--> -->

Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll




Foto
- - - - -

Årets första Abborrpass

Postad av Fiskkonservator Lubbe , 09 april 2016 · 3 978 visningar

Årets första Abborrpass Att ens försöka tränga ihop årets första abborrpass i ett blogginlägg är svårt nog. Att göra det när man inte helt har landat efter en vansinnes bilfärd med nervevad ruta, metallica-live från Sofia och puffande majspipa för att hålla sig vaken och alert följt av en hård sömn som varade till nästan 14:00... Men here goes...

Bifogad bild

Att inte ha fiskat över huvud taget sedan slutet av hösten 2015 är illa nog. Hur kunde det ens bli så? Vintern och jobb med mitt sportfiskemärke Fkp-Gear, samt fiskkonservering såg till att göra det omöjligt. Sportfiskemässan slukar såklart en massa tid, veckorna innan och efter med allt från förberedelser till redigering av mässfilm. Samtidigt ser man flödet fyllas av monsterborrar från Holland, danska grisar och svenska giganter från runtom i landet. Men nu fick jag äntligen tid och första fiskepasset 2016 gick alltså av stapeln i torsdag-fredag... Något annars helt orimligt för min del men bättre sent än aldrig.

Bifogad bild
(Klicka på bilderna för att förstora)

Med all denna buteljerade fiskelängtan, ångest, glädje, förväntningar och sug för att äntligen få ånga runt i mitt ihopvikbara glasspaket och en puffande corncob-pipa designad av general MacArthur själv, så kommer vi ut på vad som verkar vara en het och stillsamt uppsprickande solskensdag. Förväntningarna är höga trots att fisket i vattnet beskrivs som stundtals väldigt segt. Och mycket riktigt så finner vi att det minsann verkligen får nötas. Inget som stör varken mig eller medfiskare Ken som också är ute i båt första gången i år.


Bifogad bild

Gott om tid att prova ut nya Abu Revo Premier20 på mitt Draugen D4 7ft spö som jag använder mer till traditionellt jiggfiske, kast med cranks osv. Samt nya Abu STX10 som precis som benämningen (10) indikerar är lite mindre och passar bättre till D4 6ft som jag gillar att köra dropshot med, speciellt från båt. Dessa rullar förtjänar att nämnas eftersom jag absolut hittat nya rullar att lägga till listan jag rekommenderar för våra Draugen spön. Helt suveräna rullar och känner utan tvekan att deras nya "Rocket Line Management System" inte bara är en rad coola "honker-spanker-ord-i-följd" -säljtrams, utan upplevde verkligen en positiv skillnad i linupplägget och hanteringen av slaklina. Fantastiska rullar får jag säga såhär efter att ha hårdkört med dem ett första pass iallafall.

Bifogad bild
Bifogad bild

Fisket fortsatte att vara segt för oss med "bara" ett gäng abborrar strax under kilot vilket för vattnet anses som smått. Men såklart tänds fiskejävulen i en.

Med härliga drillningar av de vanvettigt starka abborrarna så fylls man av en så otroligt obeskrivlig känsla av att det verkligen är "rätt".. känslan av att ens hobby, fritid, livsinriktning ja ens liv helt enkelt, som fiske för många av oss är... helt enkelt bara är "rätt" (jag sa ju att känslan är obeskrivlig). Hur man ens kan känna så av lite mindre borrar trots att man har en seg dag där anda fiskares beslut resulterat i större fiskar är för mig obegripligt, men så känns det iallafall. Speciellt på årets första fiskepass.

Bifogad bild

Min medfiskare hade dessutom en ännu sämre dag rent antalmässigt och vi började mer och mer hoppas på att vi iallafall fått våra bäringar rätt då vi inte besökt detta vatten på exakt 1 år och kunde lirka upp de lite större pjäserna nästa dag.

Bifogad bild

Med båt är det enklare att få loss fastnade jiggskallar och dropshot tackel, men visst gick det åt en del grejor, ån ger och ån tar... Den hungriga... dumisen (använder inte mitt ordinära språk då det här är en family-show).

Numera använder jag 2st av mina egendesignade riggväskor till lite större turer. En till dropshot och en till fiske med jiggskallar. Det är i huvudsak de metoderna jag kör och får gott om plats med allt som behövs. Från tackel & tafsar till vikter, jiggskallar, tänger, våg, måttband, färgpennor, småplock osv. I detta fallet får jag tacka min vän Peter Dahlström för att dessutom försett mig med lite lättare dropshot pennvikter som han gjuter själv. Brukar köra kring 15g i åar då det passar bättre till recoil dropshot i det rinnande vattnet, speciellt när det är mycket vind. Men det var utan tvekan lägre vikter som funkade bäst i vissa partier. Dels rent fiske-teknikmässigt och de mindre och lättare vikterna sätter sig inte lika frekvent.


Bifogad bild

Vi inkvarterade oss i mitt karptält och avnjöt en natt med skrikande djur och snarkningar i den friska luften samt det mest fisluktande köttbulle paketet jag någonsin varit med om. Sedan påbörjade vi ännu en dag av besvärliga förhållanden och segt fiske men en liten incident gjorde detta passet unikt för oss. Ett ödesdigert jiggkast som gjorde detta till den bästa dagen i alla våras liv...

Låt mig sätta upp scenariot så gott jag kan... Det är morgon, nya tag.. nya förväntningar och del 2 av abborrpasset. Vi känner att vi kanske inte tagit de bästa besluten hittills. Fiske handlar mycket om beslut och att presentera rätt bete framför rätt fisk vid rätt tidpunkt (vilket såklart involverar en bit tur och flyt, oavsett vad folk säger) . Vid fiskepass som dessa kan det handla om att lägga sitt kast 30cm lite till vänster eller höger för att vara nära nog en seg fisk och trigga ett hugg med artificiella beten. Jag tänker kalla det "kastet som hördes runt jorden". Ken lägger ett av de första kasten för dagen. Den 8cm JigLure JL2, från Fkp-Gear kan jag stolt tillägga, dalar ner mot botten. Att den inte hinner ner till botten tyder på vad jag skulle kalla det "perfekta kastet". Den passerar med andra ord tillräckligt nära en fisk som triggas och hugger. Sen är det bara tungt... tungt. Med några gäddor på kontot känner vi båda att det förmodligen är en slemgurka.

Men sen börjar vi undra... det är nog en tung abborre. Adrenalinet sätter koncentrationen och tystnaden i båten och jag dras med i fighten som om den vore min egna. När den dyker upp ser vi att det är en bättre borre. Den ser inte så stor ut i vattnet och jag kläcker ur mig att det ser ut som en såndär standard 1,4'a här. Jag assisterar med en eminent håvning om jag får säga det själv och vi båda förstår att det nog snarare rör sig om en "såndär typisk 1,8'a i detta vattnet". Ultrapeppad börjar jag plocka fram kameran för en snabb och smidig fotografering och release, men när Ken plockar upp den och vi ser magen så blir läget i båten helt annorlunda. Den obeskrivliga känslan av att vi potentiellt har en drömfisk i båten, får oss att snabbt lägga den i min hemmagjorda lilla "carp cradle" i abborrsize med påsydda band som funkade utmärkt för en skonsam vägning, om så lite för liten.


Bifogad bild

Jag står för vägning med min Berkley våg, godkänd av sportfiskarna, och tappar plötsligt hakan... tittar på min medfiskare men säger inget förens jag nollställt och kontrollväger igen... 2007gram... Ken tar upp borren och förbereder sig för fotografering.
Nog för att min våg-säck inte väger nånting men inte kan det väl vara så att... HERRE JÄVLAR den väger bara 7g... Kontrollväga... 7g!!!! Härefter är det egentligen en dimma även för mig när jag tänker tillbaka. Jag menar... första passet på året, alla förväntningar och all energi, klart man rycks med i glädjen av min medfiskares fantastiska start på året. Vi fotar med ett leende och skakiga händer.

- Hon börjar fan bli lite trött nu alltså
- Ok, där blev nog nåt. I med henne för fan.

Efter en high five så sitter vi där med varsitt leende. Han har tagit sin drömfisk på mina jiggar, klart vi båda är glada. Men vänta nu... vad mätte den? Jag tittar på mitten-bänken med den fina Fkp-Gear mätdekalen... På min riggväska där det sticker ut ett måttband och sen på Ken.
-Va fan har vi gjort haha ?!?
Vi inser alltså att vi släppt tillbaka en 50cm+ borre utan att mäta längd och omkrets. Inte för att det gör Ken något som inte tänkt anmäla in den någonstans men herre min getgud vilken miss i protokollet. Vi låter dock inte den missen tynga ner glädjen utan reflekterar över det hela och avnjuter varsin cigarr...


Bifogad bild

Så låt mig summera:
Årets första fiskepass bestod av dåligt med fisk, dåliga beslut som jag tänker kalla dem eftersom det fanns folk runtom i ån som plockade ett par schyssta pjäser, både på artificiella och levande beten (i mitt fall är det endast artificiellt som intresserar mig). Vi åkte dessutom ifrån ett ställe på kvällen för att det var en rejäl dödperiod och fick höra att den dödperiod som kändes av hos samtliga övergick precis när vi stack till vad iallfall jag skulle kalla för ett livs "kilo-borre-fiske" med fina toppar. "F*ck you universum!" som jag brukar säga. Men det är precis detta man får ta när det gäller abborrfiske:


Bifogad bild

Förväntningar, passionen för att vara ute på vattnet, förberedelserna, beslut som behöver tas och inte alltid behöver vara de rätta, samt total glädje. Det är med en öm och sargad kropp från ett fysiskt krävande första abborrpass jag ser tillbaka på detta som det bästa "förstapasset" i alla våras liv. Ont i rygg och händer från att plocka upp ankare upp och ner så pass mycket när det inte händer något och man får göra konstanta truppförflyttningar. Jag tror tiom att jag sträckt en muskel av att bära ett helt högkvarter inkl. båt fumlandes mörkret. Men det är precis så det ska vara och peppar en till att göra det bästa av sportfiskeåret då ALLA pass är lyckade ur ett inlärningsperspektiv. Att det dessutom var min medfiskare som plockade drömfisken får en att bli så otroligt peppad och samtidigt glad över att den valde att sluka en Fkp-Gear jigg!

Bifogad bild

Jag tackar för att du tagit dig tid att läsa detta långa inlägg och jag hoppas att jag kunnat förmedla iallafall en smula av den drivande essensen i denna sport vi kallar fiske...

  • JontaK, lausvik och Gotthard gillar detta



Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i min blogg