Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll
Foto

Stor öring på torrfluga i sommar? Läs här!


  • Vänligen logga in för att kunna svara
18 svar till detta ämne

#1 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 04 april 2008 - 13:32

"Targetfiske"
(Selektivt ytnära flugfiske efter grövre öring i rinnande vatten)

Jag tänkte för de som är intresserade passa på att på kortaste möjliga sätt att nämna öringfiske på mitt sätt, ett roligt och under rätta förutsättningar ett mycket effektivt sätt att fiska efter grov öring med torrfluga/kläckare/flymf/nymf. Alltså ett ytnära fiske efter grövre stationär öring i rinnande vatten. Jag tänker inte beskriva det i detalj och ej heller den praktiska tillämpningen ingående, det blir alltför omfattande. Tanken är att ge en inblick i mitt resonemang bakom fiskesättet och att beskriva de viktigaste faktorerna för att bedriva fisket och vilket förhållningssätt man måste ha till fisket.

Principen är egentligen mycket enkel, och grundiden bygger på att all stationär öring, oaktat storlek, är tvungen att äta av det som erbjuds under högsäsong, insekter inkluderat. Naturligtvis blir öringen mer rovinriktad ju större den blir, men i exemplevis en outbyggd å eller älv finns det i normalfallet ingen möjlighet för en öring att överleva och växa sig stor genom att inrikta sig på att inta fiskföda, i sjöar är det dock vanligt med mer födospecialisering. Den mängden fiskföda finns helt enkelt inte tillgänglig i den typen av vatten jag talar om för fisken att unna sig lyxen att inrikta sitt födosök. De större öringarna är dock naturligtvis oppurtonister och tvekar inte att ta en skadad fisk eller någon annan munsbit som en groda eller dylikt om tillfälle bjuds. Detta är egentligen min utgångspunkt, det vill säga att även de grövre öringarna i de vatten vi talar om är tvungna att äta av det mesta som vattnet erbjuder i matväg för att upprätthålla sin storlek. Därefter har jag studerat öringars födosök för att pröva min teori och min uppfattning efter ett antal års inriktat fiske efter grövre öring med denna metod är att den grövre öringen i ett sådant vatten vi här talar om med regelbunden basis uppsöker "positioner" i vattnet där de äter insekter både under och i ytfilmen. Det är betydligt mer frekvent med vakande grov öring än jag från början kunde ana och hoppades på när jag fick mina tankar om detta fiske för ganska många år sedan. Det svåra kan vara att lokalisera dem och att lära sig skilja de stora exemplaren ifrån de mindre både genom visuella detaljer och genom förmågan att "läsa" vattnet tredimensionellt. Man måste hitta "positionerna", tiderna samt lära sig att se att de faktiskt äter ytligt. De mest rutinerade damerna och herrarna gör inte direkt några luftsprång när det tar sin insekt, utan de är väldigt varliga, ibland knappt synbart. Trots att de äter vingade insekter på ytan och trots att man tittar på rätt ställe så kan de vara svåra att upptäcka. Det minsta av vak kan vara din drömöring som du har chansen att ta på torrfluga! Deras försiktiga brytande av vattenytan kanske inte ens uppfattas som ett vak för den orutinerade. Deras vak kan liknas vid de ringar som en regndroppe som bryter vattenytan gör eller de efter en insekt som rört om i ytfilmen.

Det man måste ta reda på är vart den grövre fiskens "ätpositioner" finns i vattnet där man fiskar, de platser som är lämpliga för fiskesättet kan utgöras av en tillfällig ståndplats, en tillfällig sådan kan kategoriseras som antigen en "ätposition" eller en "ätstation" . Det kan också röra sig om en grund fast ståndplats. Dessa platser är ofta ganska strandnära och ligger sällan mitt i strömmen (men de kan göra det också). Unikt med de bästa av dessa positioner är att de erbjuder ett sällsynt bra utbud av mat på en begränsad yta tredimensionellt sett samt att platsen gärna skall erbjuda någon form av skydd. Hitta dessa positioner (som aldrig ligger på stora djup), sedan är det bara att studera. Hitta aktiva ståndplatser och lär dig se när den grövre fisken finns där. Studera sedan exakt var fisken står och tar insekterna och vad det är den äter, bestäm när tiden är mogen och bara den roligaste delen är kvar. Det vill säga att ta sig obemärkt inom fiskbart avstånd ifrån fisken, presentera rätt bete på korrekt sätt och lyckan är gjord. Det handlar om ett fiske som bedrivs genom att främst iaktta och att vänta på rätt tillfälle. Kasten blir få, men utdelningen på dem mycket hög om man lyckas bra. Tar inte en fisk som uppenbart intagit en "ätposition" eller en "ätstation" och som visat att den är aktiv i sitt födosök inom ett fåtal kast så har man gjort något fel på vägen, då är det bara att gå tillbaka till en neutral position och studera ytterligare. Detta är ett fiske som bedrivs i någon sorts samklang med naturen och dess rytm. Jag sitter i många timmar vid vattnet och bara tittar, det är inte jag som bestämmer när det skall fiskas, det är fisken som bestämmer och talar om för mig när jag skall fiska, den talar om för mig när den är redo att tas. Det är egentligen fullständigt logiskt att det är lättare att lyckas ta de stora exemplaren när man vet att de söker föda aktiv. De är då i "feedingmode" och är lättare att komma i kontakt med, det förekommer t.o.m. att de i vissa lägen är så upptagna med sitt ätande att de kan te sig onormalt oförsiktiga, men det rör sig då om ganska sällsynta tillfällen med massiva "matorgier". Fiskesättet gör att man förbättrar sin iakttagelseförmåga ständigt. Man lär sig att se olika typer av vak, man lär sig ganska precist att uppskatta olika ytligt ätande fiskars storlek, och att skilja ut godbitarna i vattnet av dem som äter ytligt. Man lär sig att identifiera (känna igen) de ståndplatser där detta fiske är tillämpbart, man ser och blir mer medveten om de små detaljerna som man annars skulle gå miste om. Dessutom gör sättet att fiska att man inte stör fisken i onödan med en massa ineffektiva kast, vadande och annat. Detta fiske är inget för den otålige som riggar spöt och skyndar sig att vara förste man/kvinna till fiskeplatsen emedan kamraterna kokar kaffe, den stressade och otålige göre sig icke besvär. Detta fiske kräver tålamod och förmåga att iaktta aktivt och det är inget man lär sig över en natt. Man måste också vara medveten om att detta fiske naturligtvis inte fungerar i alla lägen, som alltid är det naturen som bestämmer. Sammanfattningsvis handlar det om att lära sig att hitta dessa positioner i vattnet där fisken aktivt söker föda ytligt, att se att fisken äter ytligt, och att "se" vilken storlek det är på fisken som äter och att jag sedan som fiskare utifrån mina observationer väljer en specifik fisk som målet för mitt fiske. Detta lär man sig inte genom att fiska aktivt utan genom att studera vattnet aktivt och vara lyhörd inför naturen. En stor fördel om man skall lära sig detta fiske och bedriva det (framförallt i nya vatten) är att bo invid vattnet i tält eller så, då får man de bästa av förutsätttningar att följa naturens rytm, att fiska när naturen talar om för en att göra så. Man kommer då också kanske att se att de tidpunkter dessa födosök infaller på inte alls behöver vara de "gängse" uttalade för vattnet. Men för att kunna lära sig detta fiskesätt bör man först ha grunderna för att kunna "läsa vattnet" med sig. Andra fördelar som man på sikt får av detta fiske är att man lär sig goda ståndplatser i det specifika vattnet och denna kunskap har man även med sig de gånger fisket ej är tillämpbart, vi får inte glömma bort att fisken intar sin föda under vattenytan i ca 4 fall av 5. I grundfilosofin för fiskesättet finns att jag som fiskare skall ingripa så lite som möjligt i fiskens miljö, och när jag väl gör det så skall jag göra det effektivt (försiktigt och snabbt), fiska på en utvald fisk "target" (mitt mål) som jag vet, eller med största sannolikhet är helt övertygad om, är en fisk i "rätt" storlek. Den där fisken skall och vill jag ta! Jag börjar alltid med detta fiske som utgångspunkt när jag kommer till vattnet, är det inte tillämpbart så fiskar jag kanske på annat sätt när jag väl konstaterat detta. Börjar jag på annat sätt (i andra änden), så har jag i sämsta fall spolierat ett potentiellt "tagetfiske" för stunden och kanske stört den grövre fisken i högre grad än nödvändigt. Dessutom går det ej att aktivt studera vattnet/fisken effektivt samtidigt som man fiskar. Att börja med "targetfisket" som utgångspunkt stör ingen fisk (eftersom man mest sitter och iakttar) och jag kan då sedan välja en annan strategi utan att ha försakat något annat om jag anser "targetfisket" som hopplöst för dagen.

Jag brukar säga att den som aldrig ger sig tid att titta aldrig heller lär se. Därmed inte sagt att man inte kan lyckas i sitt fiske för det. Men detta "targetfiske" ger mig mer tillbaka än något annan sätt att fiska fluga. Det är inte fångsten som gör det, vägen dit och vetskapen om att det är jag som fiskare som valt ut mitt "offer" selektivt utifrån iakttagelser och sedan lyckats med det jag försatt mig. Snarare än mer av en tillfällighet att jag "råkar" ha flugan på rätt plats vid rätt tidpunkt o.s.v. vid exempelvis s.k. "blindfiske". Nu skall jag inte förta lyckan att lyckas vid annat fiskesätt, för det är också långt ifrån bara tillfälligheter som avgör resultatet även där. Men "targetfisket" ger mig mer direkt "återkoppling" på att jag gör rätt. När jag tar fisken så är det långtifrån av en tillfällighet, det kan uteslutas eftersom jag fiskar högst selektivt. Det ger mig tillfredsställelse att titta, välja fisk, tidpunkt, bete och sedan gå ut och göra ett fåtal kast för att bärga den fisk som jag valt ut bland andra. Gör jag helt rätt krävs aldrig mer än ett fåtal kast, sedan börjar proceduren om igen.

Jag skall väl ärligt säga att en del i utforskandet av detta fiskesätt från början var att gå lite emot strömmen. Att inrikta fisket mot grövre öring med en metod som var långt ifrån den gängse uppfattningen om hur man bör fiska för att lyckas fånga den lite större öringen annat än av tillfälligheter. Det brukliga var att läsa och höra om nattfiske med nymf och streamer för att lyckas bra med fisket efter den lite grövre öringen. Men utifrån mina grundtankar om öringens födovanor i den här typen av vatten och de initiala iakttagelser jag redan hade gjort ute vid vattnet ville jag bevisa för mig själv och för andra att man likväl kan lyckas väl, med kontinuitet, med ett helt annat förhållningssätt och med lite annorlunda metoder. Jag har bevisat det för mig själv och är idag helt förvissad om att metoden fungerar ypperligt under normala förhållanden, det är dessutom en rolig och lärorik metod. Vilka tider som gäller för fisket går ej att generellt uttala, det är beroende av främst årstid och väderlek, men skiljer sig också åt mellan olika vatten beroende av insektsliv och andra faktorer. Idag har jag så pass mycket erfarenhet av fisket i de vatten jag regelbundet besöker att jag ej behöver spendera timmar och dygn med att sitta och titta för att komma underfund med vilka tider och platser som är aktuella under de omständigheter som råder för tillfället utan kan utifrån tidigare erfarenheter vid vattnet med ganska stor träffsäkerhet pricka in fiskeplatser och snäva in tiden på dygnet när fisket är aktuellt.

Kom ihåg, det minsta vak du sett kan vara den största öring du sett vakat. Men har du sett vaket så är du i alla fall antagligen på rätt väg!

NÅGRA BEGREPPSFÖRKLARINGAR:
Tillfällig ståndplats
Med tillfällig ståndplats menar jag främst en ur födosynpunkt lämplig plats för fisken att inta under vissa omständigheter. Den behöver ej erbjuda individen det skydd mot predatorer och ej heller samma möjlighet till vila som den fasta ståndplatsen gör. En tillfällig ståndplats (eller "ätposition") ligger på ett djup som gör det gynnsamt för fisken att ta för sig av matsedeln som vattnet erbjuder genom hela vattenlagret. En "ätposition" kan vara en grund fast ståndplats som alltså ligger på ett fördelaktigt djup för att kunna ta för sig av insektslivet även i ytan (ligger alltså aldrig speciellt djupt), eller en postition i vattnet som bara är lämplig ur födosynpunkt och endast uppsöks under perioder då fisken lämnar sin normala vistelseplats för positionen när födotillgången gör det värt mödan. En grund fast ståndplats kan för en annan individ bli en tillfällig ståndplats eller "ätposition"

Kommentar till begreppen: Begreppen är ej vedertagna, utan är beskrivande begrepp jag själv antagit, främst för egen del.

Vill någon ha mer detaljerad information och tips om fisket, eller har frågor om hur fisket bedrivs så är ni välkomna att kontakta mig via PM eller mail
  • MFFS_Ecke gillar detta

#2 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 05 april 2008 - 14:00

Jag brukar likna detta "fiskesätt" jämte mer vanligt "blindfiske" ungefär som skillnaden mellan en krypskytt och ex. en infanterist.

Infanteristen skjuter vitt och brett (på allt som rör sig), han gör ingen urskiljning, han skjuter på/efter allt. Han träffar nog en hel del, men andelen träff är nog ändå ganska låg och med det sättet så har man inte någon verklig tid/möjlighet till urskiljning. Det betyder att om han träffar en officer så har det en hel del med tillfälligheter att göra (statistiskt sett så träffar han förr eller senare någon betydelsefull person med en förlupen kula).

Krypskytten studerar i smyg (beblandar sig inte i den omdelbara miljön), han iakktar, han lokaliserar och han skjuter med hög precision i rätt tid och med ett fåtal skott på ett utvalt offer, sedan drar han sig tillbaka, förhoppningsvis obemärkt, till en neutral position eller åtmintone så visar han inte sin närvaro igen på en god stund och sedan börjar proceduren om igen. Det var ingen tillfällighet att krypskytten tog det mest betydelsesfulla bytet...

#3 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 09 april 2008 - 13:50

Jag trodde i min enfald att någon uppmärksam läsare skulle påpeka att jag i texten om "tagetfiske" har använt bla. uttryck som "ätstation" utan att förklara det närmare, eller varför ståndplatser bara finns i undergrupp grund fast ståndplats osv., men ack så jag bedrog mig....

Antigen är det så självklart eller så är det ointressant, men vilketsom följer lite mer ingående förklaringar här nedan:

ÄTPOSITION:
En "ätposition" är en position i vattnet som uppsöks av en enskild individ under en begränsad tid (tillfällig ståndplats) för födosök, platsen är alltså bra ur födosynpunkt. Den erbjuder en mängd mat på en begränsad yta tredimensionellt (fisken kan ta från botten och ända upp till ytan utan att det kostar honom/henne så mycket), detta är ALDRIG djupt liggande platser. En sådan plats kan även erbjuda skydd mot ström och predatorer, men den kan även vara utan egentligt skydd, oaktat har jag klassat det som en ätposition för enkelhetens skull. Även en fast ståndplats som ligger grunt och på ett födomässigt strategiskt ställe kan för en annan individ bli en "ätposition".

ÄTSTATION:
Är ett ställe, en position i vattnet (eller snarare en begränsad yta i vattnet) som uppsöks av individer, oftast flertalet samtidigt, det är en utsatt plats som saknar skydd men som erbjuder födomässiga fördelar. Dessa "stationer" kan exemeplvis vara ett strömslut (en strömkoncentration) som helt saknar bottenstruktur för att vara lämplig som ståndplats men när insektslivet är gott så är det ett ypperligt ställa att äta på. En "ätstation" är belägen i delar av vattnet som ej är så hårt strömmande (det skulle i de allra flesta fall kosta för mycket att stå där då) och det ligger alltid i anslutning till en djupare del av vattnet som erbjuder skydd/ståndplatser, exempelvis vid ett sel eller i en större djupare hölja eller dylikt där fisken har sina ståndplatser djupt liggande (djup fast ståndplast). Fisken kommer då ibland in i området (ätstationen) i kortare perioder för födosök och går sedan åter till de djupare mer skyddade delarna av vattnet igen, i vissa fall kan man ställa klockan efter fiskens intervall. Dessa intervall brukar vara ganska förutsägningsbara och tiden fisken äter aktivt i positionen varar ej någon längre tid, här uppvisar fisken nästan något av stimbeteende, även om det egentligen bara är ett antal fiskar som gör samma sak samtidigt, fisken är mycket lättskrämd i dessa positioner. En "ätstation" liknar en "ätposition", men den är mer kortvarig än en "ätposition" och förekommer bara på vissa delar av vattnet och kräver lite av annan strategi för fisket. Här är tålamod och smygförmåga A och O, speciellt om man fiskar den dagtid. Ätstationer kan även vara effektiva att ex. blindfiska med nymf nattetid. En "ätstation" är alltså i normalfallet icke en ståndplats och den är aldrig en grund fast ståndplats för en annan individ, detta då den ej erbjuder skydd. Ett typiskt exempel på en "ätstation" kan vara i en större vattensamling (sel, hölja o dyl) där det är djupt och stenigt i överkant på ex höljan, medan strömslut och strömdrag och nacke har fin botten (sand/grus) utan någon större variation i vare sig struktur eller nivå. Fiskarna (de större speciellt) kommer inte att stå där den mesta födan ansamlas i strömmen, utan går dit under vissa tider och under vissa förutsättningar

#4 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 12 april 2008 - 14:32

LITE PRAKTISKA TIPS: (vid ytligt fiske efter grov stationär öring i rinnande vatten)

När du väl lyckats att identifiera en grov öring som äter ytligt, ta dig tid att studera ätbeteendet en god stund. Vad äter fisken? Hur tar den? Har den ett tidsmässigt intervall i sitt födointag? Eller äter den helt sporadiskt? När man studerat detta, så bestämmer man sig för vad man skall imitera och när det är dags att försöka ta fisken.

Nästa steg är att ta dig ut till fisken utan att skrämma den, om möjligt närmar du dig fisken snett bakifrån (från en position nedströms fisken) med låg profil och under tystnad. När du tagit dig till en lämplig position så befäster du den UTAN att kasta det första du gör. Här blir det en paus med ytterligare studerande av fisken. För det första måste du konstatera att du lyckats ta dig till platsen utan att skrämma fisken, för det andra gör du en ny positionsbedömning och en bedömning av ström och andra påverkansfaktorer för att det skall bli rätt när det väl gäller.

Om vi utgår ifrån att du ej skrämt fisken, du har verifierat att fisken fortsatt äter ytligt så kommer du till det roliga. När skall du kasta på fisken? Är fisken riktigt grov uppvisar de sällan ett ätbeteende som är alltför tätt, dvs att det är vanligare att det går en liten stund emellan "vaken". Är det på det viset bör du kanske "klocka" öringen, och sedan presentera ditt bete i tid med fiskens naturliga födointervall. Om fisken uppvisat att den kan ta flera insekter tätt så föreslår jag att du passar på att kasta (ganska långt uppströms ståndplats) precis när denne har "vakat" och är på väg ner till sin ståndplats igen. Detta har visat sig vare ett tillfälle när fisken inte skräms så lätt. Dessutom har du kastat så pass långt uppströms att när fisken väl intagit sin position igen så finns din imitation i dennes "fönster". Det är naturligtvis viktigt att de flesta flugor fiskas opåverkad under den tid flugan finns i fiskens "fönster", här begås de flesta felen av fiskaren och det är här de flesta fiskare har tekniska problem med att få tillräckligt långt opåverkat flyt för att lura öringen och för att inte skrämma den.

En viktig detalj är också att lyckas presentera flugan helt rätt i sidled, fisken verkar ofta ogärna vilja ta en fluga som inte kommer precis rätt i sidled (ex följer inte strömkanten precist), din imitation skall presenteras precis där fisken tar de naturliga insekterna, inte två decimeter i sidled. Ibland ställs man dock inför fisk som tar strax bortom en ganska tydlig strömkant där draget är betydligt långsammare, då ställs man ofta inför ett val att antigen presentera flugan precis i strömkanten (för enklare presentation, för att få långt opåverkat flyt), eller att lägga ut den i det lugnare vattnet utanför med drastiskt mycket kortare opåverkat flyt som följd och en betydligt större risk för att skrämma fisken. Här gäller det att ha fingertoppskänsla samt god timing för när och hur man går tillväga när man presenterar betet. Ett ypperligt tillfälle kan vara att presentera betet i samband med att fisken "vakar" om man nu måste lägga ut flugan i det långsammare draget utanför strömkanten. Vissa fiskar tar ej flugan om den går i strömkanten (även om den bara tar 10-20 cm innaför), utan man tvingas att försöka presentera betet rätt i sidled.

Riktigt långa tafsar är en fördel i detta fiske, personligen använder jag ca 2 spölängder, dels så har man mer "spelrum" för att påverka fluglinan utan att påverka flugan, samt att fluglinan hamnar långt ifrån fiskens ståndplats om man har relativt sträckt tafs. Dessutom så vill jag oftast inte att flugan "ploppar" ner i vattnet utan snarare att den faller viktlöst (när kraften precis tagit slut och tafsen inte riktigt orkar sträcka ut det sista). Jag kastar ofta alldeles för långt i förhållande till vart jag längre ned i strömmen har tänkt presentera flugan, direkt när flugan landat krävs ofta en uppströms mendning och en sträckning av tafs i vissa fall, ibland krävs ytterligare en mendning och då sträcker jag inte tafsen i första läget. Sedan låter jag flugan flyta bortom den tilltänkta platsen där fisken skall ta, ända tills jag är i dennes "fönsterkant" då justerar jag i sidled mot mig för att hamna rätt, samtidigt sträcker jag då tafsen så att jag får god kontroll (mindre slack i systemet) för ett mothugg. Har du från början kastat för kort så är det kört, därför är det bättre att kasta alltför långt och sedan justera in i sidled, då har vi alla möjligheter att hamna rätt längre ned i strömmen. Ser du att du kastat för kort för att kunna få ett opåverkat flyt över ståndplatsen så rekommenderar jag att du lyfter linan och lägger ut på nytt (innan den kommer till öringens fönster), det är viktigt att göra ett snyggt, bestämt och så tyst lyft som möjligt.

fortsättning följer....

#5 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 18 april 2008 - 14:23

VARFÖR LÅNGA TAFSAR?

Som sagt jobbar jag med väldigt långa tafsar i dessa specifika fiskesituationer. De främsta anledningarna till det är att dels så vill jag ha betet så långt ifrån fluglinan som möjligt, dels så vill jag EJ att tafsen sträcker ut fullt när jag lägger ut (av flera anledningar som jag kommer att återknyta till) och jag vill i vissa lägen att mina imitationer faller så viktlöst/ljudlöst som möjligt. Naturligtvis så tappar man aningen i längd när tafsen (speciellt vid långa kast) inte rullar ut snyggt utan antar lite av "formation skithög" vid landningen istället, men det finns en vits med detta i flera olika situationer. Vid normala situationer så kastar jag långt ovan ståndplats och längre bortom aktuell ståndplats (för långt) och då har det ingen betydelse för tafsen kommer att vara tillrättalagd när den väl hamnar i fiskens "fönster". Vid svårare situationer där ståndplatsens position gör det närmast omöjligt att presentera en imitation utan speciell teknik och tillvägagångssätt är en lång tafs ett måste. Ett exempel är när du har en relativt stark ström med olika strömhastigheter mellan dig och den ståndplats som finns bortom strömkanten vid ett lättare "blankdrag" innanför strömmen. Här kan man antigen se om fisken är villig att flytta sig i sidled för att ta ett bete i strömkanten och då fiska på ordinärt sätt genom att lägga upp ovan fiskens omedelbara "fönster" och få till ett bra flyt i samma hastighet som strömmen på aktuell plats. Om fisken icke godtar detta så måste man lägga in flugan i det lugnare området, och här är det svårt att få till ett opåverkat flyt under en tillräckligt lång sträcka och dessutom att få flugan att följa det lugna vattnets fart istället för den högre farten i det hårdare draget. En grövre öring är känslig för exempelvis en fluga som i det lugnare vattnet antar en fart mer lik den i den hårdare strömmen eller "fartskillnaden" mellan ytvattnet och din imitation, en liten skillnad i hastighet mellan fluga och ytvatten som ej kan skönjas genom ytrörelse kan accepteras, men ej för stor för då skyggar öringen ofelbart. Ibland förekommer det att de är på väg att ta flugan men de vänder intill flugan då de upptäckt exempelvis att flugan får för hög fart pga intilliggande ströms påverkan på fluglinan direkt och på flugan indirekt (för lite slack i systemet vid en given punkt). Hur löser man då denna specifika svårighet? Jo, genom att byta strategi och ha en riktigt lång tafs för att skapa en tillräckligt lång sträcka och tid för flugan att flyta opåverkad i det lugnare vattnet bakom strömkanten. Men detta kräver ett precisionskast med lång tafs, vi måste kasta mycket nära ovan den plats där fisken tar sina byten. Fiskar vi exempelvis med en äggläggande imitation (spinner) så får vi försöka få fisken att tro att en sådan slända satte sig ner i vattenytan för att avlägga ägg precis framför nosen på dennes ståndplats. Och här kommer den långa tafsen in som vår räddare genom att skapa tillräckligt långt slack i systemet bortom den hårdare strömmen samt genom att göra flugans "landning" till en mer naturlik sådan. Man lägger upp flugan kanske bara en meter (detta är beroende av situation naturligtvis och måste anpassas därefter) ovan den plats där fisken visat sig, hela tafsen eller iaf till största del måste vara bortom strömkanten och fluglinans ände i närheten av strömkanten eller en liten bit innanför, sedan kan en justering av flugans position i sidled göras i samband med en uppströmsmendning som ofta krävs i dylik situation. Detta är ju också beroende av din position i förhållande till fiskens, men jag brukar försöka skapa en lina som går i en relativt kraftig buktning uppströms vid utlägget -så här ungefär (

Ofta kan en kraftmässigt avvägd mendning krävas precis i det ögonblick som fluglinans spets tar vatten och suger fast lite i ytan. Tanken är att spetsen på fluglinan skall hållas still samtidigt som flugan faller mot ytan och den del av fluglinan som är mellan dig och den främsta delen av fluglinan (den delen som skall vara opåverkad) skall mendas på önskvärt sätt för att ge dig tid i den aktiva zonen. Detta måste göras i rätt ögonblick, och välavvägt för att det skall fungera som tänkt. Sedan skapar den långa tafsen (som ligger i krumbukter i det lugnare strömpartiet) den tid och det opåverkade flytet som behövs för att fisken ska få en chans att ta vår fluga. Dessutom brukar jag sträva efter att tafsen och flugan skall komma före fluglinan i fiskens "fönster".

Detta är ett exempel på hur man kan gå tillväga i en specifik situation, nästan alla platser går att fiska (även med torrfluga) om man tänker till och är lite finurlig. Och detta är en stor anledning till att jag jobbar med tafslängder på ca 2 spölängder när det gäller denna typ av fiske. Man kan träna på olika tekniker, presentationskast, mendningar och dylikt ute vid vattnet när det ej är skarpt läge, bestäm en svår plats (en specifik fläck på vattnet) att fiska av med torrfluga (den ser du när den uppför sig fel/rätt), och prova olika sätt tills du lär dig att få flugan att flyta fritt under en viss sträcka, från en liten bit uppströms din utvalda "fläck" och över positionen, med precision i sidled, och med rätt fart och tillräckligt långt flyt. Ibland är man tvungen att ha ganska mycket slack i systemet (för att det är det enda sättet att få flugan att flyta tillräckligt fritt). Detta minskar vår kontakt med betet, men är man bara medveten om problemet så lyckas man ändå att kroka fisken med ganska gott resultat i dessa lägen.

Jag förespråkar endast tafsar av nylon för detta fiske , en lång nylontafs hjälper dig även att få en något "lugnare" drillningskänsla, framförallt om du har ett spö med snabb aktion och en fluglina med relativt stum kärna.

fortsättning samt editering kommer...

#6 morre2

morre2

    Advanced Member

  • Members
  • PipPipPip
  • 94 inlägg

Postad 21 april 2008 - 08:18

Jag har en fråga. När du använder en så pass lång tafs hur är taperinging på tafsen? Vore nice med lite siffror på tjocklek samt längd osv.
För övrigt är det en mycket bra "artikel serie" som jag läser flera gånger. Men då jag e rookie så har jag inget att bidra med, förutom ett gäng dumma frågor.. :)
Så kom igen alla med lite erfarenhet, hjälp till med tråden så Hagi inte sluta skriva denna supertråd
När du ser ljuset i tunneln, då är det tåget som kommer

På fluga 2008
Abbore 0,6 kg
Gädda 2,6 kg
Harr 0,8 kg
Havsöring 1,7 kg
Gös 1,7kg
Öring (i å ,naturligt bestånd,) 1,1 kg
Converse sko svart/vit ca 500g

#7 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 21 april 2008 - 17:12

Jag har en fråga. När du använder en så pass lång tafs hur är taperinging på tafsen? Vore nice med lite siffror på tjocklek samt längd osv.
För övrigt är det en mycket bra "artikel serie" som jag läser flera gånger. Men då jag e rookie så har jag inget att bidra med, förutom ett gäng dumma frågor.. :)
Så kom igen alla med lite erfarenhet, hjälp till med tråden så Hagi inte sluta skriva denna supertråd


Jag hänvisar till artikel (med innehållande länkar): http://sportfiskefor...cle.php?aid=169 för information om tafsar och tafsmaterial

För övrigt finns det inga dumma frågor, bara dumma svar...

ENKLA VERSIONEN:
Det funkar med en vanlig taperad tafs som du köper på affären, sen så skarvar du i med SAMMA tafsmaterial (varumärke) av aningen tunnare/klenare dimension än spetsen på den taperade har. Jag brukar ha 0,16 el 0,18 mm tafsspets som utgångspunkt för fisket, sedan bara köpa en taperad tafs men en aningen grövre (ex 0.18 el 0.20 mm) spets. köp gärna en som är lite längre än 9 fot, de är alldeles för korta för att uppnå det jag vill med tafsen, gärna en på 12-15 fot -den kommer att vara grövre/styvare i grovänden och överföra energin bättre till spetsen. Annars riskerar man att få för mycket "kråkbo" längst ut om man skarvar upp till ex 2 spölängder- Tanken är att spetsen inte skall rulla ut fint, men det är en avvägning där man inte heller vill få för mycket "vikeffekt" om du förstår vad jag menar, det blir lite för trassligt att jobba med, speciellt vid längre kast och med tanke på precisionen i kasten.

Antagligen blev du inte ett dugg klokare av svaret, men hur du skall ha din tafs måste främst utgå ifrån din utrustning, spö, lina osv... Men ett tips är att köpa en tafs som är tänkt för det lite grövre fisket och sedan skarva den med ett tunnare spets i lämplig längd. Alternativet om du skarvar själv så är nog 0.50 mm ett absulut minimum som första kraftöverföring, kanske 0.55 -0.60 beroende av linans styvhet och andra påverkande faktorer. Jag brukar i.a.f. säga att man skall ha så lång tafs som man klarar av att hantera och så lång tafs som fisket medger...

JAG använder RIO:s material, både taperade tafsar och tafsmaterial. Jag anser att de är bra, och jag företräder dem inte på något sätt, utan det är en högst personlig uppfattning. Det finns andra bra material också. RIO har ett bra utbud! De har ex färdigtaperade tafsar för öringfiske i allt från 9-15 fot, dessa köper jag för jag är för slö för att skarva själv i normalfallet sadan kastar jag på en bit tafsspets frampå bara för att förlänga ytterligare vid behov och för att ha lite "knytmån" utan att behöva ta av den taperade annat än när ny tafsspets behövs.

Jag brukar köpa Rio Trout 12´ el. Rio Spring Creek 15´ (9 fot är inte optimalt för detta fiske anser jag)

Kolla ex här: http://www.jkflugfis... ... vara2.html

#8 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 04 maj 2008 - 12:50

nu fortsätter vi på targetfisket....

...med några handfasta råd och tips om att fiska torrfluga på grov öring

Det är inte helt ovanligt att grövre öring, framförallt i klara vattendrag, är "tafsskygg". De skyggar för tafsen, även den grövre taperade delen en bit bort från flugan som ligger på ytan och "gnistrar" och naturligtvis speciellt känsligt vid ljusa fiskeförhållanden.


Några förslag på vad vi kan göra för att komma tillrätta med problematiken:

1. tunnare/längre tip (tafsspets)
2. Blad
3. MUD
4. Fluorcarbon
5. Teknik

En längre och tunnare tafsspets kan hjälpa aningen, men problemet kvarstår vid ljusa förhållanden. De största fördelarna med den längre tafsen har att göra med teknik, hur vi kan pesentera flugan till fisken, vilka möjlighteter tafsens längd gör för detta.

Tafsmaterialet i nylon ligger PÅ ytan och är ganska klart och reflekterar ljuset -och det är oftast ett större problem än dimension och tafslängd. Då behöver vi alltså applicera något på vår taperade tafs för att ytan ej skall vara lika reflekterande. Det finns flera sätt att göra det på, dels så kan man prova en gammal beprövad metod att ta löv/blad från intilliggande buskar/träd (ex bladen från Al funkar skapligt tycker jag), håll bladet mellan tummen och pekfingret och placera tafsen i bladet, knip ihop tumme och pekfinger och dra HELA den taperade tafsens längd igenom bladet några gånger. På det sättet så mattas ytan ner något och tafsen antar en något grönare och mattare karaktär samt att den bryter ytspänningen något lättare.

Ett annat mycket bra och enkelt sätt är att köpa avsedd "MUD" som appliceras på tafsen för att tafsspetsen skall bryta igenom ytspänningen och därmed bli mindre visuell, den påverkar inte så pass att flugan draggar/dras ned. Det finns olika varumärken som saluför sådanan preparat, bla. LOON, Orvis m. fl.

Att skarva i en bit fluorcarbonmaterial närmast flugan ger ungefär samma effekt som ovanstående punkt. Det är dock betydligt omständigare, krångligare och kräver speciell skarvknut och det är dessutom ett material som inte är bra för miljön i det fall det blir kvar där.

Teknik?, vad menar jag med det? Jag har varit inne på det förr (både i denna tråd och i andra). Det handlar om att försöka att presentera flugan först för fisken, dvs den skall helst se flugan före tafsen och vi skall sträva efter att så liten del av tafsen som möjligt finns i fiskens omdelebara närhet. Ex vid uppströmsfiske så lägger man en "böj", om möjlgt, så att bara flugan och en liten del av tafsen kommer i fiskens "strömlinje", resten följer nedströms närmare fiskaren. Vi vill ex inte i uppströmsfisket att fluglinan kommer över ståndplatsen först, sedan tafsens hela längd över därefter vår imitation... då har vi bjudit fisken alltför många "indikatorer" om att något kan vara galet.

Jag återkommer med fler små praktiska tips snart...

..och du, glöm aldrig bort att det minsta av vak du sett kan vara din drömöring som sörplar i sig vad vattnet har att erbjuda i matväg....

#9 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 04 maj 2008 - 14:37

några tips om taperade monotafsar....

En taperad tafs i nylon kommer ihoprullad i en liten förpackning om/när vi köper den och kan många gånger ha ett duktigt "minne" i buttdelen när den är ny och minnet kan vara svårt att sträcka ut och det gillar vi naturligtvis inte om vi skall fiska på skygg fisk.

Vad göra? Detta kanske låter galet, men det är det inte -vi kokar den! Då menar jag inte koka den i 30 min på högsta värme på plattan, men låt den värmas till ca 100 grader i vattnet, de tål temperaturer på uppemot närmare 200 grader celsius.

Vilka effekter ger det på linan?

Den kan rätas ut och kommer att vara betydligt rakare när den svalnat av igen. Man kan oxå passa på att koka/sjuda linan tillsammans med ex lite kaffe -då får vi en "kamo-tafs" som smälter in bättre i omgivningarna. Ytterligare an aspekt av detta är att linan blir aningen mjukare, speciellt om man kokar den med något mjukgörande, ex diskmedel, det gör att det blir lättare att vända över ex små flugor trots en lång tafs med grov buttdel. Linan ökar dessutom i flexibilitet, "töjet" blir alltså lite större vilket kan vara en fördel vid korta längder.

#10 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 12 maj 2008 - 11:25

Jag tänkte att vi skulle snacka lite om drillning av större öring...

kommer snart.....

under tiden lägger jag in en gammal drillningsbild (foto av ett foto) , kass kvalitet, men iaf....

Postad bild

....och har man lite flyt så kan de se ut ungefär så här....

Postad bild

....eller så här

Postad bild

snart kommer det mera (text)....

#11 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 13 maj 2008 - 19:20

>Hagi: Kollade på den cd´n jag fick med när jag köpte en cortlandlina, det är en instruktionsvideo med Chris Bailey om jag inte minns fel och där tar de kort upp att man ska försöka drilla fisken inte rakt nedströms utan lite mera från sidan för att inte riskera att "dra kroken ur munnen" som han beskriver det.
Hur upplever du olika typer av drill?
Känslan jag har är att man kanske inte kan uppnå denna hårda drill du pratar om när man drillar sidledes och det vill nog till att man vet vad sina prylar klarar av i en hård fajt med större öring rakt nedströms.
Nu har ju jag "bara" fajtats med en inplanterad öring i de vatten jag tidigare visat och den tog jag hårt med hög spöföring där jag aldrig lät fisken bestämma, bara 1 tillfälle när jag gav han lite tid att pusta och det var när jag jobbade upp fisken över en större sten som han ville runt och när jag sedan fick han rakt nedströms mig så släppte jag lite på grejjerna och då ställde han sig lugn för ngn sekund el 2, efter det var det en "walk in the park" i sluttampen på fajten även fast jag började få lite trötthetskänsla i hö arm/axel.


Mja, vad som är den optimala drillningsvinkeln den specifika gången vet man ju aldrig föränn efteråt när man ser hur flugan är krokad, och det är inte lika varje gång -därför tycker jag att det mest är nonsens faktiskt och dennes resonemang förutsätter ex. att fisken tagit flugan (som ligger med nosen framåt) rakt bakifrån och att den oxå gått rakt in i munnen på det sättet vid krokningen, dessutom kommer flugan att vridas både lite hit och dit under en örings kamp. Vid hullingslöst fiske blir det naturligtvis viktigare med vinklarna och det är kanske utifrån det perspektivet han resonerar, dessutom tar exempelvis en öring och en harr flugan på två helt skilda sätt. Men hursom kommer kroken att vridas och bändas åt alla håll och kanter under en fight och vi VET inte ens hur den satt när vi krokade den. Hans resonemang bygger ju oxå på att fisken går mer eller mindre rakt nedströms eller uppströms och att du strävar den uppströms respektive nedströms då om jag förstår det rätt, det är ju inte heller tanken, vi slår stopp på den och vänder upp fisken mot oss, eller så att den går sidleds. Dessutom kommer ju fisken ofta att ta en nedströmsrusning vi påslag, det är inte mycket vi kan göra åt det annat än att hålla kontakten med den och att försöka få stopp på färden vid lämpligt ställe... ett drillningsförlopp är ju otroligt dynamiskt på många sätt, så att resonera om en fullständigt hypotetisk drillningsvinkel med tanke på kroken (hur den kan tänkas sitta) och utifrån en statisk bild av öringens kroppshållning i förhållande därtill låter inte klokt i mina öron iaf.

Vis av erfarenhet så har jag fått öringar som sitter både rakt i mungipan, snett i mungipan, mitt i läppen undertill, långt in i munnen på alla sidor och kanter, i överkäken (upp och ned sas) och alla modeller man kan tänka sig, och allt beror på hur flugan ligger i/på vattnet när fisken tar, hur tafs och fluglinan ligger i vattnet, hur fisken tar flugan och hur och när man krokar samt vilken position man då har i förhållande till fisken när man krokar den och så vidare.... som alla förstår kan det alltså bli i princip hur som helst, och att då ha en "rätt" eller en "fel" drillningsvinkel för att inte riskera dra kroken ur munnen på fisken låter dels ganska irrelevant och ganska tvivelaktigt i mitt tycke, det finns betydligt viktigare aspekter att ta hänsyn till om man vill ha goda resultat vid drillning.

Min åsikt är alltså att flugan kan sitta precis hur som helst i munnen på fisken vid krokning, den kommer att rubbas ur sitt läge under fight och fisken far omkring i alla tänkbara riktningar i förhållande till denna tänkta optimala vinkel, så i princip så är det bara en teoretisk tanke som bygger på ett antagande om hur flugan sitter (vilket den ofta inte gör) samt i vilken riktning fisken simmar när den ex är rakt nedströms fiskaren (öringen lyder inte så bra)!

Om man hamnar rakt nedströms eller snett nedströms har egentligen underordnad betydelse, det viktiga är att ha dem (få dem så småningom iaf) nedströms och att få dem (och dig) till ett parti av vattnet där det är du som får fördelar och fisken nackdelar, dvs ett lugnare parti av vattnet. Att drilla dem snett nedströms går utmärkt om man får in dem på lite lugnare vatten -det är det jag vill uppnå! I vissa fall kan det bli stunder av uppströms drillning också, även om det är ganska ovanligt. Men som du nämner kräver en riktigt hård drill att man befinner sig uppströms fisken, inte nödvändigtvis rakt uppströms fisken -men fisken skall vändas upp mot strömmen och mot mig, då får den jobba arslet av sig. Även snett nedströms blir ungefär samma sak, och du kommer iaf att vrida dig mot fisken så att du får samma vinkel mot fisken, det är bara i förhållande till strömmen som vinkeln skiljer (om vi antar att strömmarna driver rakt nedåt), man söker alltid ha spöt i fiskens riktning så jag förstår egentligen inte varför de resonerar om dess betydelse ur det perspektivet, dessutom så kan ju fisken som drillas snett nedströms liväl göra en rusning snett nedströms och då hamna i samma vinkel som ex en fisk som drillas rakt nedströms får när den går rakt nedströms... och i "öringhetens" (ärlighetens) namn är "sneda" rusningar mycket vanliga och får man påslag med flugan snett nedströms är det mycket vanligt att fisken rusar in mot bortre land (tryggheten hur konstigt det än låter) och då har vi den vinkel han söker undvika om jag förstått honom rätt genom dig...

När jag har fått en stor öring dit jag vill nedströms mig då brukar jag nästan redan ha räknat in vinsten (skämt åsido) men då brukar jag slappna av något och jobba därifrån, därmed inte sagt att kampen är över -så det är precis vad jag söker uppnå och jag kan inte dra mig till minnes att en fisk som jag fått in rakt nedströms mig och "etablerat" fisken inom ett för mig bra område någonsin har vunnit över mig, "släpper de" så sker det i andra situationer.

#12 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 13 maj 2008 - 19:37

Den korta versionen ;)

...det enda vi vet om hur kroken sitter i munnen på fisken är att vi inte vet, alltså spekulerar vi inte om det utan försöker påverka det vi vet något om och försöker göra det så enkelt vi kan göra det för oss själva och så svårt vi kan göra det för fisken...

#13 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 16 maj 2008 - 13:24

Jag tänkte oxå passa på att nämna några vettiga utrustningstips för att underlätta bedrivandet av torrflugefisket och samla dem nedan i punktform för överskådlighetens skull....

...jag påbörjar så smått och fyller på eftersom tid ges, eventuella förklaringar och förtydliganden till punkterna kommer senare...


FRAMGÅNGSFAKTORER UTRUSTNING:
*högflytande fluglina
*högflytande torrflugor (vid det fisket)
*kvalitetskrok
*lång tafs (rätt längd)
*rätt tafsdimension
*fräscht tafsmaterial
*"rivermud" eller annat preparat för att ta ner lystern på tafsen
*djupt håvnät, bred öppning
*lågt inställd grundbroms på rulle med broms

FRAMGÅNGSFAKTORER DRILLNING OCH ÅTERUTSÄTTNING:
*hård drillning
*hitta lugnt vatten för dig själv och fisken
*"etablera" fisken i ett lämpligt område i vattnet i en nedströms position från dig själv
*använd både arm, spö och broms för att vara flexibel i drillningen
*jobba mjukt men bestämt och med hård press när läge ges (oftast när du "etablerat" fisken i ett lämpligt drillningsområde)
*använd spö och arm även i sidled för att styra fisken tillsammans med broms vid behov
*kom ihåg att även du kan röra på dig
*ingen löslina kvar utanför rulle
*trötta ut fisken "lagom" innan håvning, tillräckligt men ej så att fisken får svårt att återhämta sig
*knutlöst håvnät
*peang eller annan kroklossare lättillgängligt
*väg direkt i håv, hantera ej fisken med händerna mer än nödvändigt
*hantera ej fisken utan att blöta dina händer
*återutsätt snabbt
*låt fisken stå mot strömmen (i väl syresatt vatten) en god stund medan du håller i den
*tänk på att vara extra noga vid höga vattentemperaturer eller vid lång drillning
*är fisken skadad och blöder, ta reda på den, oftast dör den iaf!

Postad bild

återutsättning av öring, var noga med att låta det ta tid, låt den stå mot strömmen och man kan även hjälpa den med syresättningen något genom att föra den försiktigt fram och åter i strömriktningen

#14 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 19 maj 2008 - 13:01

På begäran går vi in på flugans betydelse för ett lyckat fiske...

Vi delar in det i delar och fokuserar på torrflugor och kläckare i resonemanget
1. flugan visuellt (mönster/utformning/storlek/proportioner/färg osv)
2. materialval fluga (ex. hårda/mjuka mönster)
3. övrigt (avtryck, flytkraft m.m.)

Nu vill jag gärna att ni alla är med och har åsikter, dels så finns det ingen enskild rätt väg att gå -målet är det viktiga och det finns olika sätt att närma sig målet. Jag kommer att ta det bitvis och fylla på med information samt med bilder från Gustav förhoppningsvis...

Jag tänkte börja med ett generellt påstående när det gäller detta fiske: Hellre ett högflytande mönster än ett djupt liggande! Nu ska vi vara medveten om att vissa mönster ska och bör ligga djupt för att fiska bra... resonemanget utgår ifrån mitt eget synsätt att presentationen av flugan är av betydligt större vikt än flugan i sig själv. Därav följer att jag prioriterar mina möjligheter till att presentera flugan korrekt först, och det gör jag lättare med ett mönster som inte "tar så mycket vatten". Alltså föredrar jag hellre en överdressad fluga (när det gäller ex, dun, spinner) som flyter högt på sitt "mastiga" hackel än en kanske mer imitationsriktig svagt dressad fluga som ligger betydligt djupare i vattnet och "suger fast" mer i strömmen. En torrfluga ses ju i princip bara underifrån i olika vinklar av fisken och min erfarenhet är att de högt flytande mönstren ger mer fisk tack vare att jag då får större möjligheter att presentera min imitation bättre genom att de är lättare att påverka utan att de dränks eller hamnar tokigt i vattnet eller att de gör för mycket väsen av sig i ytfilmen vid förflyttningar och svaga "stripningar". En högt flytande dagslända kan man exempelvis lätt lyfta från ytan för att placera om den och fluglinan utan att den gör något väsen av sig och utan att dränka den eller behöva kasta om. En sådant mönster kan oxå tillåtas att "stripa" mycket svagt utan att det syns för blotta ögat eftersom dess kontakt med vattnet är så minimal. En djupt liggande fluga har man inte samma möjligheter med, men som sagts tidigare -vissa mönster bör ligga djupt för att imitera det man vill.

Kort om flugans betydelse i de olika delarna...
Flugan bör vara när den naturliga insekten man försöker att i storlek, den bör ha någorlunda rätt proportioner mellan ex vingar och kroppslängd och den bör ha rätt kroppsform. Färgen är inte kristisk i det här fallet men bör ligga i närheten av det man försöker att imitera. Att ha en för stor imitation kan ibland vara bra, och de exakta storlekarna och kroppsförhållandena är inte heller kritiska alla gånger utan man kan se det lite som av en karikatyr anser jag -där vissa karaktäriserande egenskaper hos insekten får fisken att känna igen mönstret som en insekt de vill äta. Alltså starkt framträdande detaljer, särskiljande egenskaper kan ibland överdrivas för att "trigga" fisken.

Det faller sig oxå naturligt att en fluga med ett "tuggmotstånd" som liknar en naturlig insekts ger oss fördelar, alltså ett mjukare mönster är ofta att föredra framför ett hårt då det ger oss mer tid till följd av att det tar fisken längre tid att avslöja vår falska fluga. Dessutom är mjuka mönster ofta tåligare, håller bättre vid kastning och för fiskens bryska behandling vid drillning. Brända vingar till en dagslända är vackert och fungerar bra om de binds rätt men de är känsligare än ett mönster med exempelvis vingar av CDC. Dessutom riskerar man ej att få tvinnade tafsar med mjuka mönster i samma utsträckning som med hårda.

mer kommer....

Vad är viktigt när vi vill imitera en insekt (ex. dun, spinner)? Det är naturligtvis viktigt att fisken känner igen vår fluga som den insekt den tar, här är en exakt imitation inte nödvändigtvis det som får fisken att vilja ta vår fluga. Vad fisken ser och inte ser o.s.v. tvistar de lärda om vad jag förstått. Det enda vi vet är att det går att lura dem med imitationer som vid en direkt jämförelse med ett människoöga inte ser direkt lika ut som insekten vi vill imitera. Mer viktigt är att flugan beter sig rätt, och detta är allmängiltigt för alla flugmönster skulle jag vilja påstå. Flugans beteende och rörelser är viktigare än dess utseende.

I detta hänseende har flugans konstruktion härvidlag en viktig funktion. En slända med uppbundet hackel och en slända med klassikt hackel runt om (som i övrigt är bunden med samma material och bindsätt) fiskar väldigt olika. En stor skillnad ligger i att flugan med det uppbundna hackelet kommer att hamna rätt på vattnet i princip varje gång du presenterar den och den "tål" också att förflyttas i/på vattnet utan att hamna fel. En klassikt hacklad torrfluga hamnar inte alltid rätt på vattnet (ofta kan man dock korrigera detta i/på vattnet) och den riskerar vid förflyttningar att hamna på huvudet i mycket högre utsträckning än torrflugan med det uppbundna hacklet. Ytterligare en aspekt är att "avtrycket" på/i ytan blir olika med de olika typerna. Personligen anser jag att torrflugan med det uppbundna hacklet ger ett mer naturtroget utseende (avtryck) underifrån i det hänseendet.

Ibland vill man dock har en klassikt hacklad fluga, gärna en överdressad sådan med "ride high" -egenskaper. Framförallt i mycket turbulenta och hårdare strömmar ökar det vår möjlighet dels att hålla koll på flugan där ute samt att den inte lika lätt slukas av den turbulenta ytan. Tanken är att den skall "sitta högt" och inte tas av den turbulenta ytan så lätt som en något lägre liggande imitation skulle göra. Dessutom blir flugans utseende mindre kritiskt i sådana förhållanden, det är mer för vår egen skull och för att flugan skall få drifta opåverkad en längre sträcka. Personligen binder jag dessa med en något större hackelstorlek och med fler varv hackel och utelämnar vingarna helt, detta ger flugor som tål dessa vattenförhållanden bra och flytförmågan är under dessa förhållanden den absolut viktigaste faktorn för att kunna fiska torrt i ett sådant vatten.

Materialvalet är mycket viktigt vad beträffar torrflugeimitationer, dels hacklets kvalitet men även vingmaterial och kroppsmateriale bidrar i allra högsta grad till hur flugan ligger i vattnet och vilken förmåga vi har att presentera vår imitation korrekt. Även kroken är av betydelse för slutresultatet, de ska vara lätta och starka.

#15 Flugornas herre

Flugornas herre

    Storfiskare

  • Members
  • 3 358 inlägg

Postad 28 maj 2008 - 17:35

Torrflugor

Det finns många olika typer av torrflugor som konstruerats för att hålla sig på vattenytan på ena eller andra sättet. Man kan vid första tanke tro att flugorna flyter, men det är faktikst mycket få som verkligen gör det. För det krävs en densitet lägre än vattnets. De flesta har istället bundits så de kan luta sig på vattenytan, tack vare ytspänningen. Här kommer en genomgång av de vanligast förekommande flugtyperna. Jag vill passa på att tacka Whork som hjälpt mig redigera bilderna.

Hacklade flugor

Den absolut vanligaste metoden för att få en fluga att "gå torrt" är att linda en hackelfjäder, nästan alltid från tupp, så att dess fibrer vinklas utåt och kan skapa en bäryta för flugan. Ett bra tupphackel är styvt, men inte för styvt. Om hacklet är för styvt rikerar fibrerna att perforera vattenytan varvid flugan sjunker. Detta hackel lindas runt krokskaftet vid flugans främre del.

Traditionellt hackel

Postad bild
Mooi moth, imiterar åsländor och simsländor.

Postad bild
Europa 12:an, en allmän nattsländeimitation.

Överdressat hackel

Ibland använder man sig av extra mycket eller stora hackel för att öka flugans flytförmåga. Dessa flugor är oftast ämnade att fiskas i lite mer strömmande vatten.

Postad bild
Royal Wulff, icke imitativt mönster som om den ska likna något alls är det en stor dagslända.

Postad bild
Dun variant, stor dagslända.

Uppbundet hackel

En del flugor använder sig av ett så kallat uppbundet hackel för att kunna ligga lågt i vattenytan. Denna bindteknik upplever många bindare som knivig, med all rätt. Det man gör är att dela på hacklet underifrån och sedan gå genom med bindtråden för att hålla hacklet så. Undersidan bör lackas eller limmas om resultatet inte ska gå upp efter första blindkastet :P Ett alternativ till denna metod är att helt enkelt klippa bort hacklet på undersidan.

Postad bild
Stor strömslända från nordiska serien.

Postad bild
Notera hur bindtråden går runt undersidan av thorax.

Postad bild
Resultatet :)

Klippta hackel

Som tidigare nämnt kan man klippa ned hacklet för att få flugan att ligga lägre i vattenytan.

Postad bild
Superpuppan, kläckande nattslända (egen variant 8) )

Postad bild
Vulgata-kläckare från nordiska serien.

Postad bild
Resultatet


Fallskärmshackel

Dessa flugor har ett hackel som lindas runt vingens rot (de har inte alltid en vinge, ibland bara ett basmeteial som sedan klipps ned).Hacklet ger dem en mycket låg hållning.

Postad bild
Åsandslända, ur nordiska serien.

Postad bild
En annan vinkel.
Postad bild
En Klinkhåmer, allmän kläckare.

Palmerhackel

Ett annat sätt att öka en flugas flytförmåga är att förse den med ett palmerhackel. Ett sådant hackel lindas över kroppen likt en ribbning.

Postad bild
Black Zulu, skalbaggsimitation.

CDC (Cul De Canard)

Direktöversatt andrumpa :lol: Dessa fjädrar finns på andfåglars (de flesta andra fåglar också, om än inte i lika stor mängd eller önskvärd kvalite) övergump. De har en mycket speciell struktur som låser luft och är dessutom impregnerade med ett vattenavstötande fett från fågelns fettkörtel. Dessa två kombinationer gör att fjädrarna flyter som kork. Dessutom är CDC ett mycket mjukt material som uppför sig naturligt och livligt. ännu en bonus är att när fisken tar flugan känns flugan mer realistisk, vilket gör att fisken tar lite lägre tid på sig att spotta ut flugan varvid man får lite extra tid att kroka fisken.

CDC-fjädrar har en rad användningsområden, bl.a som vingmaterial, hackel och kroppsmaterial. I alla dessa fall kan man använda fjädrarna antingen i form av lösa fibrer eller som hela fjädrar.

Postad bild
En CDC-nattslända.

Postad bild
Här lyfts hacklet och de fibrer som sticker ut från kroppen, varvid resultatet av en tvinnad CDC-fjäder till kropp blottas. Notera taperingen.

Postad bild
En harkranksimitation av enbart CDC.

Postad bild
En imitation av en kläckande Danica med kropp, thorax, vingsäck och "tofs" av CDC.

Postad bild
En Moustique med ett hackel av en hel CDC-fjäder. Dagsländeimitation.


Fler CDC-flugor finns i min flugbindardagbok :)

Hjorthår

hjorthår är ihåligt och luftfyllt. Därmed är det mycket lämpat för torrflugor. Dess ihålighet gör att håren reser sig när de utsätts för tryck från bindtråden, vilket ger möjlighet till att göra s.k. muddlerhuvuden och muddlerkroppar.

Postad bild
Steaking Caddis med vinge och muddlerhuvud av hjorthår. Nattsländeimitation.

Postad bild
Goddard Caddis med muddlerkropp av två olikfärgade hjorthår. Nattsländeimitation.

Postad bild
Elk hair caddis med vinge av hjorthår. Nattsländeimitation.

Hackellösa flugor (no hackle flugor)

Det finns även en del torrflugor som inte har hackel eler liknande för att få flugan att flyta. Ofta är det då tala om CDC, hjorthår eller polygarn.

Postad bild
Rackelhanen, en fluga helt utav polygarn. Nattaländeimtitation.

Postad bild
Stor simslända, spinner från nordiska serien. Det enda som håller flugan över vattenytan är vingarna.

Postad bild
Guldribbat haröra med ett spretigt thorax. Harhåren som sticker ut ersätter hacklet. Dagsländeimitation.

Postad bild
Svart åslända, spinner från nordiska serien. Det enda som håller flugan flytande är polygarnet i vingarna.

Postad bild
PMD biot dun, CDC-vingen gör jobbet. Dagsländeimitation.

Hoppas detta klarade ut de frågor som eventuellt finns om torrflugor. Har ni frågor så är det bara att fråga på :wink:

#16 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 29 maj 2008 - 08:23

TORRFLUGOR:

Ja, tråden handlar (iaf ursprungligen) om bedrivande av ytligt flugfiske efter öring, då företrädesvis med torrfluga.

Vari ligger de viktiga egenskaperna i vårt flugmönster? Vi utgår ifrån att vi söker imitera en levande insekt. Just det, vi skall alltså försöka att presentera vår livlösa dunkrok som en levande insekt. Förr eller senare så märker en fisk som lurats att ta vår livlösa dunkrok att detta inte var den äkta varan, utgånspunkten är att ju längre tid vi kan få dem tro att de verkligen tagit en levande insekt, desto bättre utgångspunkt för oss och desto sämre för fisken. Vad menas med en imitation? Ja många skulle nog säga ett flugmönster som visuellt efterliknar en naturlig insekt. Så här ser jag på det, en imitation är ett flugmönster vars utseende fisken tar för en specifik art. Visuellt (ex storlek, karaktär, färg) och kanske även ett mönster som ger liv/rörelse (i vissa fall) samt ett materialval i mönstret som i känsla efterliknar det naturliga någotsånär, vi kan kalla det för känsla eller konsistens. Vilka faktorer som är viktiga avgörs av den specifika art man söker efterlikna samt i vilket stadie. Men jag skall hålla mig till torrflugor i detta.

Det behöver naturligtvis inte vara en nackdel med visuellt verklighetstrogna flugmönster OM den i övrigt uppfyller fiskens krav, dvs att den ligger rätt i vattnet, att den kan presenteras på ett trovärdigt sätt i aktuell miljö och den har rätt "konsistens" men vi måste akta oss för att förlita oss för mycket till själva flugmönstret. Det är bara grunden, sedan kommer presentationen (och det är den enskilt mest avgörande faktorn för framgång många gånger). Jag menar -det spelar ingen roll om det så inte går att skilja naturens insekt från vår imitation med blotta ögat, kan vi inte presentera den på rätt sätt så misslyckas vi oaktat detta. Med rätt presentation kommer man däremot undan med rätt svaga imitationer.

Jag tänkte knyta an till en av dessa imitationsegenskaper som jag anser ibland kan vara en avgörande detalj även vid torrflugefisket. Det handlar om flugans konsistens. Vad spelar det för roll om den är stenhård eller mjuk kanske en del tänker, den ligger ju ändå uppe på ytfilmen och har fisken väl bestämt sig ta betet så har den ju det. Och det är nog alldeles riktigt så långt, men jag skulle säga att fisken många gånger "smakar" på flugan (och detta gäller specifikt den grövre fisken i vattnet) när den i sakta mak stiger och suger i sig vår imitation i ytfilmen. När det kommer till just bevingade dagsländor så är det just vingarnas material och konsistens som jag fokuserar på. En klassiskt bränd vinge är relativt hård och ger ett stort motstånd om man trycker den uppifrån och ner mot kroppen. Ta en naturlig slända och känn på vingarnas otroliga lätthet/mjukhet, hur lätt och obemärkt de viker ned sig om man rör dem. Rena rama motsatsen till hur en bränd vinge känns. En vinge av CDC har dock ett mycket ringa motstånd och viker/böjer ned sig utan att protestera, mycker mer likt den naturliga insekten i känsla. Ok, men vad hjälper det oss och spelar det någon roll för resultatet? Ja, jag hävdar att fisken sitter i högre andel av "huggen" (helt ovetenskapligt uttalande), flugans konsistens gör att det tar längre tid för fisken att avslöja vår falska fluga, vilket i andra änden ger oss mer tid för att kroka fisken. Jag tycker mig förmärkt att fisken speciellt i de svårare situationerna där man har väldigt mycket slack i systemet sitter i mycket högre utsträckning, ibland tillsynes mer eller mindre av sig självt när de vänder ner innan man själv hunnit göra ett egentligt "mothugg" eller för att det gett en den tid man behöver för att ta slacket ur systemet och få kontakt med fisken innan det är försent. Det här är högst ovetenskapliga påståenden, men jag är personligen fullt förvissad om att konsistensen hos flugan ger oss mer tid när fisken väl tagit flugan, och det gör också att fisken tar flugan för den äkta varan i större utsträckning. Jag tror mig också funnit att de sitter djupare/hårdare, längre in än motsvarande hårda mönster i fiskens mun (vilket torde vara ett resultat av att upptäckten av flugans falskhet kommer senare).


PRIORITERINGSCHECKLISTA INSEKTER vid ytligt fiske efter öring i strömmande vatten.

Här kommer en enkel guide att ha som utgångspunkt vid val av fisksätt/fluga vid ytligt fiske efter ytligt aktiv öring samt med lite kommentarer om varför och lite ur en fiskares aspekter som avslutning. Listan har fiskens prioriteringar vid födointag som utgångspunkt och får ses som en generell mall, avvikelser förekommer beroende av omständigheter. Kort och gott handlar det främst om fiskens "energibalans", där energikostnaden för att jaga ett byte skall ställas mot den energi det tilltänkta bytet ger, därtill kommer bl.a. det förväntade "utfallet" av jakten och krav på jaktstrategi/ -sätt. Listan är gjord utifrån imitationsfiske i vatten med rikt och varierande insektsliv samt på enklaste sätt och tänkt som en prioriteringslista vid samtidig förekomst av flera olika insekter i olika utvecklingsstadier vid vattnet som potentiellt byte för aktivt födosökande öring i ytan.

1. Större insekter före mindre

2. Dagslända före nattslända

3. Kläckare före nymf, dun och spinner (nyckläckt och äggläggande)

4. Dun före spinner (nyckläckt före äggläggande)

5. Vanligt förekommande framför mer ovanlig (Selektivitet)

Notera: Listan skall inte ses som någon inbördes prioriteringslista i nummerordning. Tar man dock alla dessa enkla förhållningsregler i beaktande så är jag övertygad om att du hamnar rätt i flugval i de allra flesta fall om du därtill lägger vaktyp och vakintensitet i relation till förekomsten av de olika i stunden förekommande insekterna.


Kommentarer till listan:
1. Att större insekter generellt ger större enegivinst förefaller nog logiskt för de flesta. Därtill kan läggas att de är lättare att observera både för fisk och oss fiskare vid ytligt fiske. Antal lyckade krokningar och drillningar förefaller också större.

2. Dagsländor är generellt ett betydligt enklare byte än nattsländor. Dagsländor är ofta helt försvarslösa vid kläckning då de ligger "fastlåsta" i ytfilmen, samma sak gäller dun (nyckläckt) där det tar tid innan de bevingade kan ge sig av mot himlen. Även äggläggande dagsländor är generellt ett lättare byte än motsvarande nattslända beroende av dagsländor kontra nattsländors olika strategier. Här kommer även fiskens sätt att bryta ytan in i resonemanget, en dagslända kan tas relativt lugnt och ganska oförmärkt, en nattslända kräver ofta annan taktik och exponerar fisken mer för faror. Andelen lyckade "utfall" är högre i det fall fisken jagar dagsländor och passar då även in i "energiresonemanget". Den fördel jag kan se som fiskare med nattsländor är att större fisk inte nödvändigtvis skräms av en fluga som rycks bort framför nosen på dem, de är vana att inte lyckas varje gång och att nattsländorna inte sitter still på vattnet länge.

3.Kläckaren (fritt kläcknade) är för fisken det optimala bytet, de är under en stund i kläckningsförfarandet helt oförmögen att göra annat än drifta fritt med vattnet. Fisken har god tid på sig, kan ta insekten så oförmärkt det går med tanke på omständigheterna. Här kommer både energiresonemanget samt fiskens exponering för fara in.

4. Nyckläckt slända är generellt ett enklare byte än motsvarande äggläggande. Andel lyckade "jaktsekvenser" är högre samt exponeringsgrad för omgivning mindre.

5. Det här är baserat endast av egen erfarenhet, jag har inga belägg för att det förhåller sig på det sättet annat än egna iakttagelser och upplevelser vid fiskevattnet. Jag skulle kunna gå så långt att säga att i vissa delar av olika vatten ter det sig att fisken är hårt "präglad" på vissa vanligt förekommande insekter och att de nästan alltid är dess förstahandsval trots att det vid vattnet finns byten som rimligtvis i stunden torde ge mer utbyte som byte. Ofta blir fisken "selektiv" vid förkomst av just dessa specifika arter av insekter. Varför skall jag låta vara osagt. Fisken kan även bli selektiv av andra omständigheter.

ÖVRIGT:
Den uppmärksamme har noterat att exempelvis "spent" inte är upptagen, den hamnar i samma kategori som en kläckande och är naturligtvis ett ypperligt byte för fisken. Aldrig eller sällan förekommer den dock i den rikliga mängd som den kläckande insekten vid fiskens naturliga ståndplatser. Jag har utelämnat den för att jag tycker inte den riktigt passar in i sammanhanget utan är mer av en specifik företelse till specifika platser i vattnet.

Till allt detta måste man naturligtvis alltid väga in sina möjligheter att som fiskare presentera en imitation som sig bör. Det finns tillfällen då jag exempelvis väljer "fel" fluga därför att det är min enda möjlighet att presentera en någorlunda trovärdig imitation av insekt på fiskens ståndplats. Är fisken inte selektiv så kan det ibland vara en lyckad strategi.


ETT MÅSTE FÖR ATT LYCKAS BRA I SITT TORRFLUGEFISKE:

Jag tänkte ta upp och påminna om en mycket viktig aspekt för att lyckas med sitt torrflugefiske i strömmande vatten. Nämligen vår taperade tafs! Tafsen är härvidlag många gånger en absolut grundläggande faktor för att kunna lyckas presentera sin imitation så bra som krävs för att lyckas. Jag tror t.o.m. att fler skulle lyckas och uppskatta detta i vissa stycken krävande fiske om man förstod vikten av tafsens uppgift och egenskaper i detta fiske. Tafsen spelar en avgörande roll för presentationen. Betydligt viktigare än exempelvis imitationens likhet med den naturliga insekten. Jag skulle säga att de allra flesta av oss INTE alls eller inte i tillräcklig utsträckning tar denna avgörande faktor i beaktande när vi fiskar med imitationer i ytan.

Kan man inte alltid bara köra på sin 9 fots tafs oavsett då? Nej, glöm den för ett bra torrflugefiske i många situationer. Jag lämnar tafsens längd och diameter till er själva att avgöra och alla de aspekter som finns rörande längden på tafsen m.m. Man skall däremot minnas att flugans storlek hänger ihop med lämplig tafslängd och diameter. Vad du däremot praktiskt behöver och vill ha ut av din tafs vid detta fiske är att den är lagom tunn och lång i spetsen i förhållande till den fluga du fiskar för att den sista delen av tafsen närmast flugan skall kollapsa lagom mycket. Den skall helst lägga sig i typ S-form närmast flugan. Detta för att ge flugan ett om möjligt och så långt opåverkat flyt som möjligt. Detta är A och O för att fiska torrfluga effektivt. Detta blir naturligtvis extra viktigt på grövre fisk och skygg fisk. Vi talar om fiske i strömmande vatten!

Här anser jag att vädigt många fuskar eller inte förstår tafsens betydelse för själva presentationen tyvärr. Bara en liten påverkan kan fisken se och gör att den ratar vår imitation, vi märker det ej själva så vi tror kanske att det är ok. Men det är det inte de allra flesta gånger, den påverkan som strömmen ger indirekt i imitationen är inte acceptabelt i många situationer. Vi behöver det där extra "slacket" i tafsen för att flugan skall presenteras så bra och naturligt som fisken kräver i vissa fall. Många fiskare vill se den fina utrullningen och en skapligt sträckt tafs vid utlägg av kastet, men det är helt galet när det kommer till detta fiske -tro mig! Tvärtom är det "det opåverkade flytet" eller så nära vi kan komma iaf som vi borde eftersträva, och det gör vi med slack i sytemet genom att tafsen ej är sträckt. Genom en S-formad tunn o mjuk tafsspets får vi det perfekta flytet under en längre sträcka, vi får opåverkat flyt "gratis" utan att behöva menda för den sakens skull. Vi vill alltså ha en mjuk och tunn tafsspetsdel som kollapsar lagom mycket för att skapa slacket åt oss, buttdelen är naturligtvis grövre o styvare för att överföra energin från vår lina. Man behöver inte vara raketforksare för att få detta att funka, välj exempelvis en eller ett par taperade nylontafsar (som passar ditt fiske) och som du har som grund för ditt fiske, sen är det bara att skarva på lagom diameter och längd för att uppnå "kollaps" i spetsen. Tyvärr kan det innebära att tafsen blir väldigt lång beroende av hur den taperade tafsen är konstruerad från början, men det får man ta! Många "torr-specialister" gör sina egna tafsar och brukar ha flera stycken att välja på utifrån deras fiske och storleken på flugorna som används för tillfället. Nu finns det ju också olika sätt att med sitt kast skapa slack i systemet. Men det går jag inte in på här för det finns de som kan det mycket bättre och som framförallt kan förklara det det långt mycket bättre än jag själv. Jag använder olika tekniker själv men vet inte vad kasten kallas och jag är inte ens säker på att jag vet själv exakt hur jag gör för att skapa det jag vill -och hur skall jag då kunna förklara det

Här kommer faktiskt ytterligare en aspekt in som jag tänkte nämna och som berör att närma sig den naturliga och faktiska situationen för stunden. Nämligen flugans "köl" i from av krokböjen under vattnet. Det har hänt att jag stått och fiskat dagsländeimitationer i vindutsatta situationer utan att lyckas, man har ibland kunnat se hur sländorna påverkas av vinden då de drar över vattnet i vindens riktning. Hur kan vi imitera det? Jo kroken gör ju att flugan sitter fast i ytfilmen, men där kommer nödflugan som är bunden "upp och ner" in. En fluga med krokböjen i luften gör att vinden tillåts att påverka vår imitation något. En sådan imitation kan vara räddaren ibland även om jag tror den generellt är än viktigare för sjöfisket än för fisket i strömmande vatten. I det här senare fallet handlar det alltså också om att få vår imitation att röra sig så nära den naturliga insekten som möjligt i den faktiska situationen som råder.

Men det är tafsen betydelse jag verkligen vill slå ett slag för, förstår man inte vikten av den så blir det svårt att lyckas bra med sitt fiske med torrfluga.

Det var allt för denna gång........


VARFÖR TARGETFISKE DÅ?

Lite tankar bakom varför jag fiskar som jag gör:

Nu ska vi vara klara på att det finns vattentyper där den större öringen inriktar sig på fiskdiet, det gör den om vattnet producerar tillräckligt med betesfisk som finns tillgängligt som föda. Öringen är en fisk som blir rovinriktad om möjligheterna finns. Då kan vi inte inrikta vårt fiske efter denna princip och dessa grundtankar. "Targetfisket" fungerar ypperligt bra i vatten där öringens stapelföda är insekter, även när det kommer till de större öringarna i vattensystemet. Naturligtvis är öringen en predator och tar gladeligen nästintill vad som helst som kan betraktas som ett rejält skrovmål, grodor, fisk och gud vet allt man kan finna i deras magar. Och även i ett sådant vatten där fiskesättet är lämpligt så är det sällan fel att fiska med exempelvis en streamer. Även om fisken präglas på insekter och har det som stapelföda även i vuxet stadie så är öringen en stor oppurtonist och tvekar sällan att få sig ett rejält skrovmål. Det ska vi vara på det klara med.

Så i princip kan man fiska öring med "fiskdiettänket" i alla vatten och lyckas, medan detta sätt bara fungerar i vissa typer av vatten (även om dessa vatten är fler än de flesta vill medge eller inse). Jag ser dock flera vinster med detta sätt att fiska och tänka, dels så fiskar vi på "aktiv" fisk som söker föda aktivt (man kan även tillämpa samma resonemang och tillvägagångssätt på nymffiske under ytan). Vi väljer vår plats, tid och vår fisk och fiskar effektivt utifrån vad naturen lär oss. Få kast med högt resultat. Vari ligger vinsten i det då? Jo, dels så har vi tid för annat roligt som att studera vårt vatten ytterligare exempelvis för att fördjupa våra erfarenheter och skärpa våra kunskaper ytterligare. Totalt sett betraktat gör fiskesättet att jag är i kontakt med ovanligt lite fisk under fisket. Jag fiskar bara på utvalda fiskar och dem har jag hög utdelning på istället. Resultatet blir bra, men jag minimerar skador på annan fisk (som jag egentligen inte ville ha iaf). Man fiskar ej heller "sönder" vattnet till andras förtret och man skapar ej onödigt "skygga" fiskar genom att de varit upp till håven femtielva gånger under sin uppväxt och sett allt mellan himmel o jord fara förbi i vattnet den senaste veckan. Detta är kända problem i vissa vatten med hårt fisketryck (framförallt i vissa andra världsdelar). Och visst är utmaningen stor i att fånga dessa stora "resistenta" fiskar, men är det sådana vatten och fiskar vi vill ha? Är det naturligt? "Akvariefiskar" vana vid och formade av tydlig och enveten mänsklig närvaro dygnet runt istället för öringar som oftast tar om de får rätt signaler från vår fluga och vi gjort vårt jobb tillräckligt bra!? Fisk som får äta ifred, som får vara "vilda" och överlag bete sig normalt i sitt element!?

Grunden i detta är att på så många sätt som möjligt ingripa så lite som möjligt i fiskens miljö. Att skydda dem från oss fiskare så långt möjligt, dels för deras skull men kanske även i förlängningen för vår egen fiskelyckas skull!? Jag tror att det blir än viktigare att fiska effektivt i de "trofévatten" som blir allt vanligare. Om en mängd fiskare skall fiska på samma fiskar väldigt frekvent så krävs att vi väljer våra offer om det inte skall bli naturfrämmande i mina ögon. Jag vill inte få en massa harr med kraftiga missbildningar i munnen till följd av konsekvent C&R för femtielfte gången i följd, många är redan skadade långt innan de uppnår storlek för att vara varken matfisk eller troféfisk på sina håll. Jag vill inte fiska på "resistenta" fiskar som är formade av för tydlig mänsklig närvaro. Ska vi ha sådana vatten så kräver det att vi fiskar dem på rätt sätt och att vi inte överexploaterar vissa sträckor.

Jag tror att detta sätt jag fiskar öring på spar fler fiskars liv, minskar skador på fisken under uppväxten, främjar fiskens naturliga beteende och dessutom i slutändan främjar mitt eget slutresultat. Jag tror att jag spar fler fiskskador och fiskliv med detta fiskesätt än både tillämpandet av hullingslösa krokar, knutlösa håvnät o andra åtgärder jag kan vidta för att minimera skador o död på fisken har gjort och kan göra i mitt fiske.

Att "targetfiska" innebär att du nästintill aldrig är i kontakt med fisk i små storlekar. Ett bra kast, på rätt ställe och i rätt tid är allt som krävs för att få din öring....

#17 öringmästaren

öringmästaren

    Fiskegalning

  • Members
  • 791 inlägg

Postad 20 augusti 2009 - 20:46

grym info!! tack Hagi :)
M.V.H Marcus ´´öringmästaren´´ sandström

Att flugfiska är det bästa man kan göra

Mina PB:
GÖS : 3,49 kg Trolling(12 oktober 2010)
Gädda: 9 kg Jerkbait
Abborre: 9 hg Mete med löja /Abborre 5 hg Streamer
Regnbåge: 1,2 kg torrfluga
Harr: 30 cm Torrlfuga
Bäcköring: 6 hg Torrfluga
Stäm: 1 hg torrfluga

#18 TPSR8

TPSR8

    Medlem

  • Members
  • 27 inlägg

Postad 21 april 2010 - 12:05

Jag vill egentligen inte förstöra din tråd med inlägg då den mer känns som en utmärkt instruktionsbok.

Dock vill jag bara säga att det får mig att tänka efter. Jag har varit i flera ”drömvatten”, flugit helikopter och fiskat i våra nordligaste strömmar där man nästan kunde vräka upp fisk men när jag läst detta så inser jag att “drömvattnet” kanske finns runt hörnet i ett vattendrag där man inte har en tanke på att det kan stå grov öring.

Det är också en mycket spännande metod att fiska om man nu inte som jag; oftast har ett par söner med sig som spurtar hela vägen ner till strömmen för att få en ”bra plats” och börjar sedan veva ut allt dem har i fiskeväskan under dem första 60 sekunderna för att sedan ledsna efter 20 minuter när dem inte får något. Dessbättre är dem i övre tonåren (tro det eller ej) så det går nog att få dem på bättre tankar.

Det var mycket intressant och instruktivt.
/Daniel

#19 Hagi

Hagi

    Moderator

  • Administrators
  • 2 132 inlägg

Postad 26 april 2010 - 10:18

Jag vill egentligen inte förstöra din tråd med inlägg då den mer känns som en utmärkt instruktionsbok.

Dock vill jag bara säga att det får mig att tänka efter. Jag har varit i flera ”drömvatten”, flugit helikopter och fiskat i våra nordligaste strömmar där man nästan kunde vräka upp fisk men när jag läst detta så inser jag att “drömvattnet” kanske finns runt hörnet i ett vattendrag där man inte har en tanke på att det kan stå grov öring.

Det är också en mycket spännande metod att fiska om man nu inte som jag; oftast har ett par söner med sig som spurtar hela vägen ner till strömmen för att få en ”bra plats” och börjar sedan veva ut allt dem har i fiskeväskan under dem första 60 sekunderna för att sedan ledsna efter 20 minuter när dem inte får något. Dessbättre är dem i övre tonåren (tro det eller ej) så det går nog att få dem på bättre tankar.

Det var mycket intressant och instruktivt.
/Daniel



Hej Daniel och tack för de vänliga orden!

Det är ingen fara, det är en tråd öppen för inlägg så det det är bara köra på. Från början var den väldigt omfattande inkluderat alla inlägg. Den är rensad ett par gånger för att blir mer informativ o överskådlig men det är alltid roligare med "levande" trådar än motsvarande döda dito.

Jag var lika själv (som dina tonåringar) när jag var yngre, det hör väl till i den fasen av utveckling inom flugfisket kan man tänka -man är ivrig att träna, lära sig mer, man behöver tanka databasen med erfarenhet o.s.v -desto äldre man blir desto mindre viktigt blir det att vara först, att få fler fiskar, att få större fiskar och dessutom inser man att det faktiskt fyller ett syfte att inte vara för ivrig utan att studera miljön istället. Jag hoppas att tråden kan hjälpa någon flugfiskare att hitta sig själv och sitt eget fiske, det behöver inte vara att fånga en massa fisk i parti och minut på kvoterade sträckor, det kan likväl vara att smyga efter en liten bäck djupt inne skogen (eller nåt annat) med toppknuten fluga med bäcköring i sikte.

Vänliga hälsningar
/Fredrik




0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar