Kilometerforsen Pattokkuoikas forsnacke.
Med kroppen inbakad i sovsĂ€cken, likt den varma fyllningen i en Calzone, vaknade jag och kĂ€nde hur det hade börjat trycka pĂ„. BlĂ„stömningen var ett ofrĂ„nkomligt mĂ„ste. Jag kom plötsligt att tĂ€nka pĂ„ dagens Ă€ventyr, en oförglömlig upplevelse. Jag klev ut i den ljusa natten. Kylan friskade mina sinnen och doften av fuktig fjĂ€llnatur sveptes in i mig med varje andetag. Jag gick ut mot Ă€lven, dĂ€r blev jag stĂ„ende. Ălvorna dansade ner för vattnet i en segerdans. De vittnade om den fantastiska dag som jag fĂ„tt uppleva pĂ„ KaitumĂ€lvens ginklara vatten.
Ălvornas segerdans i S-kurvan, kl 03.40.
Det började uppe vid renvaktarstugan tidigare samma morgon. Vinden som hÀrjat de senaste dagarna var borta. Solen vÀrmde och myggorna surrade Äter omkring oss. Innan pontornerna sattes i vattnat bad jag Tobbe om att föreviga mig vid den plats dÀr jag kvÀllen innan varit med om en av de mest fantastiska fiskeupplevelser nÄgonsin. Föga visste jag vad som vÀntade i framtiden, den snara framtiden. Efter en snabb frukost och en ordentlig stuvning av material pÄ vÄra pontoner satte vi av nedströms.
Tydlig markering om vart öringarna högg kvÀllen innan.
Tobbe funderar över packningen.
Med en lÀtt pyspunka krÀver det att man packar rÀtt sak pÄ rÀtt plats, pumpen överst.
Den vackra KatumÀlven och kommande forsar krÀver en ordentlig fastsÀttning av all material.
Strandpiparen spelade vackert sin melodi dÀr den strök vattenytan och kastade sig in i Àlvbankens hÄliga sidor. Tobbe gled ivÀg som första ekipage i det glittrande vattnet. Vi gled bredvid varandra ner mot den kilometerlÄnga fors som vi förra resan fick slita med. Den gÄngen fick vi leda pontonerna i rep 1/5 del av strÀckningen pÄ grund av skummande valsar och lömska stenar. Denna gÄng undrade vi om det skulle vara stor skillnad efter som gÄrdagen visat pÄ att de tidigare knepiga forsarna nu bara var att passera över. En sak som jag lagt mÀrket till var att vi vid vÄr första resa 2009 tydligt kunde höra forsarna lÄngt innan vi var framme vid dem. Med en viss spÀnning nÀrmade man sig den skummande nedförsbacken, undrandes hur den skulle se ut. Denna resa la vi knappt mÀrket till att forsarna dÄnade. Detta fenomen mÄste bero pÄ att vi denna gÄng visste hur forsarna sÄg ut och vart de fanns i terrÀngen, intressant iaktagelse dock.
Tobbe pÄ det glittrande morgonÀlvsvattnet med fjÀllbjörkarna i majestÀtiskt givakt lÀngst sidorna..
En sak gick det dock inte ta miste pĂ„, vattnet ökade i intensitet. Man kĂ€nde hur kraften i vattnet blev allt starkare för varje meter man fĂ€rdades. Efter ett par hundra meter var vi sĂ„ framme vid Kilometerforsen “Pattokkuoika”. Bilden som trĂ€ffade min nĂ€thinna var precis den som jag förvĂ€ntat och lĂ€ngtat efter. Ett skummande virrvarr av valsar klĂ€dde Ă€lven. Solen spelade sin reflexmelodi i det krusande vattnet. Jag kĂ€nde hur livet sköt ut i varje del av kroppen. Med ett par roddtag lĂ„g jag i inflygningsposition. Jag landade mjukt pĂ„ vĂ€nster sida, precis som förra gĂ„ngen. Vi parkerade vĂ„ra farkoster och gicka av för att reka.
Kilometerforsens nacke i sin prakt.
Solen sken och vattnet gnistrade uppströms dÀr vi kommit farandes.
VĂ„r parkeringsplats, vackrare blir den inte.
Det kan nog nte bli för mÄnga bilder att detta ljuvliga stÀlle.
Det var lika vackert uppströms som nedströms och jag satte mig i slĂ€nten för att ta in platsen. Tydliga var hönsbĂ€rets vita blad dĂ€r de bredde ut sig bredvid mig. Jag sĂ„g att Tobbe stod och rotade i sin packning och gjorde loss sitt fiskespö. Han klev ut pĂ„ stenarna vid forsnacken och svingade sin lina i en harmonisk rörelse över vattenytan. Flugan fick landa och glida ned strömmen. Ingen fisk. Platsen skrek “FISKA MIG!” Tobbe fortsatte en stund men la sedan av och kom bort till mig för en kopp kaffe och en kort andhĂ€mntning.
Tobbe spanar in strömmen samtidigt som jag tar in hela platsen.
HönsbÀrets vita kronblad.
Tobbes fluglina skjuter ut över vattnet.
MĂ€ktig plats med superklart vatten…
En bild till mĂ€ktar man med nĂ€r det Ă€r sĂ„ vackert… 
Efter en stunds eftertÀnksamhet var det min tur att pröva fiskelyckan pÄ nacken. Jag kilade ner till vattnet, klev försiktigt ut pÄ de hala stenarna och vadade mig fram till min ponton. Jag plockade noggrant fram en svart streamer som skulle fÄ Àndra dagens fÄngstsumma frÄn summan noll. Jag klev ut pÄ samma stÀlle som Tobbe tidigare fiskat och satte igÄng och kasta. Jag kastade, kastade och kastade med samma klena resultat som Tobbe, ingen fisk.
Jag knyter pÄ en svart streamer.
Ett trÀget kastande utan resultat.
Eftersom vi inte hade bestÀmt vart vi skulle slÄ lÀger denna dag vill vi inte bli kvar för lÀnge pÄ denna plats. Vi bestÀmde oss för att ro vidare. Forsen rekades med karta och ögon innan vi gav oss av. Det visade sig, precis som vid alla andra forsar denna resa, att detta vatten gick att ro. Visserligen var detta en fors som Àr klassad efter internationell praxis till klass 3 men med det rÄdande vattenflödet var det inga större problem. Med ett stort leende smetat över hela ansiktet tog jag mig ner för hela kilometerforsen utan att stanna en Ànda gÄng. Ibland var det gropigt och vattnet sköljde över oss men det var en ren njutning. VÀl nere vÀnde jag mig om. Den tidvis riviga forsen sÄg ut som ett snÀllt barn dÀr den lÄg uppströms. Man kan aldrig bedömma en fors nerifrÄn, slÄr det mig varje gÄng.
Fallhöjdskarta för forsrĂ€nning i KaitumĂ€lven. Den kilometerlĂ„nga forsen Ă€r “Pattokkuoika”
Forsarnas svĂ„righeter Ă€r bedömda efter internationell Praxis i 6 klasser. Klass 3 nivĂ„n pĂ„ “Pattokkuoika”
Tobbe sÀtter av nedströms för en underbar, kilometerlÄng pontonrafting.
NerifrÄn ser forsarna alltid snÀlla ut.
Efter att ha glidit ut frĂ„n den sista skummande valsen gick vi i land pĂ„ udden lĂ€ngst ner, dĂ€r vi förra resan gjorde en hemsk upptĂ€ckt. Vi slog lĂ€ger pĂ„ udden 2009 och upptĂ€ckte till vĂ„r fasa att den vackert placerade platsen hade hyst ett gĂ€ng med fiskare som bott i tĂ€ltkĂ„ta. Uppe i fjĂ€llbjörkskogen bara ett par meter frĂ„n lĂ€gret kunde jag den gĂ„ngen lĂ€tt rĂ€kna till över 50 st olika vita kullar skapade av toalettpapper. Det Ă€cklade oss den gĂ„ngen och nu hade vi bestĂ€mt att vi inte ville slĂ„ lĂ€ger dĂ€r. Jag kunde dock inte lĂ„ta bli att gĂ„ iland för att se hur det sĂ„g ut denna gĂ„ng. Det Ă€r fantastiskt hur naturen “tar tillbaka”. LĂ€gerplatsen sĂ„g övervĂ€xt ut. Eldstaden i mitten av tĂ€ltkĂ„teringen var igenvĂ€xt. Ingen verkade ha tĂ€ltat hĂ€r sedan vi var dĂ€r förra gĂ„ngen. Inga toaettpapper sytes till och ett par stockar som vi lĂ€mnat som ved 2009 lĂ„g kvar pĂ„ sin plats.
HÀr kan du lÀsa om forsen och den Àckliga udden frÄn 2009 Ärs resa:
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/1000-meter-brolande-fors-ett-riktigt_16292.htm
S-kurvan och magiskt fiske!
Tobbe satt i sin ponton, spottade och svor över hur de förra gĂ€nget frĂ„n 2009 borde kölhalas. Mitt i Tobbes frĂ€sande upptĂ€ckte jag att det gled ett par dagslĂ€ndor pĂ„ ytan ute i strömmen. Vi hade ju inte haft tid att fiska sĂ„ mycket denna dag och jag steg omgĂ„ende ner frĂ„n “Bajsudden”, som vi döpt den till. Jag knöt pĂ„ en fluga som var gĂ„ngbar i KaitumĂ€lven. Klinkhammerflugan ven ett par gĂ„nger i luften innan den damp ner pĂ„ vattenyten. Myggorna var energiska och ville inte lĂ„ta mitt ansikte vara. Mitt kombinerade myggnĂ€t med polariserande glasögon var en skön lösning nĂ€r jag trĂ€dde det över min vita keps. Det vakade plötsligt i nĂ€rheten av mittfĂ„ran. Med en liten rotering av pontonen kunde jag lĂ€tt nĂ„ stĂ€llet med min fluga. Jag siktade ett par meter ovanför vaket och trĂ€ffade. Flugan dansade lĂ€ngst Ă€lven. NĂ€r den var framme vid den tĂ€nkta huggplatsen skedde det som jag önskat. Med ett litet nĂ€tt surplande försvann min klinkhammer frĂ„n ytan. Plötsligt stĂ„ngades mitt spö med en motstĂ„ndare. Min första tanke var, HARR. Det mĂ„sta vara en harr eftersom den tog pĂ„ en klinkhammer. Jag har nĂ€stan bara fĂ„tt harr pĂ„ klinkhammer i KaitumĂ€lven, vilket det Ă€ven borde ha varit denna gĂ„ng. Det var en ordentlig kamp. Jag sĂ„g fisken vid ett par tillfĂ€llen. Den verkade inte stor. Den lille rackaren ville, trots sin ringa kropp, inte ge sig utan stack ivĂ€g som en raket. Det var i ett av alla smĂ„ fisksprĂ„ng som jag plötsligt upptĂ€ckte att det var en öring jag hade pĂ„ kroken. En viss oro kröp plötsligt i kroppen. Jag ville gĂ€rna fĂ„nga öringen sĂ„ att vi Ă€ven denna kvĂ€ll kunde fĂ„ Ă€ta fĂ€rsk fisk. Jag hoppades att kroken satt ordentligt. Efter nĂ„gon minut var kampen trots allt avgjord och jag utgick som segrare. Det var en otroligt fin öring, kring halvkilot, som glupskt hade slukat min fluga. Det fanns ingen risk att denna krabat skulle ha slitit sig. Den fisken blev till matfisk.
Ăringen har huggit och drillas utanför “Bajsudden”..
En klinkhammer slukad och omöjlig att skaka sig loss frÄn.
Matöring och nöjd fiskare med myggnÀt.
Efter denna uppiggande hÀndelse var den Àckliga udden snart ett minne blott och vi gled Äter fram lÀngst Àlven. Vi visste fortfarande inte var vi skulle slÄ lÀger men hade en idé om ett stÀlle dÀr vi bÄda mindes att det var vackert förra gÄngen vi rodde strÀckan. Det var en bit kvar men vi hade ingen brÄdska. Det kraxade lÀt i björkarna en bit framför oss. Med eleganta vingslag lÀttade fem svarta korpar och satte av över Àlven mot andra sidan. Plötsligt lÀttade nÄgot frÄn björkarna pÄ den sidan. En fÄgel av den dubbla storleken som korparna jobbade sig upp i fart. De fem svarta sÄg plötsligt ut som en attackflygbrigad som körde likt kamikazepiloter mot den stora brunmörka fÄgeln. Upp och ner i luften gick jakten. Jag kunde tydligt se att det var en Kungsörn de jagade. Med enorma vingslag forsatte örnen, med hela gÀnget bakom sig, ner för Àlven och försvann. Möten som dessa fÄr mig alltid att kÀnna att naturen vill berÀtta nÄgot för mig. Jag satt i min ponton och funderade. Vilken grej, vad betyder detta? Tobbe vÀckte mig ur mina funderingar med ett glatt rop.
- Har du sett vad mycket insekter det Àr i luften, ropade han.
Mycket riktigt. Runt omkring mig dansade dag och nattslÀndor i luften. Inte en, inte tvÄ utan hundratusentals. FrÄn ingen stans hade det börja klÀckas insekter. Kunde fÄglarnas uppenbarelse varit ett tecken pÄ att nÄgot skulle hÀnda? Jag skrattade. Det slog mig att det var pÄ exakt detta stÀlle som jag förra resan 2009, satte mitt nu rÄdande Harrekord, en stadig bit över kilot.
Det var inte mĂ„nga flygfĂ€n hade vi sett i varken luft eller pĂ„ vatten denna resa sedan vi slĂ€ptes av för tvĂ„ dagar sedan och nu var dĂ€r drösvis. Jag öppnade en kall folköl och klunkade i mig ett par rejĂ€la klunkar. Jag satt sedan och betraktade skĂ„despelet för en stund. Efter ett par minuter gick det dock inte att hĂ„lla sig still lĂ€ngre. Lika fort som det börjat klĂ€cka insĂ€kter började det nu vaka stora tunga vak. Ăverallt kalasade fiskar pĂ„ det överfyllda smörgĂ„sbordet.
Om du klickar upp bilden sÄ ser du att det ser ut som en massa smÄ vita prickar pÄ vattenytan, det Àr slÀndor överallt. Tobbe börjar fiska.
Ăverallt stora tunga vakringar som den till vĂ€nster pĂ„ bilden.
Jag betraktar skÄdespelet för en stund med en kall.
Jag funderade pĂ„ hur jag skulle gĂ„ till vĂ€ga. Om det var sĂ„ otroligt mycket slĂ€ndor pĂ„ ytan gĂ€llde det att vĂ€lja rĂ€tt fluga. Sannorlikheten att en fisk skulle se just min fluga bland hundratusentals andra var extremt liten. Jag sĂ„g att det var bĂ„de dag och nattslĂ€ndor pĂ„ ytfilmen och tyckte mig i ögonvrĂ„n kunna se hur en fisk slukade nĂ„got som jag tyckte liknade en nattslĂ€nda. Jag bestĂ€mde mig för att chansa. Jag knöt pĂ„ en stor nattslĂ€ndeimitation pĂ„ min lina. Den fluga jag hade var vĂ€sentligt mycket större Ă€n de som flöt pĂ„ Ă€lven. Jag hoppades att nĂ„gon glupsk rackare skulle finna denna energibomb lockande och hugga in. Tobbe ropade att han sĂ„g hur det vakade ca 40 meter nedanför mig i strömmens riktning. Han hade sjĂ€lv passerat stĂ€llet och var oförmögen att kasta pĂ„ fisken. Jag sĂ„g de kvarvarande vakringarna glida ner lĂ€ngst med Ă€lvvattnet. Jag kastade ut och placerade mig i position. Jag och den abnorma flugan gled mot huggplatsen. Jag hann knappt uppfatta vad som hĂ€nde. Med en enorm kraft revs linan ur rullen. NĂ„got stort hade svalt min fluga och gjorde allt för att komma loss. Jag vred till slirbromsen för att fisken skulle fĂ„ jobba med linan. Tafsen var ganska tunn och jag vĂ„gade inte dra Ă„t för hĂ„rt med risk för linbrott. Fisken jobbade sig ut i strömfĂ„ran och fick kraft i det syrerika vattnet. Flugspöt bugade betĂ€nkligt. Kraften i fisken var enorm. Den homogena vattenmassan i den v-formade mittfĂ„ran gjorde trycket pĂ„ fisken Ă€ndĂ„ större. flera gĂ„nger stack den ivĂ€g pĂ„ lĂ„nga kraftfulla rusningar. Varje gĂ„ng lika metiodiskt invevad till pontonen av mig. Efter ca tio minuter var Ă€ven denna kamp över. Tobbe hade haft den goda smaken att paddla och ro sig uppströms, för att om vid behov vara behjĂ€lplig. Nu nĂ€r jag med en lĂ€ttnadens suck hĂ„vade en enormt vacker öringen pĂ„ dryga kilot var jag glad att han kunde föreviga mig. Detta fick ocksĂ„ bli en del av kvĂ€llens mĂ„ltid. Ă
ter igen kraxade korparna nĂ€r de passerade över oss för att flyga tillbaks till sin boplats utan Kungsörn. Ă
ter igen vakade det runt omkring oss. Vi kastade ut vĂ„ra flugor igen. Efter ca 20 sekunder högg det Ă„ter igen pĂ„ min monsterfluga. Denna fisk kĂ€ndes Ă€ndĂ„ större. Jag skrattade och krampade pĂ„ samma gĂ„ng. Fisken var tung och den jobbade pĂ„ precis som den innan. Ut i mittfĂ„ran ner i tungvattnet. NĂ€r jag efter den tredja rusningen vevade in linan kunde jag se fisken. Den sĂ„g ordentligt stor ut. Lika fort som den huggit lika fort var den borta. Med ett snĂ€pp brast linan och fisken gick fri. Jag kunde snopet konstatera att linan gĂ„tt av i knuten som sitter i flugan. Jag borde ha kontrollerat om den tagit skada efter min förra kamp. Ă
h vad jag grÀmde mig. Hur stor kunde den ha varit? 1.5- 2 kg kanske, vem vet?
Lyckan gÄr knappast att ta miste pÄ. Underbar prickig öring.
FÀrden fortsatte lÀngst Àlven och jag kÀnde mig som Karl-Bertil Jonsson nÀr han gjorde sin triumffÀrd lÀngst gatorna pÄ julafton. Jag sprudlade av glÀdje och kunde knappt sitta still i pontonen.
Vi hade varit pÄ Àlven en bra stund och det började skymma. UngefÀr samtidigt tittade jag och Tobbe mot varandra. Vi gled in i nÄgot som vi kÀnde igen.
- HÀr Àr det, ropade vi nÀstan i kör.
Vi hade kommit till det stĂ€lle som vi förra gĂ„ngen passerat utan att hinna stanna. Platsen var idealisk för fiske. Ălven vred sig i en S-form genom landskapet. Under oss pĂ„ botten lĂ„g stora stenbumlingar och sandbotten. HĂ€r stod det fisk var vi övertygade om. Vi började bli hungriga och vi bestĂ€mde oss för att slĂ„ lĂ€ger pĂ„ platsen.
Ălven kommer uppe frĂ„n vĂ€nster och försvinner till höger i en S-formation. Vi slĂ„r lĂ€ger pĂ„ en magisk plats.
Jag sÄg till att tÀltet kom pÄ plats. Solen glittrade i S-kurvan och jag njöt av att finnas till. Tobbe hade sin vana trogen, börjat plocka fram matgrejerna. Jag samlade ved och rensade fisken, han spÀckade den med kryddor och purjolök och satte fyr pÄ bÄlet. Solen vilade mot bergskedjan i horisonten och jag var tvungen att skicka av ett par bildserier med min kamera. Tobbe satt pÄ udden och bakade in mina tvÄ underbara fiskar i folie nÀr det gyllengula kvÀllsljuset bÀddade in kurvan och vÄr matplats i ett magiskt sken. Denna plats och bild Àr en av mina finaste naturminnen nÄgonsin.
Topp 1 av naturminnen. Fiskar i folie, eld i bÄlet. kl. 23.20
S-kurvan i solnedgÄng, Tobbe fyrar pÄ.
Noggrannhet Àr en dygd. Alla kryddor, smör och lök skall pÄ plats.
Tobbe foliepaketerar den lilla fisken.
- Jocke kom, ropade Tobbe.
- Vad Àr det, sa jag och knatade ner mot matplatsen.
- Du fÄr Àran att lÀgga pÄ fiskarna pÄ glöden, det Àr ÀndÄ du som fÄngat dem sa min gode vÀn och rÀckte mig det stora halstret.
Innan fisken smakade pÄ glödbÀdden fick Àven jag, och en mygga som valt att sticka mig i pannan, förevigas pÄ ett flertal bilder.
- Vi skiter i potatismoset idag, sa jag och kikade pÄ de tvÄ stora fiskpaketen.
- Ja, svarade Tobbe samtidigt som jag la fiskarna pÄ glöden. Det hÀr rÀcker till ett helt kompani.
Den stora öringen i halster. Jag har den Àran.
Jag med storöringen och myggan i pannan, mycket stolt.
Vi hade varit igÄng under vÀldigt mÄnga timmar denna dag men bestÀmmde oss ÀndÄ för att köra lite nattfiske efter mÄltiden. Bara ett par meter utanför vÄr matplats vakade det plötsligt aggresivt. Jag hÀmtade mitt spö. Jag knöt pÄ en fiskliknande svart streamer. Det började bli kallt efter som att solen hade doppat sin kropp bakom bergen. En tjock rutig skjorta Äkte pÄ sedan kastade jag ut min fluga och lÀt den glida fram till platsen dÀr det vakat tidigare. Ingen reaktion. Ett kast till. Hugget som kom var vÄldsamt. Fisken satte av ned för strömmen. Det ryckte och slet brutalt i linan.
- Det Àr en baddare, ropade jag till Tobbe nÀr jag sÄg fisken gÄ upp i ytan för ett sprÄng.
Jag slet för att fÄ in fisken i lite lugnare vatten. Jag var övertygad om att den mÄste vara pÄ över tvÄ kilo. Den sÄg stor ut. Döm till min förvÄning nÀr den stora besten visade sig vara en gÀdda.
- Faan, en gÀdda svor jag och tittade pÄ Tobbe.
- Upp med fanskapet, gastade han tillbaks.
GĂ€ddan klubbades och fick bli mat till andra djur.
GÀddan som jag för en stund trodde var en stor öring.
Vi gjorde loss och rodde vÄra pontoner över till andra sidan Àlven. Natten hade lagt sig pÄ allvar nÀr vi vandrade upp i S-kurvan. Det var en fröjd att stÄ med vattnet forsande kring benen se linan strÀcka ut och flugan glida pÄ Àlven. Det blev kallare och vi bestÀmde oss snart för att ge upp för dagen och gÄ och lÀgga oss. Jag blev stÄende i flera minuter dÀr jag bara betraktade omgivningen och njöt av att var dÀr.
NÄgra sista nattkast pÄ denna lÄnga fantastiska dag.
Ett stilla betraktande av den fantastiska omgivningen.
Solen har vÀnt och Àr pÄvÀg upp över bergskammen nÀr vi glider de 50 metrarna ner till tÀltet som vÀntar med sina gosiga sovsÀckar. Kl. 01.30
Efter ett par timmars sömn tryckte det sÄ pÄ och jag var tvungen att ta mig ut ur tÀltet för att kissa. Jag gick ut mot Àlven, dÀr blev jag stÄende. Jag sÄg hur Àlvorna dansade ner för Àlven i en segerdans. MIN SEGERDANS! Men det kanske jag redan har berÀttat.
Ălvorna pĂ„ denna fantastiska plats.
Tack för att du lÀst och förhoppningsvis blev inspirerad. Se gÀrna filmen, ge en kommentar pÄ texten eller filmen, det vÀrmer för det mesta
Vill du se bilder pÄ samma platser frÄn 2009 Ärs resa, klicka hÀr för att se motsvarande berÀttelse t.ex. 2009 Ärs rekordharr.
Om du inte sett 2011 Ärs magiska resan pÄ film Ànnu finner du den pÄ: http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhee#p/u/0/qU84CTlRRnw
I nÀsta del: Det fantastiska mötet med S-kurvan fortsÀtter och jag sÀtter ett nytt fantastiskt rekord.
Ha en underbar höst
Joakim
men nu kommer det bli tyst i bÄten
.
