Första riktiga ismetepasset för säsongen
2010-12-20Igår gjorde jag mina första timmar med ismetespöt i näven då. Eller, ja, inte i näven direkt då dom ju står i sina hållare, med vippor.. äh, ni fattar.
Det var en välbekant känsla i magtrakten som spred sig när jag parkerade bilen klockan 07.10 vid Simsholmen, den stora betongbryggan som gÃ¥r ut i Munksjön. Mange, Erik och John väntade tÃ¥lmodigt med pulkorna fullastade. Senare skulle även Martin och Tintin ansluta. Karbidlamporna pÃ¥ Munksjöbruket sken gulaktigt genom snödiset, blÃ¥sten sög till ordentligt i byarna och jag tog första steget ner för sluttningen ut pÃ¥ isen. Man väger över lite pÃ¥ ena foten, stampar lite med andra och tycker att jo, det är nog säkert. Man frÃ¥gar sina fiskepolare; “är det bra is eller? Det är det va?” Dom säger; “joföfan, det är inga problem det här, eller hur?”. Dom borrar lite sporadiskt framför sig och vi kommer snabbt fram till att det är 20+ cm is. Helt lugnt.
Vi trampar ut i diset, snön knattrar mot flytoverallens luva, dom nya tumvantarna från Stadium håller händerna på  komfortabla +20, mössan är nerdragen så långt det går mot ögonen, buffen är uppdragen så långt det går på kinderna och livet är gött, liksom. Martin kommer efter 10 minuter, lånar ut lite tafsmaterial och jag binder ett par tafsar. Borrar ett hål, väntar en stund, borrar ett till. Vi sänker mört, makrill, regnbåge och sill mot botten och sätter oss och väntar. Grillar. Värmer ärtsoppa. Dricker kaffe, snusar, tar en cigg, lite mer kaffe, snackar skit och har det rätt bra. Vipporna gungar i vinden, bjällrorna pinglar när vipporna gungar, men inget hugg.
Jag har ett vindfäll, det är typ det mest spännande som händer. Mange pimplar upp en mört på mormyshka. Vi dricker lite mer kaffe, Tintin och Martin rör sig hemåt, vi hummar lite, flyttar ett par spön men inget hjälper för dagen. Vi planerar nästa pass inombords, allihop.
När klockan slår 13.00 känner jag hur det har börjat blåsa rakt igenom min flytoverall, så jag packar ihop tillsammans med Erik och John, och vi släpar oss hemåt igen. Man blir alltid förvånad över hur fort tiden går på isen, men vissa dagar är det bara såhär, man kan liksom inte lyckas.
PÃ¥ dom igen i mellandagarna!
) vid Munksjöns strand, inom löpavstånd hem till Manges lägenhet och nyfödda dotter. Gäddmete står på schemat,  och jag är så fruktansvärt taggad att det känns som om det rinner över lite inombords. Tack och lov kan jag i alla fall njuta av en härlig förspelskväll när man plockar fram prylarna ur garaget, kollar linor, knyter tackel och liksom njuter av försmaken av fisket. Och kanske en liten whiskey. Bara en. Liten.
