2010-05-11
Med nytt jobb blir det försenat bloggande och springades runt i grön overall och sköta maskiner istället. Men här kommer slutligen helgens bravader i bokstavsform om den bästa dagen på hela året! Dagen då man måste vara ledig för denna lilla fisketävling! Tack och lov så var jag det!
Detta års såna här underbart goa dag började redan klockan fem då väckarklockan ringde.
Upp och hoppa, långt ifrån pigg men fingrarna grep redan efter spöet.

Det är alltså ett gäng riktigt trevligt kyrkligt folk som hyr en sjö i Fyrväpplingen, och då killens föräldrar alltid är inbjudna är vi det likaså. Jag har det bra ibland. Thihi. Även Thomas lilla systerdotter på 9 år var med denna gången.
Varmt klädd, med återkomst av Michelingumman kunde jag knappt vänta förrän vi fick ut och springa i skogen. Turen att få en båt hade vi inte på vår sida tidigt på morgonen verkade det som.
Efter lite snabbt snack med folket där ställde jag mig i ett hörn där det nappade bra förra gången, laddade på en spinnare och försökte locka dit fisken. Knappa 4 timmar på oss hade vi innan tävlingen var slut och eventuell fisk skulle vara registrerad. Men det skulle väl inte vara så svårt?
Min hjälte till karl fick till slut fatt i en bÃ¥t och kom och plockade upp mig frÃ¥n mitt lilla hörn. Vi hann knappt ut alls förrän det högg till i min kaviarspinnare (Savage Gear Caviar) ordentligt. Men tyvärr bara för ett par sekunder, den firren Ã¥ngrade sig, upptäckte väl att det bara var fuskkaviar kanske… Men sÃ¥ skönt att fÃ¥ ha kännt pÃ¥ ett första hugg! Kaviarn funkade ju finfint den!

PÃ¥ en klippa i en vik satte vi oss tillslut och bottenmetade med rosa Powerbait när drag bara kändes som att det hamnat högst upp pÃ¥ utelistan. DÃ¥ började det hugga lite bätte, men mycket försiktigt., bara när det var helt lugnt i viken och inga andra bÃ¥tar var där… Fiskarna nafsade knappt pÃ¥ godbitarna, riktigt kräsna och verkade inte vilja fastna alls pÃ¥ krokarna.
Men så nappade det plötsligt ordentligt och jag kände att denna satt riktigt bra, förhoppningsvis i alla fall. En vild en, rikigt vild! Ah, detta är livet! Efter att bågen simmat ner i botten och försökt snärja fast sig ett antal gånger kom den upp till ytan och jag fick se den. Finfin ju, runt kilot. Perfekt!
In i håven och lyckan var gjord. Åh, så bra. Ett bidrag till tävlingen och middagen räddad!

Ännu ett bidrag i modell aningen större nappade inte lÃ¥ngt efter och jag lyckades fÃ¥ in även den! Men min stackars pojkvän gick det inget vidare för. Det högg flera gÃ¥nger men de ville visst inte fastna ordentligt pÃ¥ hans powerbaits och krokar. Konstigt konstigt…
Väldigt lite vak, mycket fÃ¥ hugg, det verkade riktigt trögt den här morgonen… inte ens kaviarn fungerade längre. Mwaaa!
I år vann jag inte fisketävlingen nej, haha. Men pris fick jag ändå för största bågen. Det hade varit pinsamt att vinna två gånger i rad så jag pustade ut lite. Thihi. I alla fall när hela fisket känns som en mysig välgörenhetsgala på något sätt.
Ett par varmkorvar, två fyrverkeripjäser som avslutade tävligen, några bibelord och tal och presenterande av vinnarna innan rodde vi ut igen, men nu med killens systerdotter i fören. Nu jäklar skulle vi se till att hon fick fisk! Inte ska hon sitta och bygga kottdjur hela dagen inte även om de blev riktigt söta. Hehe.

Efter att till slut ha återerövrat våran lilla klippkant kastade vi varsitt bottenmete och väntade. Det dröjde inte länge förrän det nappade igen.
Plötsligt pinglade det i killens systerdotterns spö. Med en orolig min fick hon fatt i spöet och började veva! Första regnbÃ¥gen minsann! Den var sÃ¥ tung för henne att hon knappt fick hunt veven. Tyvärr var slirbromsen pÃ¥ tok för mycket Ã¥tdragen sÃ¥ fisken lyckades slita sig… Lite besviken sÃ¥g hon ut stackarn.
Thomas tappade några fiskar, jag med. Men en vild best till fick jag upp! Tre bågar! Hadiraja hej!

Det pinglade igen! Killens systerdotters spö igen! Nu fick hon kämpa, fisken verkade sitta bra. Hon vevade och vevade men hade det riktigt tungt. Såg så väldigt nöjd ut ändå men hjärtat i halsgropen. Thihi.
Ã…t vänster… Ã¥t höger… en vild firre hade hon pÃ¥. Slirbromsen var fixad nu sÃ¥ nu kunde fiske försöka slita sig bäst den ville. När den äntligen var framme vid kanten lyckades jag ändÃ¥ inte hÃ¥va den första gÃ¥ngen… eller andra gÃ¥ngen… den simmade ju inte alls dit jag ville och var snabb som en pil. Men tredje gÃ¥ngen gillt! Systerdottern fick ett stort leende pÃ¥ läpparna och kunde sluta veva äntligen. Stackarn, hon kämpade pÃ¥ bra!
Fotografering i massor där hon stolt visade upp sin första båge följde. Så kul kul!
Slutsats! Låna med några småttingar (om du inte har egna förstås!) ut och fiska deras första bågar. Livat kan jag lova! Nästan säkrast dock att surra fast dem i ett träd först så de inte riskerar att åka vattenskidor efter fiskarna! Iiiiih!
Ute i båten på väg tillbaka fick sambon till slut napp igen! Och äntligen fick även han veva in sin första fisk! Det var bara det att det var fel sort. En liten gädda var det som hade nappat! Stackarn stackarn, så jag tyckte synd om honom. Sötnötsgäddan fick åka i igen lika kvickt som den kom upp.
Det blev inga fler fiskar för någon av oss den dagen. Dessa vackert designade varelser blev det bara för oss tre idag. Sambons föräldrar fick inte en enda. Illa illa.

Annars brukar det nappa pÃ¥ riktigt bra dessa fisketävlingsdagar ju. Sist sÃ¥g resultatet ut sÃ¥här…
DÃ¥ hade vi ordentligt med fisk till glada vänner och föräldrar och vi mumsade bÃ¥ge ett bra tag! Lyxkäk även om vi till slut lessnade en aning pÃ¥ det. Haha, tänka sig…

…plus att jag rÃ¥kade vinna tävlingen förra Ã¥ret med denna! Yahoo! Ett nytt spö till samlingen gav det! Jo, lite stolt är jag allt, thihi.

Men det var väl för kallt i vattnet. Fiskarna nappade otroligt försiktigt, vÃ¥gade knappt äta alls ju, bara nafsade i betena… 6 grader var det i vattnet… aningen för kallt skulle jag tro. Elaka vinter som varit sÃ¥ lÃ¥ng. Morr morr! Men sÃ¥ de fightade när man väl fick tag i dem! PÃ¥ det sättet var det inte det minsta fel pÃ¥ fisken!
Men en fin dag blev det ändå. Inget regn, bara lite kyliga vindar då och då. så mycket frisk luft att man storknade! Underbara natur!

Det värsta är att man hör ju de där jäkla bottenmetespinglorna titt som tätt i syne även flera dagar efterÃ¥t. Skulle det springa förbi en liten katt med en pingla runt halsen skulle jag ju automatiskt rycka Ã¥t mig närmsta kvastskaft och börja veva. Illa illa, fiskeskada…
Publicerad i Mete, Spinnfiske, Sportfiske, Övrigt | 2 Kommentarer »