GĂ€stinlĂ€gg av Joi – PB pĂ„ regnbĂ„ge!
2010-09-27Jaha, dÄ Àr det Äter dax för mig att överskrida grÀnsen
till grabbarnas terretorium, -deras Ă€lskade fiskeblogg…
Som jag tidigare förklarat, sÄ gick jag frÄn helt ointresserad och ovetande
om denna kÀrlek till fisket, till i dagens lÀge, dÄ det riktigt kliar i fingrarna
om jag inte fÄr ut och dÀnga torrfluga i blanka höstvatten.
Jag kanske skulle hÄllt mig pÄ den nivÄn dÄ jag visste vad en jigg var,
eller att karpen har större fjÀll Àn gÀddan.
Hur som helst sÄ har Àven jag förstÄtt tjusningen och passionen,
och det kan jag nu aldrig bli av med.
Man blir fast i ett slags beroende, liksom heroinisten njuter av nÀr
nÄlen punkterar huden, sÄ njuter nu Àven jag av knarren pÄ rullen,
eller det dÀr perfekta mothugget som gör att adrenalinet bara
pumpar i kroppen och fokusen Àr pÄ max, det Àr bara spöt och linan
som skiljer mig frÄn fisken, en kamp bara mellan oss.
LĂ„t mig nu berĂ€tta om nĂ€r jag i förra veckan fick mitt PB pĂ„ bĂ„ge…
En typisk septemberkvÀll, mulet och lite lagom kallt,
fortfarande skapligt ljust och lugnt,
men man mÀrker att trÀden gett upp och sakta lÄter löver falla.
Jag Àr van att nÀstintill bara fiska med torrfluga,
jag gillar kicken man fÄr nÀr man ser fisken hugga,
och alla rörelser i vattnet, men just denna kvÀll var fisket
lite trögt och jag ville dÀrför testa vÄtfluga,
min sambo instruerade mig i indragnings-hastighet osv.
Efter andra kastet var utlÀggningen perfekt,
-en bit frÄn nÀckrosorna, men synligt i stillvattnet.
NÀr jag dÄ drar in smÀller det pÄ utav bara fan, rent utsagt!
Problemet var bara att jag hade bromsen Ă„tsruvat
lika hÄrt som Chuck Norris roundkickar,
med smÄtt panik och ovetande över hur jag skulle bete mig
sÄ lossade jag istÀllet bromsen massor.
Brudar ska inte fiska, tÀker ni nu va?
Skitsamma, iomed detta dumma val,
trasslade hela linan fast sig i rullen och knöt
pÄ nÄgot sÀtt knut pÄ sig sjÀlv.
..Och dÀr stod jag med en suerpigg bÄge som ville rusa,
hoppa och brÄka med mig. Svetten lackade och paniken tilltog.
Vadfaaan ska jag göra?!?!?!?, skrek jag högt, samtidigt som jag ville
fĂ„ sambon att inse att om jag tappade denna “drömfisk” sĂ„ var
det enbart hans fel och det skulle han lida för! (Brudar igen va?)
DĂ€r stod han och konstaterade att det stora garnystanet till rulle som jag
sÄ fint fixat, var omöjlig att lösa utan att först ta bort spolen,
men med en potensiell PB-fisk fick nu inget mer gÄ fel!
Det var bara det att den rusade in bland alla nÀckrosor och sladdade runt,
dÄ tappade jag den. Besvikelsen var enorm. jag var sÄ arg.
I nÄgra sekunder stod vi dÀr, tysta, frustrerade och
försökte lossa flugan frÄn nÀckrosens stjÀlk.
DÄ insÄg vi plötsligt att jag inte alls hade tappat
drömfisken, utan bara trasslat till det hÄrdare.
Glad för att jag fortfarande hade min motstÄndare pÄ kroken,
men jag kan lugnt erkÀnna att tÄrarna inte var lÄngt borta.
Nej, det var bara upp till kamp igen, fortfarande med ett trassel lika stort
som Björn Ranelids ego och en klump i magen av nervositet som kan
jÀmföras med en vm-final i fotboll.
Tillslut lyckades jag pÄ nÄt sÀtt att trötta ut bÄgen,
medans min arm bultade med mjölksyra.
Ingen hÄv i sikte, som grÀdden pÄ moset!
FÄr jag inte upp fiskfan nu sÄ hoppar jag sjÀlv i,
tÀnkte jag medans den livliga besten kom nÀrmare land.
Jag lovar er att jag höll pÄ med denna bamsing i sÀkert
45 minuter, sambon sĂ€ger max 7. menmen…
KÀndes som en evighet för mig.
Lyckan nÀr jag vÀl fick upp henne var obeskrivlig,
inte nog med att jag vann kampen, utan hon var
Àven det vackraste jag sett. SÄ blank i fjÀllen,
och med ljusrosa mage.
NÀr ni lÀst denna text kanske ni tror att jag tampades
med en Ätta-kilos fisk, nejnej. 2,42kg vÀgde hon.
PersonbÀsta för mig, och jag slog alla i teamet.
(Viktigt att pÄpekas!)
Verkligen ett minne att se tillbaka pÄ & glÀdjas Ät,
pÄ kvÀllen fick jag till och med smaka grabbarnas
PB-whiskey, det ni, det Àr nÀstan lika stort!
Tack för att ni orkade lÀsa / Joi
