Tänkte dela med mig av en ny hobby som jag börjat med -inte särskilt fiskerelaterat men som kan komma till användning i alla möjliga situationer. Denna fantastiska produkt är ett av de vanligaste redskapen som survivalister/preppers samlar på sig: paracord-armbandet! Ett armband som består av sammanflätad fallskärmslina med en brottgräns omkring 250 kilo. Flätningen är utförd så att ett armband innehåller strax under två meter, går även att dubbelfläta armbanden så man har strax under fyra meter rep runt handen.

Armbanden sägs ha uppfunnits av amerikanska soldater som ville bära med sig lite extra rep under sina uppdrag. Linan består av en grov nylonlina som innehållar sju tunnare trådar.

Vad kan man ha dessa armband till då?  Tja, det mesta egentligen; skosnöre, bygge av skydd i nödsituation, surra fast saker, laga kläder, fiskelina, hundkoppel, improviserad fisksnara, fällor och så vidare. Oändliga möjligheter alltså.

Har även tankar på att tillverka vapenremmar, bälten, nyckelringar eller andra saker. Önskemål/idéer? Dela gärna med dig! Säljer gärna mina alster så man får lite utrymme för utveckling

Litet smakprov:

Kan säga att den där lilla gäddan kändes som något helt annat och en aning större..

Framöver så ska jag skärpa mig med bilderna. Ska börja fota mer och ladda upp direkt. Vet själv att en blogg blir mer rolig med lite bilder.

Igår körde jag lite i Hemtjärn, en mer eller mindre bortglömd skogstjärn som jag nästan aldrig sett någon fiska i. Metade med majs för att kanske locka till mig nån sutare som brukar komma förbi och vältra sig i ytan. Under tiden som flötet guppade intill vasskanten så provade jag lyckan med ett gammalt hederligt skeddrag längre bort. Smågäddorna nappade som galna och det var riktigt kul på det känsliga spöt.

Sedan händer det..
Efter att ha lyckats fladdra iväg ett kast som landade helt perfekt alldeles utanför en liten bäckmynning så känner jag hur det suger till ordentligt i andra änden på linan. Fisken drar iväg på några kraftiga rusningar och börjar sedan stånga sig ner mot botten. Linan rinner av rullen och jag står gapande och försöker få kontroll över situationen.
När jag känner hur linan börjar skrapa emot något nere på botten så blir jag tvungen att bromsa upp med tummen och sätta press på fisken för att det hela inte ska sluta i katastrof. Förgäves. Fisken trasslar sig fast i något och det blir stumt. Efter att ha lirkat och försökt få loss fisken väljer jag att satsa allt på ett kort och drar. Linan brister och dystert hoppas jag att gäddan åtminstone blev fri och inte sitter fast där nere än.
Jag är övertygad om att liknande vatten som detta håller riktigt stor fisk, och kan mycket väl tänka mig att framtida rekordfångster kan komma från en lite mindre skogssjö/tjärn som inte utsatts för särskilt mycket fisketryck de senaste åren.

Åkte till ett av mina “smultronställen” där det nästan är nappgaranti på bäcköring, ingen stor fisk men det kan vara bra för självförtroendet i hårda tider. Klättrade upp i bäcken och landade en fin öring som fick simma tillbaka, sedan gick jag ner till tjärnen och körde mete med mask på ett spö och kastade efter gädda med det andra spöt. Nappade inget mer under dagen, men det gjorde inte så mycket då det var så oerhört skönt väder. Grillade lite korv och njöt av tillvaron innan det bar iväg på påskfirande under kvällen. Såna fina dagar så spelar det nästan ingen roll om man får fisk, även om det så klart skulle vara lite roligare…

Onsdagen innan påsk så hade vi finbesök här i Filipstad; Martin Falklind var här och hade föredrag. Riktigt trevlig föreläsning och väldigt inspirerande, men också mycket oroväckande på samma gång. Vi kan inte fortsätta att behandla våra vatten på samma sätt som tidigare om vi vill ha ett hållbart fiske om 20 år. Efter föreläsningen så kunde man köpa filmen Gentlemannafisken och tre nummer av Fiskejournalen för ynka 100 kronor, det var nog den bästa affär jag gjort på ett tag.

Nu ska jag läsa på lite om sutarfiske och börja sikta på att fånga en sådan. Tinca tinca har alltid gäckat mig, men i år ska det bli några nya arter! Over and out.

Nu har jag kört flera försök i älven, och bara haft nån enstaka kontakt. Det är inte bara dåligt för självförtroendet, utan jag börjar nästan bli orolig för livet i älven. Nej då, inte riktigt så illa. Men jag kan inte förstå vad jag gör för fel. Ja ja, är väl lika bra att bryta ihop och komma igen. Trött, sliten och lite småbitter ska jag nu gå och lägga mig och fundera ut en supertaktik för att knäcka den där satans älven.

Hur som helst så klarar man sig inte hur länge som helst utan att fiska. Så idag drog jag ut en sväng och kastade lite i älven, mest bara för att få komma ut och känna lite på grejerna. Riktigt skönt att stå i solen få använda kastspöt, vid såna tillfällen spelar det verkligen ingen roll om man får nån fisk. Gäddorna var inte riktigt på hugget, hade ett par försiktiga napp på spinnare, men lyckades inte kroka något. Kanske är det jag som är ringrostig men jag funderade även på om gäddorna kanske har så kallat svallkött i munnen nu? Annars vet jag inte. Lyckades kasta bort en fin liten vobbler också, kändes lite surt då jag verkligen gillade den. Fast å andra sidan hittade jag en spinnare som hängde i en gren så jag fick iaf med mig något hem. Bara att ladda om för nya tag, jag ska ta en lite större gädda i den där älven i år. Jag vet att de finns där. Skitfiske på er, om det nu är nån som läser det här.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sen bär det iväg på jobbintervju, spännande!

Det här ska jag försöka forska vidare i och göra en lite expedition i jakt på “röd-gäddan”. Alltid kul med lite annorlunda grejer ju

Jag är lyckligt lottad, jag har en sambo som förstår och respekterar min hobby (eller snarare besatthet..). Ofta följer hon med mig ut på fisketur och verkar till och med tycka att det är riktigt kul. Även om jag ibland har lockat med att båten är ett utmärkt ställe att bättra på solbrännan på, så är hon ändå alltid mest fokuserad på fisket när vi väl är ute.

Nu till det konstiga..

Även om min kära sambo inte är alls lika intresserad av fiske som jag är, så lyckas hon många gånger med saker som kan ses som smått omöjliga. Det mest chockerande var när vi spenderade en dag vid ett put & take-vatten. Ett vatten som jag spenderat väldigt många timmar, och tjejen hade aldrig varit med tidigare. Som vanligt körde vid lite bottenmete med Powerbait till att börja med, och det dröjde inte förrän det nappade på tjejens spö. Till vår stora förvåning så visar det sig att hon hade en röding på kroken.  Klubben planterar inte in röding där, så det är en riktigt liten och gammal stam som finns kvar. Behöver jag säga att jag aldrig lyckats få en röding där?

Dagen fortsatte och jag lyckades få både regnbåge och öring, men absolut inga fler rödingar.  Det finns många exempel på det här, och jag har funderat mycket på vad det kan bero på. Det gör mig verkligen inget, jag ser det som en bra investering om hon lyckas få fisk och blir ännu mer intresserad. Det bäddar ju för ännu fler fiskedagar, och det är ju alltid positivt.

Fisket var ganska dåligt, minst sagt. Blev några mörtar och nån liten abborre, men det gick lång tid mellan huggen. Provade alla möjliga pirkar och mormyshkor men det enda som levererade var en liten Bergmanpirk, fiskad precis ovanför botten. Vet inte om det berodde på det skiftande vädret eller om det var jag som gjorde nåt fel, men dåligt med fisk blev det iaf.
Nappade inget på ismetet heller, väntade länge på att vippan skulle tvärdyka och sedan resa sig men det hände aldrig.  Fick ju åtminstone känna kontakt med lite fisk och även om de var små så är det ju alltid trevligt.

Riggat och klart. En liten gummisnodd längst ut på vippan håller linan på plats. Spöt kanske är i minsta laget men jag har landat gädda på 9 kilo med det, så jag vet att det håller.

Morsan och hunden kom förbi en sväng också. Världens trevligaste hund, som uppenbarligen tyckte det var roligare att gräva i snön än att vara med och pimpla.