Väl mött där ute alla spösvingare och skitfiske på er!

Jim Wennmark - Gentlemannen!


Foto

C&R - En het potatis

Postad av Laxtankar , 18 mars 2013 - - - - - - · 1 320 visningar
C&R, Fiske, Debatt
Diskussionerna går heta på diverse forum, nättidningar och bloggar. Den heta potatisen kallas C&R, catch and release.

Vid en första anblick kan metoden verka absurd. Att leka med fisken för att sedan släppa tillbaks den där den kom ifrån.
Men frågan är ju, varför gör vi så?
För oss sportfiskare är denna metod i dag näst intill lika självklar som själva hobbyn. Grundtanken är att om man släpper tillbaks merparten av den fisk man fångar så blir inte beskattningen av stammen lika hård och vi får då mer hållbara stammar och fler fiskare kan få chansen att fånga mer och större fisk. Så långt är allt i sin ordning.
Men vad är det nu som säger att fisken verkligen överlever efter avkrokningen? Kan vi vara säkra på att återutsatt fisk inte får men eller blir så pass störd i exempelvis sin vandring att den klarar av att nå och genomföra sin lek?
Allt detta är relevanta frågeställningar som definitivt måste tas i beaktande. Så därför beslutade jag mig för att dyka ner lite djupare i denna fråga och se vad forskning och studier i ämnet har att visa.
De frågor jag ställde mig var följande:
Vilka fördelar respektive nackdelar på bestånden har C&R?
Vad är riskerna?
Hur går man till väga när man ska utöva C&R och vad bör man tänka på?

C&R medför förhållandevis låga dödlighetstal. På laxfiskar i skandinaviska vatten har man kunnat visa på siffror ner mot 10-15%. I en studie från River Dee i Skottland hade man endast en dödlighet på 2,4% av återutsatt lax.
I vatten där C&R tillämpas visar studier att både antalet individer och storleken på dessa individer ökar i jämförelse med vatten som är hårt fiskade.
Man kan se antydningar att om det fiskas hårt i ett C&R-vatten och man räknar med att man fångar alla fiskar tre gånger under en säsong och räknar med att man har en dödlighet på ca 10% vid varje fångsttillfälle kommer man efter säsongens slut vara uppe i dödlighetssiffror motsvarande "uttag".
Riskerna att skada fisk vid C&R är ganska många. Det är mycket man bör ta i beaktning när man tänker utöva sig av C%R.
T.ex ökar risken för infektioner hos fiskarna i höga vattentemperaturer. Hos laxfiskar i skandinaviska vatten räknar man med temperaturer över +18 grader Celsius som höga. Det varma vattnet har också mindre mängd tillgängligt syre än kallt vatten vilket påskyndar och ökar mjölksyrehalterna hos fisken.
I studier från norska älvar kan man se att laxar som fångats under lekvandringen kan bli störda i sin vandring och i stället börja vandra nedströms efter återutsättandet. Detta kan i slutändan påverka laxens förmåga att nå sina lekområden.
Fisk i allmänhet har ganska så mjuka skelett och kan vid ovarsam hantering skadas så dom inte överlever C&R. Även onödigt lång vistelse ovan vatten kan skada fisken.
Riskerna och fiskens känslighet varierar mellan arterna så det är av yttersta vikt att man lär känna sin art.

Hur beter jag mig då vid C&R och vad bör jag tänka på?
Först och främst så bör man se över sin utrustning. Den ska vara anpassad efter det fiske man ska bedriva. Att inte ha för klen utrustning som bara onödigt förlänger drillningen och på så vis utsätter fisken för onödig mjölksyra. Detta är speciellt viktigt vid fiske i varmt vatten.
Vid val av krok finns det en del att fundera över. Beten utrustad med trekrok har visat sig ofta kroka fisken långt fram i munnen. Men ofta krokar alla tre krokarna och kan vara svåra att få ut. Vilket ofta större vävnadsskador i munhålan.
Andra effekter med svårlossade trekrokar kan vara långvarig hantering av fisken ovan vatten samt ökad risk för skelettskador i och med att klämrisken ökar.
Mitt tips är i så fall att så långt det är möjligt använda sig av hullingslösa krokar. Detta skadar fisken mindre och förkortar hanteringen ovan vatten.
Om kroken sitter djupt ner i t.ex svalget på fisken gör man klokast i att klippa linan och låta kroken sitta kvar. Kroken lossnar efter en tid av sig själv i alla fall. Detta ökar överlevnadschanserna för fisken i sådant fall.

När väl fighten är över, kroken lossad och det är dags för fisken att åter få sin frihet tillbaks gäller det verkligen att se till att fisken återhämtat sig bra. Fisken ska verkligen vilja ge sig av och visa det med kraft. Bara för att den viftar på stjärtfenan och sakta simmar iväg betyder det inte att den kommer att klara sig.

Källa: www.fiskejournalen.se
www.havet.nu - Catch and release - Bra fiskevård?
Luleå University of Technology - Vilt och Fisk Nr3, 2008


Jag är själv en stark anhängare och förespråkare av C&R och är övertygad om dess positiva effekter. Dock finns det som sagt en massa att ta hänsyn till. Framför allt i vår hantering av fisken samt val av utrustning och material.
Det man kan ta sig en funderare på är den etiska och moraliska aspekten i föreskriven metod.
Det kan jag lova er att jag kommer att göra och givetvis så kommer ni att få veta vad jag kommer fram till.
Nu är ordet ert!

Jim Wennmark - Gentlemannen


Foto

Det kan inte bli sämre!

Postad av Laxtankar , 16 mars 2013 - - - - - - · 1 112 visningar

Att starta fiskeåret på det sätt som jag nu gjort måste vara det bästa man kan göra!

Klockan 06.00 masar jag mig upp ur sängen. Jag vet att jag borde ha klivit upp en halvtimme tidigare men den här gamla kroppen jobbar emot mig ibland. Väl uppe så går det relativt fort att avklara morgonens bestyr i form av påklädning och fikapackande. Bara att lasta ut i bilen och bege sig av.
Solen har redan börjat sätta eld på trädtopperna när jag äntligen rullar ut på motorvägen. De dryga sex milen jag har att åka betas av kanske lite för fort. Men vad gör väl det?
I takt med att solen stiger infinner sig det där magiska fiskesuget. Den känner vi alla igen.

När jag väl rullar in bilen på parkeringen vid fiskekontoret i Älvkarleby har redan de flesta hunnit före mig. Det är mycket folk på plats och stämningen verkar uppsluppen och trevlig. Bara att hämta och betala för fiskekortet.
Termometern i bilen visar på tillförlitliga 12 minusgrader och jag bestämmer mig snabbt för att göra ett kort besök hos päronen innan den här gentlemannen doppar sin första fluga. Det kan vara bra att få upp värmen med en kopp varmt kaffe tänker jag.

Kaffet är gott men fiskesuget riktigt stort så det blir en blixtvisit för att sen ta min plats nere vid Haröarna. När jag nästan är framme ser jag att min fiskebroder Calle Ljungström redan är på plats.
Bifogad bild

Det blir lite sedvanligt snack om hur det har gått, hur många repor man har hunnit med och hur skönt det är att vi nu är igång igen.
Calle har med sig en vän från huvudstaden som presenteras så som Isen. Alltid trevligt att få stifta nya bekantskaper. Definitivt när det visar sig att det blir trevliga bekantskaper!
Jag kliver i vattnet jag med och provar att doppa flugan. Redan från start känns det inget bra. Jag får inget tryck i kasten och tekniken känns helt fel. Dom dåliga ursäkterna till kast vill inte ge sig och jag blir snabbt frustrerad, och det vet vi ju alla hur bra det då brukar bli.
Det där enorma fiskesuget som tidigare infunnit sig var nu som helt bortblåst. Kanske följde det med vinden som ven runt öronen på oss där ute?
Jag fortsätter repan ut men bestämmer mig ganska snart för att sätta mig ner, äta någonting och lugna ner mig. Det är nästan som att man skäms. Jag vet ju att jag är betydligt bättre på det här än vad jag kan uppvisa nu. Nåja, jag gör några halvdana försök igen innan vi förflyttar oss.
Kanalen mellan Rabben och Notön tar vi sikte på.
Chrille Wiklund och Johan Wessén har intagit Rabben med allt vad det innebär. Vi hälsar och frågar hur daget tett sig så långt. Till svar från Chrille får vi ett stort leende och beskedet om Sju tagna fiskar och tre tappade!! Alla har ju naturligtvis fått friheten tillbaka. Wessa låter meddela att han tagit tre och varit i nån till. Även i detta fallet så har alla fiskarna fått livet åter.
Hade det varit några andra som sagt att dom tagit dessa mängder av fisk hade jag aldrig trott dom men nu vet jag ju vilka fantomer dessa herrar är så det är bara att lyfta på hatten.
Suget och inspirationen börjas så sakteliga att återfå greppet om mig och jag gör ett nytt försök. Men ganska så snabbt så kommer jag ner på jorden igen. Det kan inte gå sämre än vad det gör nu!
Spöt jag håller i min hand får jag ingen bra känsla med. Jag bestämmer mig för att gå till bilen och byta påk.Bifogad bild
Sagt och gjort. Upp till bilen för att rigga den gamla beprövade påken och sen ner igen.
Då är det dags att förflytta sig igen. Kursen sätts mot Fla.
Bifogad bild

Från den här sidan känns det betydligt bättre och spöt jag nu håller i min hand känns mer familjärt.
Herr Ljungström rusar ut i vattnet och börjar omgående fiska. Jag och Isen beslutar oss för att spana in läget lite innan vi går i.
Bifogad bild

Ganska så snart har Calle fiskat sig ner en bit och det ges utrymme för mig att gå ner och doppa min långvingade apa . Jag startar på den nedersta sträckan på Fla. Genast känns det bättre med kasten. Tekniken är långt i från fulländad men nu får jag ut grejorna där jag vill ha dom. För varje kast jag gör känns det som att jag mer och mer hittar tillbaks. Nu är det roligt igen.
Vi fiskar oss ner en bit till innan det nyper i. Ett rejält hugg och ett lika rejält mothugg sätter jag. Klockrent! Spöt böjs och det är fisk på kroken. De första knycket skvallrar om en öring modell mindre men sen ändras karaktären. Lite tyngre gungningar med mer kraft och beslutsamhet. Kanske så är det inte en sån lite blänkare i alla fall. Men mså när fisken ganska så snabbt stiger till ytan och börjar rulla sig så visar det sig i alla fall att det inte blev nått nytt rekord i alla fall.
Fisken är snäll och ganska så snart kan jag kroka av den och be Isen ta några kort innan den åter får friheten tillbaks.
Bifogad bild
Någonstans mellan 1-1,3kg skulle jag gissa på. Skönt i alla fall att nollan blev spräckt. speciellt med tanke på hur dan började.
Det blir någon repa till och en massa skönt snack innan klockan slår fyra och bekräftar att årets första fiskedag i Älvkarleby är till enda.
Bifogad bild

När jag nu sitter hemma i värmen igen och tänker tillbaks på dagen så är jag helt på det klara att det är på det här viset man ska inleda en fiskesäsong! Att starta uruselt men att ändå lyckas få uppleva lite öringsgung: Nu kan det rent teekniskt bara bli bättre och rent fångstmässigt så är jag nöjd med en liten blänkare på första försöket.

Tack för mig!
Jim Wennmark - Gentlemannen


Foto

I morgon smäller det!

Postad av Laxtankar , 15 mars 2013 - - - - - - · 636 visningar

Likt ett barns förväntan på julafton sitter jag och smått biter på naglarna inför premiären i morgon!

Som sagt i morgon smäller det. Premiärfiske i Älvkarleby står på agendan.
Spöna är genomgångna, linorna sorterade, flugorna bundna, vadarna packade. Ja kort sagt man är redo.
Det var många år sen jag var så här laddad och inspirerad inför en premiär. Kanske mycket på grund av att jag allt som oftast inte själv var med och fiskade. Kanske också för att jag upplevde att intresset och möjligheterna för att bra flugfiske i Älvkarleby inte var på topp.
I år är känslan helt annorlunda. Även om jag "fuskat" lite i Gavleån redan så känns det i alla fall som om detta är det officiella startskottet på fiskesäsongen för min del. Hela kroppen vibrerar av öringsfrossa.
Väderleksrapporterna säger klart, soligt men kallt väder. Kyla kan man alltid klä sig mot resonerar jag och väljer att inte bry mig om rapporter om -15 grader på morgonen. Jag väljer att se soligt och vackert väder i goda vänners lag.
Ni som inte kommer att vara på plats kommer att få er rapport här när dagen är över.

Väl mött ute efter älvskanten!

Jim Wennmark - Gentlemannen






Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i min blogg

Senaste besökarna

  • Foto
    jmansson
    27 jan 2017 - 19:55
  • Foto
    Kallocain
    10 dec 2015 - 15:13
  • Foto
    SilverFiskN
    06 aug 2015 - 15:16
  • Foto
    Anders jansson
    26 jun 2015 - 11:35
  • Foto
    Mr-jerkbait
    12 jul 2014 - 08:21

MyBlogLog