2011-09-28
Fiskeinstinkterna har verkligen varit rostiga pÄ sistone, har inte gjort nÄgot seriöst fiskepass sedan början pÄ juli nÀr jag var ute med en av mina sommarjobbare pÄ gÀddfiske. Sedan lÄg spöna nere till i början av september innan suget kom tillbaka; sena juli och augusti var helt vÀrdelösa dom kortturerna jag var ute.
Men nĂ€r september knackade pĂ„ dörren var det dags att börja snoka runt i vikarna, kanske har gĂ€ddorna kommit in pĂ„ grunt vatten igen? Men viktigast av allt: har dom grova abborrna kommit in i grundvikarna för att frossa i löja? Det blev flera trevande försök att hitta abborrna under de senaste veckorna, men inte en enda gĂ„ng var förhĂ„llandena sĂ„ som jag ville ha dom…
Men sÄ i söndags föll allt pÄ plats. Satt framför huset hemma och drack kaffe i solen, insÄg att trÀden Àr ungefÀr lika mycket gula som gröna, ovanför drog en stor skock tranor söderöver. Ingen tillstymelse till vind, vimpeln hÀngde slött rak ner. Men för i helvete, jag insÄg att det Àr just en sÄnhÀr dag jag vÀntat pÄ i en hel mÄnad! Det var bara att rafsa ihop fiskegrejerna och ge sig ut, för icke att jag skulle missa den hÀr chansen.
Kommer ut till stugan och lastar bĂ„ten full, jag kunde inte vĂ€lja vilka grejer som skulle med sĂ„ det blev typ hela rasket. KnĂ€pper pĂ„ ekolodet för att kolla tempen i vattnet. Elva grader, helt perfekt… Inser att jag har nĂ„gra timmar till godo innan abborrfisket verkligen borde komma igĂ„ng, sĂ„ passar pĂ„ att se om gĂ€ddorna Ă€r pĂ„ humör. Det var dom!
Klipper flera snipor i tvÄkilosklassen pÄ extremt grunt vattennÀr jag fiskar mig fram mot en vasskant som gett tvÄ fiskar över fyra kilo hitintills i Är. Jag dÀnger in min Helenius precis i vasskanten dÀr det Àr ungefÀr halvmetern djupt med massa tÄng pÄ botten. Hinner göra ett par ryck innan jag ser en vÄg ett par meter frÄn jerken, sen exploderar ytan i ett riktigt karatehugg. GÀddan mÄste ha gjort en riktig tokrusning för att ta min stackars Helenius, resultatet blev i alla fall Ärets hÀftigaste hugg.
Lite över fyra kilo vĂ€gde den turboladdade attackgurkan , sĂ„hĂ€r blev det nĂ€r jag försökte ta en bild pĂ„ den vid Ă„tersĂ€ttningen, den ville bara inte vara stilla! Lite skumt att gĂ€ddorna jag tagit pĂ„ den flĂ€cken vĂ€ger över fyra kilo, mĂ„ste vara en bra stĂ„ndplats för dom just dĂ€r. Ăr ganska sĂ€ker pĂ„ att det inte Ă€r Ă„terfĂ„ngster ocksĂ„, Ă„tminstone sĂ„ var en av de tre inte det, för den hade ovanligt kort överkĂ€ke.
Sen hÀnde det jag vÀntat pÄ, precis som solen börjat bli lÄg var det en hel flock stora abborrar som lojt följde efter min jerk. Pulsen gick i taket och jag skakade faktiskt lite nÀr jag tog fram jiggspöt och hivade ut en drop-shot tacklad Shakerjigg. Smack, i första kastet:
En riktigt trevlig abborre, tillrÀckligt stor för att bjuda upp till dans pÄ lÀtta grejer. Men sen blev det orovÀckande lugn, dom randiga nobbade helt mitt drop-shot tackel. Bara att byta taktik dÄ, satte samma jigg pÄ ett vanligt 10-grams huvud för att kunna fiska hem den fortare. Smack! Succé!
Nu snackar vi rock n’ roll! Tunga böj och rusande broms! Teknikbytet var lyckat, eller kanske var det bytet av solbrillor mot mössa som gjorde skillnad? Höstabborrna hugger vĂ€l inte om fiskaren har sommarfeeling…
Sen bara rullar det pĂ„ och det Ă€r vanligt jiggfiske med Shakerjigg som Ă€r melodin för dagen. Men dom randiga var kinkiga, bytte jag fĂ€rg pĂ„ jiggen blev jag utan, tappade jag bottenkontakten blev jag utan, gick det för lĂ„ngsamt blev jag utan, gick det för fort blev jag utan…
…Men gjorde jag allt rĂ€tt blev jag rikligt belönad, som med denna kanonfisk. Konditionen var fantastisk pĂ„ alla fiskar, runda och fina om magen och hela fina fenor. Men allt roligt mĂ„ste ju ta slut nĂ„gon gĂ„ng och abborrfiske tar enligt min erfarnhet slut sĂ„ fort solen försvinner bakom trĂ€dtopparna. Varefter solen föll fiskade jag pĂ„ sĂ„ fort jag bara kunde och drog borre pĂ„ borre för att göra det bĂ€sta av stunden.
Ju senare det blev desto trögare blev abborrna, fick byta tillbaka till drop-shot för att lura upp nÄgra fler.
Lyckades lirka upp en sista randig precis som det sista direkt solljuset sinade. Sen var det som om nÄgon tryckt pÄ av-knappen och fisket dog ut helt.
Men vad gjorde det? Jag hade fÄtt fiskeupplevelsen jag lÀngtat efter ett helt Är. Jag fick precis den fisketuren jag ville ha, med helt rÀtt förhÄllanden och massor av vrÄlhungriga abborrar, sÄ nÀrmare total lycka kan jag nog inte komma Àven om dom riktigt, riktigt stora uteblev. Helt Àrligt sÄ hade det nÀstan blivit lite sötsliskigt om det blivit en 1,5kg+, eller Àn vÀrre ett nytt personbÀsta, ocksÄ 
Givetvis kommer jag ge mig ut igen innan det blir riktig höst, men jag kÀnner pÄ mig att Ärets bÀsta fisketur redan Àr avklarad.
Publicerad i Sportfiske | 2 Kommentarer »
