FĂ„nga guld vid regnbĂ„gens slut…
Efter en snabb lunch gjorde vi Àntligen loss med vÄra vÀllastade pontoner. Vi lÀmnade land och rodde med bestÀmda roddtag ut mot de dansande strömmarna. MÄlet med dagen var att ta oss till renvaktarstugan ett par timmars rodd bort. Vattnet var betÀnkligt mycket högre Àn vid den förra resan lÀngst denna strÀckning (2009). Vinden friskade i, precis som den gjort under större delen av gÄrdagen, natten och morgonen. Det gick fort dÀr jag gled fram bakom Tobbes ekipage, fortare Àn jag kunde minnas att det gjorde vid förra tillfÀllet. Vattentrycket var mycket högre. Med spÀnning nÀrmade jag mig den första kurvan pÄ Àlven, kurvan dÀr jag landade min första Àdelfisk frÄn pontonbÄten 2009. Jag mindes det som i gÄr: Jag gled fram över forsnacken, ett vak, det högg till. Jag kÀmpade mig genom den lilla forsen och hÄvade fisken efter nÄgon minuts drillning, lyckan var total.
Nu var det annorlunda. Jag kunde skönja kurvan som skÀnkt mig sÄdan glÀdje tvÄ Är tidigare. DÀr forsen varit belÀgen fanns ingen fors lÀngre, inte en tillstymmelse till krusning kunde jag se i kurvan. Det höga vattenstÄndet hade sopat igen varje spÄr av skummande vatten, nu gled vattnet över stenar och skravel som om ingenting hade hÀnt.
HĂ€r kan du, innan du lĂ€ser vidare om Ă€ventyret pĂ„ KatumĂ€lven 2011, skapa dig en helhetskĂ€nsla av vad det innebĂ€r att paddla och fiska lĂ€ngst KAITUMĂLVEN…. om du inte har lust att kika pĂ„ filmen fortsĂ€tter del 2-texten rakt under filmen… Trevlig lĂ€sning!
Jag och Tobbe gled vidare i stormen. Fiske var det inte mycket med. Fluglinan var nĂ€st intill omöjlig att fĂ„ ut i vinden. Vi Ă„kte vidare fram till den första rejĂ€la forsen. Forsen var sĂ„ pass skummande att vi förra gĂ„ngen gick av för att reka. Ăven denna gĂ„ng valde vi att stanna innan forsen. Lite vitskummande vatten lĂ€ngst strĂ€ckningen gjorde att vi tog det sĂ€kra före det osĂ€kra, klev av pontonerna och rekade av strĂ€ckan. Bilderna frĂ„n denna plats 2009 visar pĂ„ klarblĂ„ himmel och en fantastisk vy. Nu var det snĂ„lblĂ„st och inte en alls lika tillmötesgĂ„ende natur.
(För den som vill kika pĂ„ det gamla inlĂ€ggeten eller bilden. Dom finns en bit ner i den texten. Bilden frĂ„n 2009 kallas “P-plats Kaitum”. DĂ€r finns Ă€ven den första pontonfĂ„ngade fiskens Ă€ventyr beskriven samt bild.)
klicka hÀr för att lÀsa om 2009:
à ter pÄ KaitumÀlven 2011, mot nygamla Àventyr i högt vatten.
P-palts Kaitum, inte alls samma underbara plats som förra gÄngen.
Vindpinat och grÄmulet vÀder. Vi rekar forsen som förra resan höl pÄ att stjÀlpa Tobbe med ponton.
Efter en kort och intensiv rekognisering av forsen insÄg vi att det inte skulle vara nÄgra som helst problem att fÀrdas genom den. Tobbe hade oturen att vid förra tillfÀllet komma lite för nÀra en stor sten som var placerad mitt i forsens slutparti. Han trycktes upp nÄgot med ena pontonen men halkade ner pÄ rÀtt köl igen. Denna gÄng syntes inga spÄr av stenen. Tobbe hoppade i pontonen och satte av först genom forsen. Den nyvunna glÀdjen gick inte att ta miste pÄ nÀr han studsade genom vitvattenskummet.
Vitskummande men helt ofarligt enligt vÄran bedömmning.
Tobbe först ut…
Som beskrivet ovan… GLAD!
SÀg den glÀdje som varar. Efter ytterligare en stunds flytande nÀrmade vi oss ett samesommarviste. Jag hade kastat ut en fluga som lÄg och drev i samma takt som min ponton. Vinden hade bedarrat nÄgot och en strimma blÄ himmel visade sig pÄ den tidigare sÄ jÀmngrÄ himlen. Tobbe lÄg hundra meter framför mig och jag sÄg att han la till med pontonen pÄ den högra sidan av forsen. Förra resan gick vi i land och ledde vÄra pontoner med rep förbi den branta forsen. Den gÄngen valde vi att parkera pÄ vÀnster sida. NÀr jag nÀrmade mig Tobbe sÄg jag att han fotade mig. Han höll kameran ovanligt lÀnge framför sig. Jag förstod att han inte fotade utan filmade. Jag skulle precis göra mig lite rolig framför kameran nÀr det plötsligt högg till och började sprattla i linan. En kort drillning och jag fÄngade fisken, en liten öring. Tobbe skrek galtt att han fick hugget pÄ bild och att han sjÀlv haft samma fisk pÄ sin fluga. GlÀdjen blev som sagt riktigt kortvarig. I samma sekund som han slutat prata gled kameran ur hÀnderna pÄ honom och ner i det iskalla Àlvvattnet. Tobbe sÄg kameran sjunka. Han böjde sig ner, plockade upp den och insÄg att det inte skulle bli nÄgra fler bilder med den kameran. FrÄgan var om det skulle gÄ att se nÄgot av de bilder som var lagrade pÄ minneskortet. Skulle det gÄ att se filmen med hugget.?
Med flugan i vattnet ser jag Tobbe gĂ„ i land pĂ„ höger sida. Straxt efter startade han inspelningen av filmen… Sommarvistet, mitt i bilden, pĂ„ andra sidan Ă€lven.
HĂ€r kan du se filmen FĂ NGAD med Tobbes kamera innan den med ett plums sjönk till kaitumĂ€lvens botten… Kameran kaputt men minneskortet fungerade.
Tobbe stillar sorgen efter kameran med en JĂKEL i kaffet…, stackarÂŽn!!
Inte skulle han behöva sörja ensam… 
Efter en stÀrkande tÄr och ett överlÀmnande av min pocketkamera till Tobbe satte vi av lÀngst Àlvkanten till fots. Vi flugfiskade oss ner för strömmen samtidigt som vi rekade forsen. Till skillnad mot förra gÄngen kunde vi nu konstatera att samevistet var bebott, dÀr av valet av högerkanten som landstigningsplats. Vi sÄg tre gubbar kasta med drag ut i Àlven och ville inte störa. Skall sanningen fram var det nog mer vi som inte ville prata med nÄgon. Efter en ohyggligt massa dagar i storstÀders larm ville vi helt enkelt vara för oss sjÀlva.
NÀr vi gick dÀr lÀngst Àlvkanten och fiskade kunde jag plötsligt kÀnna vÀrmen av solstrÄlar trÀnga igenom mina klÀder. Doften av vide spred sig sakta upp frÄn marken. Den intensiva molnmattan började öppna sig nÄgot. I ett huj var molnen som bortblÄsta, sommaren visade sig Äter frÄn sin finaste sida. Nu var det bara blÄsten att tampas med men Àven den hade sÄ sakteliga börjat att avta nÄgot.
Vi fiskar av strömmen nÀr plötsligt solen vÀrmer pÄ.
Samevistet pÄ udden, himlen spricker upp. Gubben stÄr och kastar pÄ udden.
Med bestÀmda steg upp till pontonerna för vidare avfÀrd mot Renvaktarstugan.
Samevistet passeras genom forsen. Gubbarna kikade lÄngt efter vÄra farkoster.
Ăven de tjockaste molnmattorna spricker upp nĂ€r vi gled ut i den lite bredare delen av Ă€lven strax efter samernas sommarviste. Det var fortfarande stark vind Ă€ven om den minskat i styrka. Det var svĂ„rt att kasta och jag valde att lĂ„ta flugan ligga i vattnet. Tobbe plockade fram sitt trumfkort. Hans teleskĂ„pspö med haspelrulle var avsevĂ€rt mycket lĂ€ttare att anvĂ€nda i hĂ„rd blĂ„st. Vi var sugna pĂ„ fiskmiddag och det hade varit trögt med fisk trots den första dagens godkĂ€nda resultat. Plötsligt drevTobbe ivĂ€g. Spöt var böjt likt en halvmĂ„ne. Tobbe vevade in samtidigt som han paddlade med sina fotfenor för att inte driva in i Ă€lvkanten. Upp ur Kaitum lyfte han sedan en vacker öring pĂ„ dryga 750 gram. Fiskmiddagen var sĂ€krad.
Det stormar fortfarande och det Ă€r svĂ„rt för mig att flugfiska…
Tobbe tar till fulknepet (haspel) och fÄngar en fin öring pÄ en Lill-Zigge. Middagen Àr fixad, tack för kaffet!
Efter den breda delen av Àlven, som kunde liknas vid en sjö, gick Àlvsidorna Äter ihop. Vi gled in i Àlven och vidare lÀngst med den. Solen sken allt mer ostört. LÄga björkar klÀdde sidorna. Korpar flög i klungor och kraxade. Vi hade som ett av mÄlen med denna resa, att ta oss upp i en vik dÀr vi förra gÄngen inte hann utforska nÄgot. Min svÄger hade tidigare fiskat grov harr uppe i den jokk som mynnade ut i vikens innersta krök. Viken var dold av en lÄng landtunga, 50 meter bred, som löpte ett par hundra meter lÀngst Àlven innan det öppnade sig. Vi valde att kliva av pÄ landtungan, vandra över den och kika hur det sÄg ut. Vi insÄg snart att det vore en extremt energikrÀvande uppgift att ro upp i viken. Det stormade motvind och djupet pÄ viken var en knapp kilometer. Ett kort rÄdslag mellan oss och vi bestÀmde oss istÀllet för att glida ner de kvarvarande 500 metrarna till vÄrat favoritstÀlle, RENVAKTARSTUGAN.
Efter lite dividerande gled vi förbi landtungan mellan viken och oss.
Vi glider runt den sista kröken pĂ„ Ă€lven innan synen av den lilla oansenliga trĂ€stugan fĂ„r mitt bröst att hĂ€va sig i en andhĂ€mntning. DĂ€r var det ljuvligt att landa vid förra besöket. Inte minst var det vid renvaktarstugan jag kunde fĂ„ kontakt med min familj via mobiltelefon. Min dĂ„ 1 Ă„r gamla dotter kunde ljuda genom luren. Det visade sig att det Ă€ven fanns en solcellsdriven SOS-telefon med direktkontakt till polisen i stugan. Att ha en nödtelefon ingav trots allt en viss trygghet. Vi gled fram mot forsen som lĂ„g precis utanför stugan. Ăven denna fors hade förĂ€ndrats av vattenstĂ„ndet. Vi rodde in till Ă€lvstranden och gick i land.
Ett kÀrt Äterseende av renvaktarstugan, men mycket mindre forsfall Àn vid förra gÄngen.
Renvaktarstugan med SOS-telefon.
Vi drog upp pontonerna pĂ„ land och gjorde “HIGH FIVE”. Jag njöt av att vara tillbaks, av utsikten uppströms dĂ€r solen la sina strĂ„lar i vattnet. Ett regnovĂ€der skyndade fram över himlen. Den hotade oss med sitt skyfall och jag satte igĂ„ng att slita upp tĂ€ltet i stormen med en gĂ„ng. Vi valde samma tĂ€ltplats som förra gĂ„ngen. (Platsen Ă€r en av mina topp 5 tĂ€ltplatser nĂ„gonsin. Marken dĂ€r tĂ€ltet placeras Ă€r mjuk, slĂ€t och platt, utsikten Ă€r magisk.) Tobbe tog Ă„ter ett grepp om matlagningen. Ăringen rensades och fylldes med diverse fantastiska ingridienser, lindades in i aluminiumfolie och placerades i sitt halster. Elden var det lite kinkigare med. All ved vi kunde hitta var sur. Tobbe fick slita som ett djur för att fĂ„ elden att ta sig ordentligt. Vinden fortsatte att blĂ„sa. NĂ€r jag tittade Ă„t Tobbes hĂ„ll sĂ„g jag att han var omgiven av alla vĂ„ra saker samtidigt som en svag regnbĂ„ge reste sig strax till höger om honom. Det var nĂ„got romantiskt över hela situationen dĂ€r han satt, solen bröt ter fram och maten var pĂ„ gĂ„ng.
Regnet pÄ vÀg in, ostadigt vÀder.
TĂ€ltresning i stormbyarna…
Surveden ryker men eldmÀstare Stenberg jobbar pÄ.
Fisken i folie…
Tobbe tar hand om eld och matlagning, dÄ trÀder regnbÄgen fram.
Efter en stunds slitande hade fisken fÄtt sin glöd. VÀrmen hade tillagat öringen, dragit fram safterna, och en fantastisk doft spred sig i luften. En mÀrklig tanke dök upp. Jag kÀnde doften av fisken i luften. Jag tittade mig omkring. Solen stod lÄgt. Klockan visade 22.45. Precis som kvÀllen innan, nÀr jag fÄngade min harr, mojnade vinden vid samma klockslag. Anledningen till att jag kÀnt doften var att det knappt blÄste nÄgot lÀngre. Vi satte oss ner och och njöt av den fantastiska mÄltiden.
Kaitumöring med purjolök, smör, citronpeppar, salt, peppar och franska örter. Allt serverat med potatismos, öl och vitt vin.
Den gudomliga middagen med vitt vin och gott sÀlskap.
Plötsligt hÀnde allt pÄ en gÄng. Vinden mojnade helt, solen sken frÄn en nÀstintill molnfri himmel, det hotande regnovÀdret slÀpte nÄgra fÄ enstaka droppar pÄ vÄrt tÀlt nÀr det passerade. Jag passade pÄ att rulla ut mitt liggunderlag och min sovsÀck i tÀltet. NÀr jag kikade mig omkring inne i det rymliga boendet kunde jag se hur solen strÄlade skarpt genom tÀltduken. Jag hörde knappt nÄgra droppar mot duken lÀngre. Jag tittade ut frÄn tÀltöppningen. Den bild jag möttes av kunde liknas vid en mÄlad tavla. RegnbÄgen vÀlvde sig över vÄrat lÀger. Det lilla regnmolnet gled lÄngsamt bort över bergen. TrÀdkronorna stillade sig. Den sena kvÀllen hade övergÄtt i natt, Àven om ljuset fortfarande var starkt. Med natten kom Àven kylan och med den inte en mygga sÄ lÄngt örat kunde höra. Allt stannade upp. Tiden kÀndes som ett lÄngt mjukt andetag. Jag insÄg att vi Àven 2009 möttes av en en otroligt vacker regnbÄge efter en kort regnskur. after det började en vakfest utan dess like. Det var som om denna platsen vile berÀtta nÄgot för mig.
Verkligheten kom snabbt ikapp mig. Det var sol och vindstilla nu gÀllde det att utnyttja den förmodade timmen av stiltje till fiske. Dagen innan hade uppehÄllet varat i ca 1 timme, sÄ kunde det nog bli Àven denna gÄng. Vi kastade pÄ oss fiskeklÀderna. Jag krÀngde pÄ mig mina sköna nÀtunderstÀllsbyxor i merinoull och en varm mössa.
Det ostadiga vÀdret bjuder pÄ en liten lÀtt skur, sedan mojnade det.
Den rymliga sovplatsen i HillebergstÀltet drÀnkt av kvÀllssol.
RegnbĂ„gen över renvaktarstugan 2011 visar vart guldet ligger… Detta Ă€r utan tvivel ett gyllene stĂ€lle, vilket Ă€ven fisket vill visa sig senare…
RegnbĂ„ge över renvaktarstugan, mitt i bilden… (bilden tagen 2009) En GuldlĂ€gerplats och en vakfest….
Efter regn kommer sol. Vinden mojnade helt och vi satte igÄng att rigga fiskeutrustningen inför nattfisket.
Tobbe redo för fiskekamp i de sista gyllene strÄlarna.
Med natten kommer kylan. Inga mygg. Mina fantastiska nÀtunderstÀllsbyxor Àr kanske inte vackra men grymt vÀrmande.
Med bilden pĂ„ den fantastiska regbĂ„gen etsad i mitt minne traversrodde jag över Ă€lven. FrĂ„n den andra sidan sĂ„g vĂ„r lĂ€gerplats magisk ut med den framskjutande vattenmassan mellan oss. Tobbe fĂ„ngade en öring nedanför strömmen förra resan och satte som en raket av till den platsen. SjĂ€lv ville jag prova forsnacken. 2009 var jag med om ett vakinferno utan dess like uppe pĂ„ nacken. Den gĂ„ngen pĂ„gick vaken i ca 20 minuter, sedan var det dött. Nu stod jag pĂ„ plats och spanade efter vak. Plötsligt sĂ„g jag ringar sprida sig pĂ„ den blanka vattenytan. De var lĂ„ngt ut och var omöjliga att nĂ„ med flugan frĂ„n mitt stĂ€lle. Jag kastade ett par blindkast med en svart streamer. Plötsligt högg nĂ„got till. Ăringen som efter en kort drillning lĂ„g i hĂ„ven var magisk vacker men lite för liten för matfisk. Fisken Ă„kte tillbaks ner i strömmen. Jag kastade ett par kast till och en ny fisk lurades att ta min fluga. Ăven denna fisk var en öring kring knappa halvkilot. Jag vadade ner nĂ„gra meter sĂ„ att jag kunde nĂ„ en vĂ„g som bildades av en bottensten i forsens mittsektion. Jag kastade diagonalt över forsen. Jag drog hem flugan snabbt över ytan. Precis nĂ€r den passerade över ett stĂ€lle strax innan den lilla vĂ„gen kom en projektil flygande upp genom vattenytan. En öring missade flugan och landade med ett plask i vattnet. Adrenalinet pumpade i kroppen. Jag var snabbt pĂ„ igen men utan resultat. Ytterligare ett kast, snabb hemtagning över stĂ€llet med flugan i vattenyten. Fisken kom ytterligare en gĂ„ng flygande upp ur strömmen och landade med ett plask. Ăven denna gĂ„ng missade den flugan och jag tror att jag svor. Fisken hade en stĂ„ndplats nere pĂ„ botten och i sin jakt pĂ„ mat kastade den sig efter min fluga. Jag bytte taktik. IstĂ€llet för att dra flugan över fisken skulle jag se till att den precis slutade sin fĂ€rd i höjd med det stĂ€lle dĂ€r fisken vakat. Jag klev upp ett par meter i forsen och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt Ă€ndrade jag infalsvineln pĂ„ flugan. Jag kastade ut, lĂ€t strömmen göra jobbet med flugan och linan. NĂ€r linans resa nĂ€rmade sitt slut och lĂ„g lĂ€ngst med Ă€lvriktningen gled flugan in i det stĂ€lle dĂ€r fisken kommit flygande tvĂ„ gĂ„nger tidigare. Med en enorm kraft sköt den Ă„ter igen upp i luften. Denna gĂ„ng hade den en svart, fiskliknande fjĂ€der med krok i kĂ€ften. Den hög fast. Spöt bugade sig och det ven i rullen nĂ€r fisken satte av i galopp. Med skuttande, skvĂ€ttande hopp försökte den frigöra sig frĂ„n sitt öde. Det blev en seg kamp i den starka strömmen men vinnaren blev jag. Jag hĂ„vade fisken, en blank öring pĂ„ över halvkilot. Jag bestĂ€mde mig direkt, jag skulle steka filer och lĂ€gga pĂ„ en macka efter nattens fiske. Tanken pĂ„ regnbĂ„gen dök Ă„ter upp, ett leende spreds över mitt ansikte. Ytterligare ett par öringar fĂ„ngades och Ă„terutsattes i Ă€lven innan vinden började tillta och jag rodde över till vĂ„r lĂ€gerplats.
Till andra sidan Àlven tar man sig lÀtt med pontonerna om man traverserar.
En vacker öring mot den spegelblanka forsnacken fÄr mig att tro pÄ regnbÄgens tecken.
Den landade projektilen blev matfisk.
Nattmackefiléerna ej utskurna, men vÀl bÀrgade.
DĂ€r uppe i vĂ€nstra hörnet högg alla mina öringar, 6 st allt som allt pĂ„ en timme…
VÀl tillbaks skuttade det i mitt sinne. Trots den sena timman var det inga problem att dra igÄng stormköket, rensa och filéa fisken. Efter att olivoljan fÄtt ordentlig vÀrme frÀste öringsbitarna i pannan. Med kryddor frÄn det franska köket blev det en delikatessrÀtt. I natten tryckte vi i oss vad jag kom att betrakta som den godaste matbiten pÄ hela resan. Allt till minnet av regnbÄgens uppenbarelse och drömmen om att finna guld.
Den fileade öringen stekt i franska örter och olivolja… Sablar vad gott det var med nattmacka 01.30
Jag och min fantastiska macka i natten (myggorna var tillbaka).
I nÀsta del: Det fantastiska mötet med S-kurvan gör oss lyriska.
Positioneringen gÀller RegnbÄgeplatsen/renvaktarstugan. (DÀr ser man Àven tungan som avskÀrmar mot viken vi fortfarande inte har besökt.)
Tack för att du lÀst och förhoppningsvis blev inspirerad. Se gÀrna filmen, ge en kommentar pÄ texten eller filmen, det vÀrmer för det mesta
Snart kommer nĂ€sta del, vĂ€lkommen att lĂ€sa vidare…
Vill du se bilder pÄ samma platser frÄn 2009 Ärs resa, klicka hÀr för att se motsvarande berÀttelse
Alla dela frÄn denna resa och hela den förra turen kan följas pÄ följande sida: http://www.utsidan.se/member/triplist.htm?ID=57787
Ha en underbar höst
Joakim
