Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll

Sökresultat

Det fanns 5 resultat taggade med flugfiske

Efter innehållstyp

Efter sektion

Sortera efter                Ordning  
  1. Webbskribent till alltomflugfiske.se sökes!

    Vi söker dig som älskar att skriva och har god koll på det mesta som händer inom flugfisket. Vi tror att du har har erfarenhet och intresse för dagens webb, sociala medier och tycker det är kul att nätverka med andra. Det viktiga är INTE att du är en duktig flugfiskare utan att du i huvudsak gillar att utrycka dig i text (och bild). Uppdraget är på frilansbasis med ett symboliskt arvode. Vi tror att du ser uppdraget som något roligt och utvecklande, där du har möjlighet att sammanföra både intresset för text och flugfiske på ett intressant sätt.
    Passar ovan beskrivning in på dig? Välkommen att skicka en kort presentation om dig till: mathias.larsson@aller.se
    Väl mött!

    • nov 29 2014 13:17
    • av Mathias
  2. Vatten av dimma

    Luften var tjock och vit som mjölk när jag i blindo lade ut flugan mot vattnet. Högt som en viskning lät det när flugan mötte vattenytan. Några linintagningar senare och det var tvärstopp.

    Jag är vid en sjö jag besökt vid fyra tidigare tillfällen. Jag har inte valt de dagar med dimma men alltid har den legat över sjön vid mina besök. Vandringen hit spöklik. Skogen; luften lättare men stråk av dimma skär in mellan stammar och förökas och träden blir luddigt mörka, som om de är i upplösning.
    Det är sen kväll när jag kommer fram. Jag är själv. Sjön, den är som tippexad. I jaktstugan jag får låna dessa nätter försöker jag få ordning på min packning: flugfiskespön, rullar, linor, tafsar, betesaskar, mat och som vanligt alldeles för mycket av allt. Det är tidig september och nätterna nu är frasiga och mörka. Det skall inom någon timma vara svart här så jag tänder fotogenlyktan och gör ett inlägg i spisen och värmen fyller stugan fort medan jag riggar mina spön. En blick ut genom rutan men inget har förändrats, utom ljuset. Funderingarna kretsar kring val av fluga. Mannen som tipsade mig om detta vatten säger inget annat än spinnfiske duger här. Men saken är den att mannen i fråga aldrig fiskat annat än spinn. Små spinnare som går i mörka färger är lyckosamma, berättade han. Ibland nästan nattsvarta. Jag garderar mig. Ena spöt med musimitation. Det andra med en stor svart torrfluga.
    Jag ser vattenbrynet där nere när jag lämnar stugan och stenstranden som försvinner in i dimman. Jag vet inte vart jag skall börja. Står still ett tag. Det är tyst. Stilla. Jag bestämmer mig för att gå mot inloppet och pröva där istället för att fiska på måfå i ett vatten jag inte ser. Den lilla bäcken är också den alldeles tyst. Jag ser näckrosor, några få, som glömda frisbees på lekplatsen där i vattnet. Annars inget. Vattnet verkar nästan tomt på liv. Kanske har jag valt fel kväll, ännu en gång. Jag bestämmer mig för att fiska med musimitationen. Jag vill att något skall hända där i änden av tafsen, även om inte någon fisk hugger. Jag lägger betet så långt ut jag kan och börjar sedan med lugna fast bestämda ryck ta hem lina. Det ploppar till där ute vid var intagning men jag ser ingenting. Jag stirrar in i en vit vägg. Snart är betet vid strandkanten. Jag hoppar enligt mig själv mycket graciöst till en sten en meter ut i vattnet. Det är långgrunt här. Bäcken har till höger om mig filat en fåra och jag försöker i detta kast lägga betet där jag inbillar mig att den lilla strömmen klingar av ute i sjön för att sedan ta hem musen längs vattnet som bäcken pumpar ut. Efter tre intagningar rycker jag till som om jag blev skjuten av plasket där ute i dimman, mothugget blev i rycket perfekt men ingen tyngd känns utan enbart den där lätt flygande linan som närmar sig en själv. Jag vevar in. Avbitet. Gädda. Okay. Lämnar stenen för ikväll.
    Jag går tillbaka till stugan och på trappan i ljuset av lyktan knyter jag på ytterligare en musimitation. Dimman över sjön har lättat nu. Men mörkret är snart kompakt. Jag tänker att det var synd att jag inte var här en eller två månader tidigare. Ljusare nätter att fiska efter harren. Det finns mycket grov harr i denna sjö. Spinnfiskemannen säger att fisk på två kilo hör till vardagen här. Likaså hans mytomani, tänker jag.
    Vid sjön finns dock inte någon vardag. Här fiskas det aldrig. Det finns ingen båtplats här. Heller ingen båt. Bristen på bryggor är lika stor som efterfrågan. Jaktstugan och innehållet av den när tillhållet fylls bryr sig inte om sådant småvilt som fisk. Jag känner mig lyckligt lottad som får ha ett vatten för mig själv. Det som fattas är den stora fisken, jag tänker på vad mannen berättat, det mesta så klart bluff och båg, men i var lögn finns ett stråk av sanning. Eller i vart fall hopp. Gäddan gav mig hopp. Jag vet ju om att många av de grövsta harrar tas i vatten där det lever gädda.
    När jag åter är vid vattnet följer jag brynet till jag möter ”piren”. ”Piren” är en smal udde vilken pekar rakt ut i sjön ett tjugotal meter, grova, uråldriga stenar och mellan dessa tusentals fastkilade stenbumlingar av modell mindre, vid tre ställen sipprar vatten igenom. Jag vet inte hur den här platsen kommit till. ”Piren” känns malplacerad här. Jag sätter mig på huk, det är kallt och fuktigt. Ifrån stugan till hörs en ljudlös fågel slå sig till ro. Ugglan. Hon sitter där i tallen, tydligt likt en skuggteckning syns hon mot den ljusa strimman av himmel som finns kvar. Här ute är jag dock omgiven av mörker. Vattnet är svart och trögt och jag tycker det känns menlöst att försöka i natt. Oengagerat lägger jag ut musimitationen längst sandstranden som stupar fort ner i djupet. Jag tänker att jag borde fästa sänken i tafsen och ändra valet av fluga men nu får det bli så här. Jag tar hem det första kastet fort. Musimitationen, det kanske mest självmordsbenägna betet av dem alla plumsar där ute i vattnet. Men inget händer. Återigen, långt kast men denna gång lugnare intagning. Inget händer. Det är för kallt och för mörkt och för lugnt, intalar jag mig. Men ett kast till. Endast några meter ut, närmare stranden detta kast och då händer det: ytan bryts tvärt. Musen slukas och i den mån mothugget behövs sitter det perfekt. Fisken uppför sig vilt i andra änden. Jag pressar den ganska hårt men fisken levererar även under press, jag måste ge lina en bra stund innan jag förhållandevis snabbt kan ta in fisken mot piren. Harren är grov, ryggen plöjer vattenytan och lämnar ett sort ”V” bakom sig. Det är en kilofisk. Jag ler. Bestämmer mig för att låta harren få gå tillbaka.
    Det är kolsvart när jag likt ett nyfiket föl känner mig fram där på piren mot land. Lyktan på trappan syns likt en fyr i natten och jag stegar dit. En strimma av ljus inte tjockare än papper hänger kvar på himlen och mot den syns ingen uggla i tallen. Vad kan klockan vara? Vad heter sjön, egentligen? Jag kallar sjön för: ”Skuggvattnet”. Jag längtar in i stugans värme. Plötsligt hör jag ett dovt knakande inifrån skogen, nära bäcken. Jag står stilla. Hör mina hjärtslag och inget annat. Jag står så ett bra tag. Sedan hör jag hur något korsar bäcken, på väg bort ifrån mig vilket jag är glad för. Fantasin är inte ens bäste vän när man är ensam på det här sättet. Ett djur vandrar lugnt där i mörkret. Jag skäms när jag inser att jag fort stegar mot stugan. Allt som hör mörkret till och dessutom är stort och främmande eggar ens rädsla. Jag öppnar dörren och jag tar in flugfiskespöna. Sedan lyktan. Jag tänder åter i spisen och letar fram ännu en fotogenlykta samt några värmeljus och så bygger jag min trygga bubbla av ljus där i natten och det känns mycket bra. Jag äter och dricker och radar upp askarna med flugor på bordet. Jag har haft bra utdelning när jag fiskat med musimitationen. Onekligen. Jag gör inga val i natt. Väntar på timman innan gryning och försöker få lite sömn. Det är alldeles svart ute och jag släcker alla ljus utom lyktan och när jag lagt mig och sluter ögonen tänker jag inte på det som finns där ute i mörkret utan jag tänker på klara sommardagar och bra fiske och sedan somnar jag mycket fort.
    Jag tappade två stora fiskar under morgonen. Sakta men säkert kom gryningen och det var mycket fuktigt och kallt. Efter det sista hugget har det varit alldeles lugnt. Jag beslutar mig för att ta en paus. Inget händer nu vid vattnet. Jag går mot bäcken och följer den en bit men inne i skogen är det fortfarande mörkt. Jag vänder om och funderar på att ge upp detta vatten. Visst, levererat har det, men inte på det sätt jag drömt om. Det måste vara så att jag är här för sent. Jag blir väl tvungen till å ge vattnet ett nytt försök nästa år, då tidigare. Fast, nej, nu är jag här. Jag måste ge vattnet en ärlig chans. Jag vet att det finns stor fisk. Det är mig det hänger på. Något rörde sig lugnt men fort ut i det svarta vattnet från stranden och det måste ha varit gäddan. Jag går mot ”Piren” och fortsätter längs vattnet till jag är vid utloppet av sjön som är en knappt märkbar bäck. Svart, grund och trög. Jag följer bäcken in i skogen. Tall, mossa, sten och lav går jag i och efter ett hundratal meter blir bäcken faktiskt bredare och det finns meterdjupa sel här och var. Jag fortsätter längs bäcken och nu liknar miljön en kommunal park, tät grön mossa som omger det svarta vattnet. Jag går mot vattnet men slutar tvärt innan jag försvinner ner i marken. Jag fortsätter längre in i skogen och här och var ser marken fast ut längs vattnet. Jag sicksackar mellan stora tallar och vid en plats där bäcken gör en vändning kommer jag fram. Jag sitter på huk och bara tittar. Här är det djupt. Längre nedströms flyter vattnet på en aning snabbare och stora stenar och en bäck som letat sig in mellan tallarnas rotsystem gör mig hoppfull. Jag rör mig sakta nedströms en bit från vattnet. Jag ser en djuphåla och en liten virvel i vattnet, jag stannar till. Byter tafs och fluga och rör mig sedan stilla mot vattnet, stannar till och funderar över vart jag skall lägga mitt kast. Jag går längre uppströms och låter flugan landa några meter innan djuphålan och när strömmen sakta sakta tar linan med sig ger jag efter. Centimeter för centimeter närmar sig myggimitationen platsen jag tror på och allt ser perfekt ut. Hugget kommer strax efter att myggan passerat den lilla virveln och jag gör mothugg och fisken sitter. Fisken är stark. Längre nedströms finns luriga rötter, jag håller fisken därifrån. När jag går mot vattnet och fisken kan tas in mot land ser jag att det är en liten skönhet till öring. Några hekton av rena muskler. Krokar loss fisken och låter den återgå till sin plats. Öring alltså. På första kastet. Jag slutar fiska och vänder åter mot sjön och tänker att öring finns inte i sjön, vad jag vet... men, vänta nu, någon kilometer nedströms finns en å. Kanske man skulle packa ihop och gå dit. Men vart skall jag sova? Jag bestämmer mig för att äta och fundera på saken.
    Vaknar med ett ryck. Det plaskar utifrån sjön till. Inte ett blygt vakande utan mer ett magplask. Jag öppnar dörren och hinner se baken av en älg, vatten yr meter upp i luften när älgen skakande försvinner in i skogen. Jag har nu bestämt mig. Jag plockar ihop min utrustning. Gör allt redo för avfärd tidigt i morgon bitti, eller sent i natt. Känner mig sömndrucken, och allt är så stilla här, det gör mig orolig och väger in i valet och när klockan lämnat midnatt låser jag dörren, hänger nyckeln där nyckeln skall hänga och så går jag genom mörk skog och ovan trädkronorna är himlen försiktigt ljus och någon enstaka nattaktiv fågel sjunger för mig och jag skrämmer upp tryckande skogsfågel när jag följer bäcken som verkar mycket död och jag tänker på just ingenting där i skogen tills jag i steget stoppas av det där fjärran bruset som får en å le.
    Jag står vid en förfallen byggnad intill ån. Taknocken kvar. Murstocken likaså. Annars enbart två väggar och inget mer. Jag går nedströms. Älven finns i tankarna. Det är ljust här. Jobbig vegetation, för mig. Vilket pekar på bra fiske. Jag går förbi ett flertal fina fiskeplatser. Vid en plats så tar ån en utdragen u-sväng, och en stor tall står mitt o ån på en ö av sand och i tallen hänger flera gamla nät, tomma sådana, fågelbollsnät. Jag tar av mig packning, kängor, strumpor, jeans och tröja och så vadar jag med flugfiskespöt mot tallen men efter några meter försvinner bottnen för mig och jag måste simma mot ön och vattnet är ljummet och när jag är framme så kikar den första solen fram och värmer mig. Jag lägger kastet i strömmen och släpper efter lina tills jag inte längre ser flugan och så gör jag om proceduren vid olika fåror. Vid tionde kastet försvinner flugan på ett mycket bestämt sätt och jag gör mothugg och jag känner att det är en tung fisk. Jag blir genast nervig. Börjar tänka på om jag verkligen knutit med omtanke. Vad har jag egentligen för tafs på? Varför lägger jag inte ner mer engagemang i detaljer? Men när jag efter några minuter får in fisken mot sanden slutar jag tänka och det enda jag ser är att det är det största öring jag fått. Så glimrande vacker där, i vattnet. Jag doppar mina händer i vattnet och krokar loss öringen och ser hur fisken efter några sekunder försvinner ner i djupfåran, ovetande om vad som egentligen har hänt.
    Blå himmel nu. De lätta molnen har gett upp och jag lägger mig i skuggan och bara ligger där. Hör några strandpipare. Vatten som porlar. Vind i träden; som en vaggvisa. Jag vaknar helt lugnt och ser att jag sovit någon timma för mycket. Jag simmar över till stranden där jag har min packning. Solen hettar nu i eftermiddagen. Det känns som om hela världen är ens egen här. Jag går nedströms. Fiskar av djuphålor som talar till en. Får fisk som får gå åter. Harr. Öring. Enbart. Efter någon timma börjar jag bli trött. Den steniga, blöta, vegetationsrika terrängen tröttar ut mig och solen bara fortsätter steka mig. Jag blir trött. Missar mina steg. Sätter foten i djupt vatten och vacklar till. Vid en lugn sträcka av vattnet tar jag av mig packning och börjar fiska. Flugan på sin drift där ute i ytan och harren som alltid verkar huggvillig tar jag till mat. Jag kokar vatten, rensar fisken, saltar och pepprar, tar fram en påse med timjankvistar och lägger i vattnet och skär fisken i fina bitar och lägger i vattnet och sedan äter jag och det smakar mycket bra.
    Vattnet breder ut sig, blir större och saknar således karaktär. Jag tycker inte om det. Går fort nedströms och solen hastar nu bort från mig. Det skymmer och blir svalare och jag går fort nu och efter ytterligare en timma är jag på en grusväg som tar mig genom tallskog, jag ser tjäder som vilt lämnar grusvägen och flyger in i skogen, jag hör vattnet där inne, jag viftar vildsint, som en paranoid efter myggen som jag vill dräpa. Jag tänker på sjön. Vänder mig om och ser att det har samlats moln där jag tror mig veta att sjön ligger. Det känns som det alltid är moln där. Jag vill inte fiska där. Ingen fiskar där, varför skall jag då? Nej, nej jag skall inte dit mer. Jag hör bilar och jag är ute på landsvägen bred som ett flygfält och efter en timmas väntan kommer bussen mot Jokkmokk. Det är skönt att sitta i värmen på bekväma säten och lyssna till radion och veta att man är på väg hem. Jag åker genom myr, över älv och genom milslång skog. Fjäll i horisonten. Jag öppnar min dagbok och läser min konversation med mannen, ”spinnfiskaren”. Så många då i stunden bagateller man glömt, men som nu breder ut sig som myrarna vi åker genom. Jag bestämmer mig för att nästa sommar fiska där igen, i dimmvattnet.
    Bussen närmar sig målet och jag tänker att det är fint att det finns sådana platser som man kan lämna och sedan tänka sig åter till. Platser som får en att klara av den ogästvänliga vintern. Platser som man inte vad de innehåller och inte heller vill en.
    Men, det finns också något vemodigt där.

    Allt det vatten man aldrig hinner se.

    • mar 04 2014 23:35
    • av David Dalqvist
  3. Heta Ekolodtips i Garmin-bloggen

    Oskar, Peter och Daniel är tre bloggare på Sportfiskeforum som har två gemensamma intressen nämligen fiske och marinelektronik/navigation. Från och med nu kör de igång en blogg som de kallar för Garminbloggen. I bloggen berättar de om sina erfarenheter gällandes allt från navigering i vildmarken med hand-GPS till hur man ställer in ekolodet för pelagiskt gösfiske. Följ bloggen HÄR.

    • nov 19 2014 16:04
    • av Mathias
  4. Hjälp till grundutrustning för flugfiske. FAQ ??

    Jag har funderat på det här med en flugfiske FAQ.. men kommit fram till att det är ett VÄLDIGT stort ämne.. så jag börjar med en liten del så fyller kanske någon på med mera :D


    Flugspöt & Fluglinan.
    Postad bild

    Flugspöt och fluglinan är tillsammans de viktigaste komponeterna i utrustningen för flugfisket, en felaktig kombination där kan göra den finaste utrustningen värdelös när det gäller kastegenskaper.
    Spön och linor är indelade i AFTM klasser, vilket förenklat innebär att spöklingan är noga anpassad för en speciell vikt hos fluglinan.
    För lättare fiske efter öring, harr, regnbåge mfl. arter i mindre vatten väljer man spö och lina i de lägre klasserna tex. AFTM 3/4 eller 4/5 7-8 fot, för fiske i större vatten där det krävs längre kast kan man välja en tyngre klass tex. 5/6 6/7 eller 7/8 och för fisket i de stora älvarna och framförallt kustfisket 9-10 eller kanske 11 fot lämpligtvis klass 7/8 och uppåt då det ofta krävs tunga linor för att kasta i hård vind och hantera stora flugor. De tyngre klasserna lämpar sig dessutom bättre för större fisk som gädda, lax, havsöring.
    Viktiga egenskaper på spöt är bla. bra ryggrad (action) i klingan vilket ger stabilitet i kastet och rätt känsla när man drillar sin fisk, bra kvalitet på korken i handtaget, ett stabilt rullfäste och helst keramiska linförar ringar.
    Postad bild
    Fluglinor finns i flera utföranden, vanligast är DT och WF linor.
    Linorna kan vara flytande, intermediate (halvsjunkande) eller sjunkande i olika grader snabbt eller långsamt.
    En fluglina är uppbyggd i flera lager med en stark inre kärna och ett glatt yttersta lager,
    däremellan finns antingen ett lager med celler (luftblåsor) som gör linan flytande eller ett tyngre material för sjunklinor.
    Postad bild

    DT och WF är beteckningar på olika taperingar, en DT lina (dubbeltaperad)består av en lång klump i mitten och två lika avsmalnande ändar, den är vändbar man kan kasta med båda ändarna.
    Postad bild
    En WF lina (weight forward) har en kortare klump i främre änden av linan och en lång smalare del bak, den kan bara vändas åt ett håll (klumpen framåt)
    Postad bild
    DT linan möjliggör mjukare presentationer av flugan medan WF linan är lättare att kasta långt med och mindre vindkänslig.

    Flugrullen.
    Postad bild

    Självklart är det roligt att ha en fin dyr flugrulle att visa kompisarna men det behöver inte kosta skjortan, rullens huvudsakliga uppgift är att förvara linan man kastar inte med rullen.
    En rulle med en bra broms är ändå att föredra om man fiskar efter lite större fisk, men man kan lätt bromsa spolen med ett finger på kanten.
    Det som är viktigt är att rullen rymmer fluglinan och backing, hur mycket beror på vad man ska fiska efter små fiskar lite lina stora starka fiskar mycket lina.
    Rullarna är också anpassade i storlek för respektive linklass+ backing.
    Jag vågar säga att samtliga rullar som tillverkas i dag oavsett pris håller så pass bra kvalitet att dom räcker att flugfiska med.

    Tafsen.
    Postad bild

    Flugtafsen är den sista länken mellan dig och flugan, även tafsen är taperad för att presentera flugan på ett smidigt sätt.
    Det finns en uppsjö olika fabrikat och typer, monofil nylon, flätade tafsar, fluocarbon mm. Det finns flytande, sjunkande och intermediate dom finns i olika längder med öglor i änden och utan öglor.
    En enkel regel är att för torrflugor använder man längre tafsar och för nymfer kortare.
    Tafsen för torrflugor kan vara upp till 1- 2 gånger spöets längd men helst aldrig kortare än spöt, för våtflugor/ nymfer från ca 1 mtr och uppåt.
    Tafsarna finns också i olika diametrar, där betäckningen anger tafsspetsens diameter.
    0x = 0,26 mm . 4x = 0,18 mm
    1x = 0,24 mm . 5x = 0,16 mm
    2x = 0,22 mm . 6x = 0,14 mm
    3x = 0,20 mm . 7x = 0,12 mm


    Montering av lina.

    Först på rullen ska backingen ( vanligtvis någon dacronlina eller liknande) ligga, där använder man spolaxel knuten.
    Efter backingen ska fluglinan på, rätt ände ska vara uppmärkt på linan, det är viktigt att det blir rätt när det gäller WF linor.
    Backing och fluglina skarvas antingen med ett ögle system eller med en knut, ”nålknuten” är en mycket stark lämplig knut och samma knut kan användas till att knyta ihop fluglinan/ tafsen.
    Längst fram på tafsen är det bra att skarva på en bit tafsmaterial i lämplig diameter ca 0,5 mtr lång, efterhand som du byter flugor blir den kortare och man knyter på en ny bit när den blir för kort, så slipper man slösa på den taperade tafsen.
    Tafsen är lätt att skarva med en kirurgknut.
    Postad bildPostad bild

    Här kan du finna många bra knutar.

    http://www.rackelhan...we/knutsida.htm

    http://www.orvis.com... ... Knots.html

    http://hem.passagen....iske_knutar.htm

    http://www.animatedk...ndexfishing.php?



    Vad behövs mera?

    Flugor, en uppsättning torrflugor , nymfer och streamer allt efter behov (det finns massor med info på forumet).
    En flugask.
    En tafsklippare ( egentligen samma som nagelklippare) .
    En peang ( en saxliknande tång) för att lätt och skonsamt lossa kroken från fisken.
    Postad bild
    En lämplig håv, måttband, våg, extra tafsmaterial, gärna glasögon och hatt/ keps ( ett bra skydd)
    Och sist men inte minst… glöm inte att lösa fiskekort där det behövs.

    Detta är en snabb sammanställning av en flugfiskeutrustning, den kan kompletteras och utvecklas i det oändliga allt efter behov skicklighet eller habegär.

    • nov 02 2012 13:25
    • av Mats.J
  5. Vad är flugfiske - en artikel från grunden

    Av: Jakob Lundgren

    Flugfiske – fiske för livsnjutare
    En grundläggande artikel om Flugfiske


    Eftersom du läser det här är du antingen en flugfiskare, eller är nyfiken på vad det är som får vuxna män och kvinnor att stå i strömmande vatten dag ut och dag in, kastandes viktade linor och små tussiga krokar på hungrig fisk. Oavsett vilket hoppas jag att den här artikeln kan erbjuda dig något.

    Postad bild
    Foto: Andreas Lestander

    Flugfiske är en av de äldsta formerna av modernt sportfiske, metande åsidosatt. Redan under 100-talet finns det texter från det romerska riket om Makedonska fiskare som antyder att fejkade insekter användes vid fisket, men under slutet av 1400-talet skrevs The Treatyse on Fysshynge with an Angle och då fick vi våran första säkra källa att flugfiske användes, med bakgrund i skotska och engelska älvar och sjöar.

    Men vem som började är oväsentligt egentligen, för har vi inte alla någon gång stått vid ett vattendrag en sommarkväll, svept bort insekterna runt ansiktet med handen och spana ut över ytan för att se hur fisken vakar för att fylla sina bukar med ytans läckerheter. Våra drag simulerar ju fisk, så varför skulle vi inte kunna simulera insekter? Det kan vi, och vi gör det med högsta effektivitet.

    Varför fiska med fluga?
    Det är många som inte flugfiskar som säger att andra metoder faktiskt är lättare att få fisk på, och i många fall är det helt korrekt. Flugfiska gör man sällan för att det är det effektivaste sättet att få fisk, flugfiska gör man oftast för att det är en helt annan upplevelse. Flugspöna är mjukare för att böjas av fluglinans vikt vid kastandet, och det resulterar i att varje fisk som fastnar på flugan känns rejält ända ner i handtaget på spöet och varje fisk blir en upplevelse i sig. Och visst är en riktigt duktig flugfiskare en match för duktiga fiskare inom andra metoder. Flugfiske har i regel en högre inlärningströskel än andra fiskemetoder, men de är värt varje ansträngning och varje krona.

    Hur fiskar man med fluga?
    Flugfiske, som namnet antyder, handlar om att presentera betet, en fluga, på ett sådant sätt så fisken uppfattar det som ett byte och vill sluka det.
    För att göra detta har vi ett flugspö; en speciell fluglina; en tunn, avsmalnande tafs och ytterst en fluga.
    Genom att jämnt accelererande föra spöet fram och åter, med tydliga stopp i varje riktning och paus för att låta linan sträcka ut i varje riktning, rullar vi ut fluglinan, tafsen och flugan i en linbåge i luften för att sedan lägga ut den över vattnet. Allt handlar om att få upp fart på fluglinan, som sedan själv rullar ut i den riktningen du skickat den. Ju skickligare vi gör detta, desto bättre kontroll har vi över flugan och lättare att lura fisken.

    Många har sett på videor eller uppvisningar hur skickliga flugfiskare håller linan i luften fram och tillbaka flera gånger, och visst är det vackert, men ju kortare tid flugan är i luften, desto längre tid är den i vattnet. Ju längre tid den är i vattnet, desto större chans har du att få en fisk! Överdrivet luftkastande kan även skrämma fisken i vattnet. Se bara till att kasta där du tror att fisken står, för annars kan du skrämma fisk du inte sett eller inte trodde skulle stå där.

    Det allra bästa för att lära sig kasta med fluga är att gå till en instruktör. Det kan kännas dyrt och onödigt, men det man som nybörjare lär sig på ett år eller så, kan en instruktör lära dig på en dag. Det lät lite bättre, eller hur? För att inte glömma alla de tusenlappar vi lägger på våran utrustning, vad är en nätt slant för att lära oss utnyttja dessa verktyg til våran fulla förmåga?

    Hur långt?
    Hur långt man behöver kunna kasta egentligen? För att fiska räcker det med att nå dit fisken är. I en stor regnbågssjö kanske hela linan måste ut (ca 25 meter) men i de flesta älvar och åar räcker det med att kasta 10-15 meter fluglina. Det är viktigt att komma ihåg att inom flugkastningen är det fluglinan, inte flugan, som belastar spöet och är din kastvikt. Därför måste man arbeta med en viss mängd fluglina utanför spöspetsen för att kunna ladda spöet nog mycket för att kasta effektivt. En bra rekommendation är att träna flugkastning med 6-10 meter lina ute, och när det kommer till fisket är det upp till dig att bedöma den mängd lina din situation kräver.
    Något man bör tänka på är att det i regel krävs mindre kraft än du tror att kasta med flugspö och fluglina.

    Landar flugan snyggt?
    Eller egentligen skall inte flugan landa snyggt, men det är viktigt att den landar precis som du vill. För att klara detta är det viktigt att du tränar på att lägga ut linan på olika sätt, gärna med olika kast. En skicklig kastare presenterar flugan på ett mer naturtroget sätt, och får mer fisk. Det finns ett otal olika så kallade "presentationskast" som kan hjälpa dig att presentera flugan på rätt sätt i den situation du möter.

    *En torrfluga skall landa försiktigt på ytan, såsom en lätt bevingad varelse som antingen vilar eller faller på ytan. Man vill även att den skall flyta fritt utan att draggas genom vattnet av fluglinan, därför bör en torrfluga landa på vattnet med en tafs som är inte helt utsträckt. Detta ger flugan mer tid på sig att bete sig som ett naturligt byte på ytan innan strömmen sträcker ut fluglina och tafs, och flugan börjar dragga i ytan.
    Vid fiske med torrfluga gäller det att hela tiden vara fokuserad på flugan i ytan, så man snabbt ser huggen och kan göra mothugg. Antingen kommer huggen med hög fart och det blir ett tydligt vak runt flugan när fisken tar den, eller så glider fisken försiktigt upp och suger i sig flugan försiktigt.

    *En våtfluganymf skall landa så att den på bästa sätt når det önskade fiskedjupet. Ju djupare, desto hårdare. En nymf/våtfluga skall antingen landa med en sträckt tafs uppströms för att snabbare sjunka, eller landa innan fluglinan nedströms för att hinna sjunka innan tafsen och linan sträcker upp och drar den till ytan.
    Vid fiske med våtfluga/nymf kan man fiska både med sträckt lina så att man direkt känner huggen, eller med fridriftande fluga. Vid fridrift skall man hålla ögonen på den delen av tafsen/fluglinan som ligger på ytan för att identifiera hugg. Om tafsen/linan rygger till, stannar upp eller börjar röra sig åt ett håll som inte passar med strömmens färd är det mest troligt ett hugg.

    Vad fiskar man med fluga?
    Man kan egentligen fiska all form av fisk som inte står på allt för djupt vatten med fluga, eftersom man kan tillverka flugor som föreställer det mesta på en rovfisks matsedel, men de vanligaste är laxfiskar såsom lax, öring, röding, regnbågslax, samt harr och gädda.

    Var fiskar man med fluga?
    Till skillnad från fiske med metspö eller kastspö behöver flugfiske vatten som har utrymme. Ett framåtkast med 15 meter fluglina kan behöva upp till 10 meter utrymme bakom flugfiskaren, även om en skicklig flugfiskare kan klara sig med ner till en par meter. Det hela handlar om linkontroll, och fisken står sällan där det är lätt att kasta med fluga, och ju bättre kastare du är, desto svårare situation kan du hantera.
    Förutom det kan flugfiske bedrivas vid all form av vatten där fisken från ovanstående stycke befinner sig, men de flesta flugfiskare brukar föredra strömmande vatten av olika slag, såsom älvar och större åar. Kustfiske efter lax, havsöring och gädda är inte heller ovanligt, men kräver lite kraftigare utrustning än de mindre inlandsfiskarna.

    Var i vattnet?
    För att få fisken att upptäcka flugan måste vi komma nog nära, och då måste vi veta var fisken står i de vatten vi avser att fiska. Det går inte att säga precis var fisken kommer att stå i ditt vatten, men vi kan säga ställen som fisken i regel föredrar.

    En nyckel är att när du kommer till vattnet, sätta dig ner och vara uppmärksam. Var vakar det, var rör sig fisken, var rör sig insekterna, var hittar du de typiska ståndplatserna. Ha bråttom, skräm fisken, och blindfiska i en dag, eller ta det lugnt, slappna av, observera och fånga fisk? Jag vet vad jag väljer!

    Om fisken vakar är det lätt att se var vi skall fiska efter den, ha fortfarande inte bråttom, låt den vaka några gånger. Ibland kan ett uppmärksamt fiskaröga se fisk som står under vattnet och inte vakar, men äter undervattensinsekter.

    Men om vi varken ser vak, eller fisk, vill vi ändå fiska, och då är följande ställen bra att testa:

    *Forsnackar – den lugnare platsen i en å eller älv, precis när vattnets hastighet ökar för att kasta sig ut en fors. Här står gärna fisken och plockar godbitarna som rör sig nedströms.
    *Forssvansen – just där en stridande fors övergår till ett bredare sel och vattnet lugnar ner sig uppstår en strömfåra i mitten av selet där mycket av fiskens matsedel rinner ut på ett koncentrerat område. I utkanten av denna strömfåra är ett av fiskens favoritställen.
    *Djuphålor – i lugnare vattenområden bildas ibland djupare hålor där vattenvirvlar uppstår under ytan. Där dras insekterna ner och fisken behöver knappt röra på sig för att mättas.
    *Bakom/framför stenar – stenar under ytan visas ofta med en liten vågbildning på ytan, eller sticker upp i starkare strömmar/lägre vatten. Bakom dessa står ofta fisken, då den där använder lite energi för att hålla sig kvar, och utnyttjar strömmen runt stenen för att få insekterna serveras på silverfat.
    *Nära stranden - fisken vill ha mat, den vill ha skydd och den vill inte behöva kämpa emot en hård ström. Att stå nära en strandkant, speciellt om det är lite överhängande träd/växter/gräs ger alla tre till fisken, speciellt de gånger då vind eller oförsiktighet för ner landinsekter från växterna i vattnet, rakt i väntande fiskars mun.

    Det är av yttersta vikt att du lär dig läsa av ditt fiskevatten, för vattentemperatur och vattenhöjd kan förändra var fisken står på ett givet område. Vid varmare vatten står fisken oftare i starkare strömsträckor då dessa är mer syresatta, vid kallt vatten drar sig fisken närmare botten och djupare sektioner.
    Glöm aldrig bort att alltid fiska av vattnet där du tänkt vada, för fisken kan stå var som helst, och vore det inte dumt att skrämma bort drömharren för att du inte har tålamod?

    Flugor
    Antalet olika flugor som en flugfiskare använder är otaliga. Alla har de sitt syfte och sin egen form. Man kan dela in flugor i flertalet grupper, varav den ena är en torrfluga, som skall fiskas på ytan, och den andra är våtfluga, som skall fiskas under ytan.

    Våtflugor
    Eftersom fisken intar 85% av sin föda under ytan är våtflugan den mest effektiva form av flugfisket, och man kan fiska på flera sätt. Allt från bottenskrapande nymfer till flugor som glider förbi ett tiotal centimeter under ytan. Våtflugefiske kräver att man har bra koll på fluglinan, tafsen och flugan, eftersom man sällan ser när fisken tar flugan. De flesta napp på våtfluga missar fiskaren för att man aldrig upptäcker dem.

    Några klassiska våtflugor är:
    Guldribbat haröra
    Superpuppan (förtyngd)
    Alexandra
    Björkmätarlarver
    Butcher
    March Brown
    Silver Doctor
    Myra (förtyngd)

    Torrflugor
    Torrflugefiske däremot, är den klassiska formen av flugfiske. Vi lägger ut en fluga mjukt på en spegelblank älv och låter den glida nedströms. Blicken sitter klistrad vid flugan och hela kroppen är på spänn i förväntan att få se en fisk bryta utan och sluka flugan. Detta fiske kräver en skickligare presentation av flugan, då flugans plats på ytan skapar ett brott i ytspänningen tillsammans med tafsen och fluglinan, men samtidigt är det mer spännande och om möjligt mer belönande att nypa fast en öring eller harr på en torrfluga vackert presenterad på vattenytan. Speciellt eftersom det bara är 15% av födan som intas där.

    Några klassiska torrflugor är:
    Europa-12
    Rackelhanen
    Redtag
    Klinkhammer
    Streaking Caddis
    Myror
    Superpuppan
    Adams

    Länkar
    Flugor för höstfiske
    http://sportfiskefor...opic.php?t=5522
    Topp fem flugor för fjällfiske
    http://sportfiskefor...topic.php?t=818
    Flugor för harr och öring:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=5981

    Torrflugor:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=6959
    Våtflugor/nymfer:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=6677
    Kustflugor/Streamers:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=6524

    Att binda flugor:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=3841
    http://sportfiskefor...pic.php?t=10888
    http://sportfiskefor...topic.php?t=228


    Att köpa flugor:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=7509
    http://sportfiskefor...opic.php?t=3559



    Flugspön
    Det viktigaste bland utrustningen är flugspöet och fluglinan. Flugspöet kommer i ett antal olika klasser. Klasserna 1-5 är anpassat till vanligt å/älvfiske efter harr och öring. Ju lägre klass, desto mjukare och svagare spö, desto större utmaning att landa fisken. Dessa klasser kommer i regel som enhandsspö.
    Klasserna 7-13 (och högre) räknas som spö för lax, havsöring och andra tyngre fiskar. Dessa klasser kommer ofta i tvåhandsmodell.
    Klasserna 5-7 räknas ofta som bland-spö, mitt mellan de två grupperna och till för att klara båda formerna av fiske med ett sorts spö. Dessa spöklasser kommer i regel som enhandsspö.

    Olika spö kan ha olika längd, vilket i regel skildrar beroende på vad flugfiskaren föredrar, och var det skall fiskas. Ett längre spö används för att kunna kasta linan längre och hålla den högre ovanför vattenytan, ett kortare för att lättare kunna hantera tätvuxen vegetation och mindre utrymmen. Ett tvåhandsspö är oftast bra mycket längre än ett enhandsspö.

    Länkar
    Spöval:
    http://sportfiskefor...opic.php?t=4616


    Fluglinor
    Eftersom flugan knappt väger något är det fluglinans vikt som agerar kastvikt och aktiverar fjädringen i spöet. Fluglinorna är klassade i vikt, och vikten skall matcha spöet. Till ett klass fem spö skall man ha en klass fem lina. En fluglina är i regel ungefär 30 yards lång.

    Sorter
    Fluglinor kommer i tre sorter. Flyt, sjunk och intermediate. De klassas efter hur snabbt de sjunker, där flytlinan inte skall sjunka alls, intermediate skall sjunka långsamt och sjunklinan snabbast. Det allra mesta flugfiskandet sker med en flytlina. En flytlina kan fiskas med både en flytande och en sjuknade tafs, och våtfluga och torrfluga.

    Typer
    Det är två sorters linor som är allmänt använda, dessa är:
    * WF – Weight Forward. Linan har den primära vikten i linans yttersta 30 fot (drygt nio meter) och slutar i en avsmalning där tafsen fästs.
    * DT – Double Taper. Linan har samma bredd längs hela linan, utom yttersta spetsarna i varje ända som är avsmalnande. Detta gör att man kan fästa tafsen i båda ändarna, beroende på vilken man har ytterst.

    Klasser
    Eftersom det är linan som är vikten när man kastar, är det viktigt att få rätt vikt på linan till ditt spö. Men hur vet du att linan är perfekt till ditt spö? En bra vikt för att få just ditt spö att flexa precis rätt för att skjuta iväg linan över vattnet och landa mjukt. Jo det finns i dagsläget egentligen bara ett system som mäter linvikt, och detta är AFTM. För att ta fram rätt klass på linan väger man linans yttersta 31 fot, ungefär 9.5 meter. Dra därefter bort ca 0.1g (detta för att man egentligen inte väger de yttersta ca 30cm av linan).

    Klasserna är följande:
    AFTM 1 = 3,9 gram
    AFTM 2 = 5,2 gram
    AFTM 3 = 6,5 gram
    AFTM 4 = 7,7 gram
    AFTM 5 = 9,1 gram
    AFTM 6 = 10,4 gram
    AFTM 7 = 12,0 gram
    AFTM 8 = 13,6 gram
    AFTM 9 = 15,5 gram
    AFTM 10 = 18,1 gram
    AFTM 11 = 21,4 gram
    AFTM 12 = 24,6 gram


    Rullar
    Enligt många är rullen den minst viktiga delen i din utrustning som flugfiskare. Fluglinan och spöet gör det mesta jobbet, och förutom när du drillar fisk är det enbart handen som matar ut lina från rullen. Det är en av flugfiskets myter. Förutom att rullen skall rymma din lina, skall den även passa på spöet och ditt fiske. Linan skall vid drillning av fisk rulla ut från rullen i rätt takt, och balanserat så att det blir en jämn färd utan att överbelasta lina och tafs med plötsliga ryck.

    Det finns rullar med broms, men detta är endast nödvändigt vid fiske på havsöring, lax och de större fiskarna. Ett finger på rullens kant utgör en fullt fungerande slirbroms vid behov, och en rulle behöver inte kosta skjortan.
    Man kan nog säga att nästan alla rullar som tillverkas nuförtiden klarar av att flugfiskas med, välj en som passar den lina och mängd backing du önskar.

    Fästa lina på rullen
    Det viktiga här är att se till att du har en rulle som rymmer nog med lina, och backinglina, för ditt fiske. Ju större fisk du siktar på, desto mer utrymme krävs. Tänk på att eftersom en fluglina plus tafs nästan alltid är max 30-35 meter, och en kämpaglad fisk kan dra ut det dubbla av lina om vattnet tillåter, måste man ha ytterligare lina på rullen.

    Det första man gör när man skall sätta på lina är att börja rulla på en stark lina av typen backing, för att sedan fästa fluglinan och efter det fästes tafsen. En flugrulle skall ha plats för detta. För vanligt älvfiske duger 40-70 meter backing bra, för havsfiske av stor lax/havsöring kan en backning på 100-200 meter vara att föredra."

    Tafs
    Längst ut på fluglinan fäster man en tafs. Tafsarna används för att trappa ner fluglinans kraft innan den når ut till flugan för att få flugan att landa mjukt på vattnet och inte slå ner som en sjunkbomb från ett WWIIplan. En tafs är i regel avsmalnande från tjockast vid fluglinans ände till smalast just vid flugan. Detta hjälper till vid nertrappandet av kraften. Tafsen kan vara allt mellan 0.5-2x längden på spöet, men vanligen ungefär 1,5xspölängd.
    En enkel regel är att för torrflugor använder man längre tafsar och för nymfer kortare.
    Tafsen för torrflugor kan vara upp till 1- 2 gånger spöets längd men helst aldrig kortare än spöt, för våtflugor/ nymfer från ca 1 mtr och uppåt.
    Tafsarna finns också i olika diametrar, där betäckningen anger tafsspetsens diameter.

    Då en våtfluga kan slå ner i ytan hårdare än en torrfluga krävs inte lika tunn spets på tafsen vid våtflugefiske. Tafsar kan vara upplagd på tre sätt.
    *En avsmalnande nylonlina i ett stycke
    *En flätad tafs av nylonlina, även den avsmalnande
    *En knuten tafs i steg. Flera nylonlinor i olika tjocklekar ihopknutna, från tjockaste till tunnaste i nedstigande ordning.

    En tafs kan, liksom fluglinan, vara flytande, sjunkande eller intermediate.
    Här är några vanliga tafstjocklekar:
    0x = 0,26 mm 4x = 0,18 mm
    1x = 0,24 mm 5x = 0,16 mm
    2x = 0,22 mm 6x = 0,14 mm
    3x = 0,20 mm 7x = 0,12 mm

    Där måttangivelsen är tafsens yttersta spets.

    Ofta knyter man på ytterligare ett stycke av en lina lika tunn som tafsspetsen längst ut på tafsen, för att ha något att ta av då man hela tiden kapar linan lite vid flugbyte.
    Det är viktigt att man har koll på vilka material man använder, då den tunnaste sektionen skall sitta närmast flugan, för om man fastnar eller får på en för stor/smart fisk skall tafsen gå av så nära flugan som möjligt!

    Knutar
    Det finns ett otal knutar för att fästa de olika delarna av lina med varandra, och de kan du läsa om på nedanstående länkar, men de vanligaste kommer här:
    Fästa backing vid rullen - Spolaxelknut
    Fästa fluglinan vid backingen - Nålknut eller öglesystem
    Fästa tafsen vid fluglinan - Nålknut eller öglesystem
    Knyta ihop delar av tafs - Kirurgknut

    http://www.rackelhan...we/knutsida.htm
    http://www.orvis.com...rvis_Knots.html
    http://hem.passagen....iske_knutar.htm
    http://www.animatedk...dexfishing.php?


    Ibland kan knutar vara likadana, fast de har olika namn.

    Vad behöver jag då?
    När du blivit en erfaren flugfiskare börjar det bli lättare att välja rätt utrustning i denna djungel av klasser, sorter, modeller och tyngder. Men nu då, när du fortfarande är en nybörjare, just på väg in på den underbara resa som utgör en flugfiskares hobby och liv.

    *Ett spö med klassen 5/6 kan sägas vara ett bra all-round spö som gör att du kan fiske både harr, öring och röding i älv, å och sjö; samtidigt som du klarar av lite större fiske längre ner i älvarna. Längd mellan 8-9 fot är lagom att börja med.
    *Till detta behöver du en rulle, och som tidigare sagt klarar de allra flesta rullen på marknaden vad du behöver som flugfiskare.
    *Linan du behöver bör vara en flytlina, för från denna kan du fiska både torr och våtfluga effektivt i allt utom djupfiske efter havsöring, lax eller saltvattensfisk.
    *En par tafsar i längderna från en spölängd till en och en halv spölängd.
    *De flugor som räknas upp som klassiska favoriter under den avdelningen här ovan.

    Något att tänka på är att spöklasserna är subjektiva, det är alltså en designer som säger "till detta spö passar en klass X lina", och man utgör inga exakta tester. Det kan ävne finnas mindre skillnader i styrka och beteende mellan spön i samma klass från samma tillverkare och serier. Se därför alltid till att när ni köper ett spö, få provkasta med den linklass ni har för avsikt att använda, samt en linklass över och under. Ta gärna hjälp i butiken, av någon som själv flugfiskar. De kan säkerligen hjälpa dig!

    Kom ihåg att utrustningen skall inte bara vara anpassad efter varandra, rätt klassat spö till linan, och en rulle som passar i både storlek och vikt, utan det skall även vara anpassad efter dig. Ingen, oavsett storlek, skall ha en utrustning som är ansträngande att använda. Det skall vara avslappnat att fiska, för fiske skall vara roligt!

    Till detta skadar det aldrig att ha en bra väst för flugfiske, och ett par schyssta vadarstövlar eller ett par vadarbyxor för att komma ut i vattnet ordentligt.

    Ytterligare länkar:
    Övriga sidor för flugfiske -
    http://www.edgeflyfishing.com
    http://www.bazzflyfishing.com
    http://www.sexyloops.com
    http://www.rackelhanen.se
    http://www.fluefiskesiden.no/

    Det är kommer att vara en ständigt föränderlig post, nya länkar, nya flugor och nya tips kommer att läggas till med tiden.

    • nov 02 2012 13:29
    • av Jakob Lundgren