Har skrivit detta på alla sidor jag regelbundet besöker i jakten efter ägaren.

Vi kom fram till sjön runt 16,00 på lördagen och började så smått med ett par spinners. Tyvärr var det mycket bråte i sjön denna gången, efter höst och vårstormarna, så jag blev ganska snabbt av med ett favoritdrag.

Några timmar senare, runt 18,00, hade vi flyttat oss femhundra meter längs sjökanten, till ett område där vassen stod tätt inpå.  Vi ser något som rör sig, och börjar genast kasta.

En halvtimme senaste sker det. Spöet står i en båge, och mothugg görs. När jag lyckas få in den nära nog till kanten, inser jag att håven ligger kvar i bilen. Skickar iväg min kamrat efter den, Men medan jag snabbt vänder mig om, drar fisken iväg igen.

18 hektiska minuter senare lyckas vi tillslut landa den. En ovanlig kamp villig snipa på 4,3 kg, som efter några poseringsbilder och en puss släpps åter ut i sjön för tillväxt och möjlighet till att para sig. Vi valde att avsluta rundan för dagen på strandkanten med några grillade korvar och en öl i solnedgången innan vi lommade hem igen. Till vårt försvar hade vi redan packat undan spöna, när ölen trollades fram.

Tar tillfället i akt och påminner folk om att släppa tillbaka gäddorna i sjöar och vattendragen igen, Man behöver inte döda allt man fångat, ett par bilder funkar lika bra!

Over and Out!

Kände direkt hur fingrarna kliade, som om de genast ville ta fram spöet och börja kasta, efter att en hel vinter fått nöja sig med Fiskejournalen, som nu ligger sönderlästa på toaletten.

Har nu packat fiskelådan, och ställt fram allt utom matsäcken vid dörren. Fiskekortet är inköpt, Spöna ligger framme, Linorna är bytta, meddelat tanten om att hon får åka själv på barnkalaset med grannens ungar, Ja allt är klart. I morgon (Lördag) händer det. I morgon ska jag äntligen få lov att fiska för första gången sedan november månad. Om det blir fångst, då blir det bara pricken över I:et, För oavsett vad, Kommer morgondagen att bli början på en ny fiskesäsong. En säsong med förhoppningsvis nya PB, och massor av natur!

Tack för mig!

Han skröt dagligen om den där gäddan, för tjugofem år sen:

“Den enda gäddan som någonsin släppt enligt honom. Han berättade att den hade tänder som pappas tummar, Ögon stora som tefat och minst en halvmeter emellan ögonen. Kroppen var tjock som en häst och lång som en anakonda. Rygfenan var lång som på en haj..”

Min farbror som var med, sa dock att det bara varigt en liten snipa, men i pappas värld var den där gäddan som jesu kors.

När jag väl var gammal nog att följa med, nerlät tillslut pappa sig till att köpa ett bambuspö för 19kr på den lokala matbutiken.

Vi satte oss i bilen en gråmulig förmiddag, för att bege oss ut till densamma sjön, som pappas locknässodjur smitit.

Min far ställde segerviss på bryggan och börjar med en spinner. Under tiden trär jag på en stackars mask på bambuspöets slöa krok, och lägger mig på mage. Under bryggan simmade då en hel del småabborrar, som tyckte att masken jag hade på bron var det mest intressanta de sätt på flera år.

När väl regnet drog in över sjön, satt jag med en hel spann abborrar, nog en 30 – 40 stycken, medan min far i ren irritation över sin otur, knäckte sitt spö på mitten och svor att aldrig fiska mer.

Detta är nu 15 – 16 år sen, men minnet är starkt insvetsat i hjärnbalken, och jag har sedan den dagen varigt fångat, i fiskets underbara, luriga värld.

Min pappa lyckades för övrigt med att fånga en 10+ i samma sjö. Hans enda kommentar om det hela var ett lågmält mummel om att hans sjömonster måste ha ätit dåligt, för han tyckte att den krympt något sen han sist fångade den…

En gammal arbetskamrat ringde mitt under ´Människan, Socialt och kulturellt` lektionen och vrålade, Något osammanhängande, att nu hade han minsann tagit årets första abborre i den närliggande Ybbarpssjön. Detta resulterade i att jag fick väldigt svårt att koncentrera mig på vad den stackars läraren försökte säga, utan istället vandrade mina tankar direkt till spöet och fiskelådan i garderoben, samt därifrån i ilmarsch ut till sjön.

På kvällen, När jag väll var klar med matlagning, Nattning av ungar osv, Packade jag snabbt spöet och lådan och klev ut igenom dörren. Rakt in i en snöstorm.

Och så fortsatte det.

Längre fram började olika tentor och prövningar, sjuka barn och familjetiden att hopa sig, så fisket fick återigen vänta.

Men nu har jag äntligen lyckats boka en dag i helgen. Så jag ställde mig att titta igenom fiskelådorna, för minst 279 gången denna vintern, och inser med ett grottmänniskoliknande tjut, att hälften av krokarna har rostat. Anledningen till detta hittar jag snabbt i sambons flaska med parfymerat vatten (TRAMS!) som någon stött till så att vattnet runnit ur, rakt ner i fiskelådan..

Med något stirrande i blicken springer jag senare ner till den lokala  järnhandeln för att köpa nya krokar, rusar fram till butiksdörren, Greppar handtaget och rycker upp dörren. Eller, försöker i alléfall, för trots styrkan som kommer sig av envar sportfiskares mardröm, Kan inte ens jag slita upp en låst dörr.

Butiken var stängd. Efter de vanliga stridstjuten i form av “Helvete satana perkele!!!” x 18, lyckas jag ta mig såpass samman att jag ser lappen på butiksdörren:

“Onsdagar, öppet 07,00 – stängt – 12,00 – Vid akut behov, ring” – Och sen ett mobilnummer- Snabbt tittar jag på klockan och ser att den nästan är 14:15..

När butiksägaren, något irriterad svarar i telefonen vrålar jag att jag måste in akut och köpa en ny kedja till motorsågen, samt en ny rullebör. – Han blev inte glad när han insåg att jag istället för varor för 1800 skulle ha varor för 300..

I allafall, nu ska jag gå och kela lite till med fiskekrokarna, och se fram emot lördagens fiske, Årets första för mig..

Skitfiske!