Hoppa till innehåll

Visa nytt innehåll
Foto

Novelltävling - vinn 1000 jiggar!

Skippy fish Skittfiske jiggar abborre gädda gös regnbåge öring spinnfiske tävling

  • Vänligen logga in för att kunna svara
41 svar till detta ämne

#1 Mathias

Mathias

    Administratör

  • Administrators
  • 1 343 inlägg

Postad 26 november 2014 - 14:50

Vi tackar för alla glädjande berättelser och har nu beslutat oss för att följande berättelser står som vinnare i den här tävlingen:

 

1:a Pris Harrbäcken av Mats Nillson

2:a Pris Tjuvfiskarna av Bo Nilsson

3:e pris Passageraren av lausvik

 

(Är du en av vinnarna? Skicka ett PM till mig med namn och adress så ser jag till att du får hem ditt pris.)

 

Ett stort tack till alla som medverkat!

 

Bifogad fil  skippyfish_webb2.jpg   322,9K   2 Antal nerladdningar

EDIT: På grund av tidsbist kommer vinnarna utlysas fredagen den 23 januari istället.

Har du lust att byta spöt mot pennan och dela med dig av din fiskestory!? Roliga, urflippade,  ledsamma, dokumentära, fiktiva, poetiska eller naturromantiska fiskeberättelser - allt funkar lika bra och på prisbordet ligger hela 1600 Skippy fish-jiggar och väntar på nya ägare.

Tillsammans med våra vänner på Skittfiske anordnar vi nu en tävling för alla er som gillar att berätta. Genom att posta din bästa fiskeberättelse i den här tråden medverkar du i tävlingen.  Skriv om en häftig fiskeupplevelse eller varför inte om när allt gick galet snett och inget blev som du tänkt dig. Skriv rakt ur fantasin eller på rim - bara berättelsen är skriven av dig så väljer du fritt tema.

 

På prisbordet ligger 200 paket jiggar från Skippy Fish innehållandes otroliga 1600 jiggar i alla tänkbara färger, storlekar och dofter (se produktbeskrivning nedan).

 

Så sätt fart och skriv så tangenterna glöder, glöm bara inte att läsa följande tävlingsregler;

 

Tävlingsregler:

 

1. Berättelsen ska vara skriven av dig och ingen annan.

2. Berättelsen får innehålla max 10 000 tecken (inklusive mellanslag).

3. Posta berättelsen i det här inlägget senast den 24 december.

4. Du får bidra med hur många berättelser du vill. De bidrag som ligger postade den 24 december tävlar.

 

Prisbord från Skittfiske:

 

1:a plats - Vinner 1000 Skippy Fishjiggar (varierande sorter).

2:a plats - Vinner 500 Skippy Fishjiggar (varierande sorter).

3:e plats - Vinner 100 Skippy Fishjiggar (varierande sorter).

 

Bonusvinst: Den dråpligaste berättelsen har möjlighet att bli publicerad i ett kommande nummer av Fiskejournalen!

 

Fiskejournalens jury korar vinnarna, dessa publiceras här på Sportfiskeforum den 8 januari.

 

Lycka till!

 

Bifogad fil  skippyfish_webb_100px.jpg   565,3K   2 Antal nerladdningar

Bifogad fil  WEB_Image Skippy Fish - Pumpkin Seed 8stk -1435533065.Jpeg   34,05K   2 Antal nerladdningar

Skippy fish är en doftjigg som är smaksatt med huggutlösande preparat. Jiggen har visat sig ha en mycket attraktiv gång för de flesta rovfiskar. Jiggen är mycket lämplig till både dropshot och vertikalfiske. En blandning av följande Skippy Fish-jiggar tillfaller vinnaren: Threadfin shad, Baby Bass, Alewife Shad, Arkansas Shiner ,Pearl SilverFlake, Grissard Shad, Albino Shad, Blue Pearl, Green Pumpkin, Watermelon, Ghost glow, Bubble Gum, June Bug , Golden Shiner, Silver Shiner, Red Shad, Watermelon Flash. Rainbow Trout, Black/Blue flake, Chartreuse Ice, Margarita Chill...

 

Kolla in Skippy Fish-videon:

 


  • Max gillar detta
Webbredaktör/Fiskejournalen
mathias.larsson[at]aller.se

#2 lausvik

lausvik

    Fiskargubbe

  • Members
  • 3 040 inlägg

Postad 26 november 2014 - 14:56

De där jiggarna är bra, i vart fall funkar den mindre storleken bra till drop shot-fiske efter abborre. Man kanske ska bli novellist istället för att hänga här? Men glöm nu för farao inte den viktiga tävlingen, den om fiskehattar!!!


  • Mathias gillar detta

#3 fiskarlennart

fiskarlennart

    Trogen medlem

  • Members
  • 349 inlägg

Postad 26 november 2014 - 16:23

Det blir till att gräva fram någon häftig upplevelse från de närmare 60 år som jag fiskat och sätta det på pränt.


  • Mathias gillar detta

#4 lausvik

lausvik

    Fiskargubbe

  • Members
  • 3 040 inlägg

Postad 26 november 2014 - 16:54

Fast videon är ju bedrövlig. Inledningen är totalt onjutbar och sedan får man den klassiska kommentaren "he just snapped my line!". Redan som grabb fick jag lära mig att det inte är fiskaren utan fisken som drar av linan men den kunskapen har tydligen inte de där amrikanska bassfantomerna. Jisses vilken smörja... Men jiggarna är bra.



#5 Mathias

Mathias

    Administratör

  • Administrators
  • 1 343 inlägg

Postad 26 november 2014 - 17:15

Håller med om videon faktiskt... Strunt samma den får ligga kvar ändå. Kör på fiskarlennart!
Webbredaktör/Fiskejournalen
mathias.larsson[at]aller.se

#6 fiskarlennart

fiskarlennart

    Trogen medlem

  • Members
  • 349 inlägg

Postad 26 november 2014 - 23:06

Jodå Mathias ,har börjat skriva lite smått men det kan ju ta någon dag innan jag är nöjd med innehållet. En liten fråga: Önskas en ren novelltext eller bör om möjligt någon bild bifogas?



#7 Ilpo Krans

Ilpo Krans

    Nykomling

  • Members
  • 3 inlägg

Postad 27 november 2014 - 01:40

Hej!

Undrar vad jag gör för fel, då jag får meddelande om att jag inte har tillstånd att lägga upp fil. En vanlig Word-fil med en fiskeresaberättelse?

Med vänlig hälsning:I.K.



#8 Mathias

Mathias

    Administratör

  • Administrators
  • 1 343 inlägg

Postad 27 november 2014 - 07:56

Nu ska det fungera - jag hade inte satt rättigheter på .docx . Bara att ladda upp!


Webbredaktör/Fiskejournalen
mathias.larsson[at]aller.se

#9 Zimeqob

Zimeqob

    Advanced Member

  • Members
  • PipPipPip
  • 49 inlägg

Postad 27 november 2014 - 10:51

Här är en berättelse: No, jack sat po en gammel bro' o hej vare där kom in gammel sko! Tjo fateri ta! Skål vare här! Ingen ska komma förstöra min fisk-atmosfär! Jo, det var en litn sketa unge dum som en skot, han försökte förminska min belevade fiskekvot! Icke sa nicke, för tänt vare här! Jag seglade ut på sjö', i med spöt o så där! Efter en timma var inget som förr! Vid skrovets babords sida, satt måsen o stirra! Hej dä', gammel man! Ta ut mot skärrgård o fin dig en fisk! Jamen ja visst! Ut me båt till dit måsn sa! O nog var det fullt med fisk så som de var! Slut ~ Gammel fiskman o en mås Hoppas de var till belåtenhet!
  • Öste gillar detta

#10 Ilpo Krans

Ilpo Krans

    Nykomling

  • Members
  • 3 inlägg

Postad 27 november 2014 - 13:08

En längre variant som ganska kraftigt kortats ner för att komma under 10 tusen tecken, håll till godo.

Bifogad fil(er)


  • Mathias och lausvik gillar detta

#11 Ilpo Krans

Ilpo Krans

    Nykomling

  • Members
  • 3 inlägg

Postad 27 november 2014 - 13:13

Foto också. ;-)

Bifogad fil(er)



#12 Mathias

Mathias

    Administratör

  • Administrators
  • 1 343 inlägg

Postad 27 november 2014 - 13:46

Kanon, ska läsas!


  • Ilpo Krans gillar detta
Webbredaktör/Fiskejournalen
mathias.larsson[at]aller.se

#13 AtomicHarbor

AtomicHarbor

    Nykomling

  • Members
  • 2 inlägg

Postad 27 november 2014 - 18:42

TJUVFISKARNA

av

Bo Nilsson

 

Det var en lördagsmorgon i mitten av Juni. Fiskhandlaren hade redan slagit upp sitt stånd på Stortorget och husmödrarna redan börjat köa.

Av nån underlig anledning föredrog man fiskhandlaren från Trelleborg framför samhällets egen etablerade fiskmånglare. Det bara var så. Kanske var det nyhetens behag.

Bo Lindell, dvs jag, brukade också hänga nere på torget på lördagarna. Jag gillade att titta på fiskarna. Det fanns makrill, näbbgädda, plattfisk, torsk och sill. Ibland också ål och sjurygg. Fiskhandlaren hade alltid gummiförkläde som glänste av fjäll och på händerna, yllevantar. Han rotade vant bland isen i lådorna och paketerade fisken i gamla tidningar. Han hade en stor fjällglittrande börs full av blanka slantar. Hans kinder var röda och han skämtade alltid med sina kunder. Det var inga sådana där tokroliga skämt, som man viker sig dubbel av skratt av, utan små vänliga, hemtrevliga gags, som gjorde att kunderna trivdes.

 

Jag hade två stora intressen här i livet. Det ena var fiske och det andra att bada. På somrarna hängde jag och kompisarna dagarna i ända nere vid sjön Ryddingen eller på det kommunala kallbadhuset. Ofta indelade vi dagen så att förmiddagarna ägnades åt bad och eftermiddagarna åt fiske. En nackdel, men samtidigt en krydda i tillvaron var, att man skulle ha fiskekort i sjön. Då ett sådant kostade svindlande tjugofem kronor om året, låg det långt utanför vår ekonomiska kapacitet. Tjuvfiske var det enda raka. Visserligen blev det sällan större fiskar än småbraxen, 'flirror', men vi litade inte på att "Jägarn" skulle överse med detta. "Jägarn" var en fruktad person i tjuvfiskekretsar. Han var anställd som jägare på Bergs slott. Om honom gick det historier om vad som hände när han gripit en tjuvfiskare. Man fick då välja mellan en polisanmälan eller ett saltskott i ändan. Det där sista fanns det folk, som kunde berätta att det gjorde djävulskt ont. Rumpan svällde upp så den blev stor och röd som en babianröv..

Lördagar var bra dagar. Det var alltid mer folk i rörelse då än på andra dagar och jag gillade liv och rörelse. Den enda nackdelen var att lördagar var städdagar vilket innebar att man skulle ta ner mattorna och piska dem och därefter sopa gatan framför familjens herrekipering. Mina föräldrar var hyggliga, hårt arbetande människor, som trodde på principen att alla skulle göra rätt för sig. Även om man hette Bo och var född lat.

 

Bredvid oss, bodde specerihandlare Olsson. Min pappa och specerihandlaren avskydde varandra sen den dag min pappa anklagade specerihandlaren för att ha hällt saltsyra på ett plommonträd,som bredde ut sina grenar över det plank som skilde respektive tomter åt. Åtminstonde påstod min pappa att det var så. Motivet var mer eller mindre höljt i dunkel. Pga denna händelse talade eller handlade aldrig de båda antagonisterna av varandra.

Olsson hade en son som hette Jan. Jan och jag var gossar av samma skrot och korn och vi lät oss inte påverkads av föräldrarnas fiendeskap.Inte heller diskuterade vi den. Det var som om det rådde en tyst överenskommelse att inte göra det. Trots uttryckligt förbud att "leka" med varandra umgicks vi flitigt. Vi byggde bilar av sockerlådor av trä som Jan kommit över från pappans lager. Vi fiskade, tjuvrökte, spionerade på badande flickor och då och då ägnade vi oss åt självbefläckelsens ädla konst..

När lördagens morgonsysslor efter jämmer och veklagan var undanstökade, stod jag med metspö och cykel utanför Olssons och väntade på kompisen. Även han fick hjälpa till hemma så ibland kunde väntan bli kring en halvtimme innan han äntligen kom. När han till sist uppenbarade sig gav vi oss iväg till sjön.

Den här lördagen låg Ryddingen blank som ett nybonat golv, som det så vackert heter i visan. Vi kastade våra cyklar mot ett par buskar och riggade upp metspöna av bambupinnar som vi tjatat oss till av samhällets korgmakare.

 

Bergs slott syntes på andra stranden mitt emot den plats vi stod. Slottet var en förträfflig klocka, för när solen gick ner och det var dags att dra sig hemåt glimmade det i slottets fönster.

Vi riggade upp våra metspön och trädde mask på kroken och kastade i. Vi stoppade våra snuggor med "Tigerbrand" som Jan stulit ur sin pappas lager .Tjuvrökningen var en av livets höjdpunkter men hade sina risker. Skulle våra föräldrar få vetskap om detta skulle det bli obehagligt. Skedde rökning på skolans utedass var risken att man ertappades av nån lärare stor och konsekvenserna svåra. Den olycklige ifråga skulle ledas i ena örat till överlärarens expedition. Sen skulle det vankas andra bullar. Överläraren skulle ryta som ett lejon innan han slog. Och när han slog skulle avtrycken av hans händer för en lång tid dröja sig kvar på den olyckliges kinder. Sådan var den oskrivna lagen. Inte så att den hjälpte mot tjuvrökning, men den gjorde det mer spännande.

 

-Titta... titta .viskade Jan plötsligt och hans kropp spändes,beredd att rycka upp reven. Flötet hade börjat vandra. Långsamt utåt,vilket innebar att det var en ål som tagit masken.

-Lugna dej, sa jag spänt. -Låt den svälja kroken riktigt...

Våra ansikten var stela av spänning. När flötet börjades dragas ner under vattenytan skrek jag: -NUU...

Jan ryckte till och spöet spändes som en sprättbåge. En svart ål steg som en interkontinental robot rakt upp mot himlapellen. Linan brast när ålen nådde vägs ände och vi såg sen, liksom i slowmotion, hur den dalade nedåt för att till slut landa uppe i en trädkrona.

-Din jävla idiot, skrek jag upphetsad. -Du skall väl för fan inte rycka så hårt! Den far vi aldrig ner!

Jan såg olycklig ut, men sa iallafall: -Håll flabben! fast det lät föga övertygande. Det var inte ofta vi kunde komma hem med en fångst, som man kunde steka till middag. Sånt medföra ära och berömelse. Och det var det som grämde oss båda.

 

-VA FÖRSIGÅR HÄR?? Rösten lät som tordön.

Vi stelnade till och våra hjärtan frös till is. Den man vi aldrig skulle vilja träffa uppenbarade sig från ingenstans med bössan på axeln. Utan att förrut ha sett honom förstod vi omedelbart att det var han, den myomspunna "Jägaren". Han var kort och grov och hade rött kortklippt skägg och hans anlete tycktes det, utstrålade hårdhet. I ett koppel ledde han en kraftig stövare som hela tiden ryckte och slet i kopplet för att komma tillräckligt nära ett träd. Han var klädd i en grå jacka och kraftiga stövlar och över hans högra axel hängde ett tvåpipigt hagelgevär.

-V.v.vi har inte gjort nåt, pep jag.

-Nää, inflikade Jan, men vi förstod båda att "loppet var kört".

-LJUG INTE? NI HAR FISKAT? ELLER HUR?

Föga hjältemodigt började jag gråta och snart stämde Jan in.

-HAR NI HÖRT VAD STRAFFET FÖR TJUVFISKE ÄR?

Vi ljög båda när vi samtidigt skakade på huvudet.

-Ja . .vi har bara . fått flirror. Hulkade jag..

Då hände det otroliga. Ner från trädets grenar kom ålen singlande och hamnade rakt jägarns axel.

 

Alla som nån gång fatt en ål neddimpande på axeln från ett träd vet vilken oerhörd förvåning det väcker hos den som drabbas. Det första han tänker är garanterat inte: "Äsch det är bara en ål".

Jägarn skrek till, fäktade ett tag med armarna och ryggade ett par steg och snubblade över hundkopplet och föll på rygg in i ett buskage med vilt fäktande armar. Blixtsnabbt utnyttjade vi situationen. Utan att bry oss om spöna rusade vi till cyklarna. När som helst väntade vi att fa höra smällen och känna grovsaltet tränga in i våra arma rumpor. Vi cyklade som dårar längs den smala skogsstigen som ledde ut på stora vägen. Först när vi kommit tillräckligt långt bort vågade vi se oss om och när vi var övertygade om att vi inte var förföljde, slängde vi cyklarna och oss själva i dikesrenen. Vi flåsade som blåsbälgar. Vi såg på varandra och började skratta. Det här skulle berättas länge och väl. Det skulle dras ifrån och läggas till detaljer som skulle få oss att framstå som driftiga äventyrare och inte som två rädda pipesillar.

Det dröjde en hel sommar innan vi vågade oss på att återvända till samma plats. Men det fanns ju andra platser vid samma sjö. Jägarn såg vi aldrig mer och inte heller våra metspön. Det senare var ett billigt pris man fick betala för ära och berömelse.

 

                SLUT


Redigerat av AtomicHarbor, 15 december 2014 - 23:05 .

  • Mathias, lausvik, Ilpo Krans and 1 other like this

#14 lausvik

lausvik

    Fiskargubbe

  • Members
  • 3 040 inlägg

Postad 27 november 2014 - 21:46

PASSAGERAREN
 
av lausvik
 
 
Han stod längst ut på piren och kastade med sitt haspelspö när jag lastade fiskegrejorna i båten. Där hade jag själv stått och kastat innan vi blev med båt men aldrig fått något. Viken var alldeles för långgrund och vattnet härinne vid det lilla fiskeläget alldeles för ljummet så här mitt i sommaren för att det skulle finnas ens en avlägsen möjlighet att någon gädda skulle hugga på hans wobbler. Så när jag var i jämnhöjd med honom ströp jag motorn och ropade: "Hoppa i!". Det gjorde han.
 
Knattret från den fyrahästars aktersnurran dränkte alla försök till samtal på vägen ut från hamnen men knappt hade jag tryckt in dödarknappen förrän min passagerare började babbla. Vissa människor har förmågan att tala såväl på in- som utandning. Det är inte ens en sekunds uppehåll i ordströmmen. Den här var en av dem. Tydligen förväntade han sig ingen verbal respons och det fanns inte heller någon sportslig möjlighet att få ens en aldrig så vass syl i vädret. Efter en kvart hade jag fått mig till livs hela min passagerares historia. Ytterligare femton minuter senare svor jag, dyrt och heligt, för mig själv att aldrig mer ge efter för min inneboende hygglighet och ta upp någon okänd fiskebroder i båten. Samtidigt noterade jag, skadeglatt, att han inte hade någon som helst koll på hur man skulle komma till tals med gäddorna i viken. 
 
Vi låg och drev långsamt över en tångbotten på ungefär fem meters djup och på mitt silver/guldfärgade Utö hade jag tagit två fina trekilosgäddor och började känna mig nöjd med fisket och definitivt utled på sällskapet. Min pratglade passagerare fiskade med en liten grön Rapala, ett bete han mångordigt lovprisade i alla tonarter. Om han någonsin fått någon fisk på draget framgick inte och det såg påfallande nytt ut. Att den lilla wobblern inte dök ned djupare än en halvmeter under ytan och att det knappast simmade några hungriga gäddor i ytvattnet verkade han vara lyckligt obekymrad, eller troligare totalt omedveten, om. 
 
Jag tacklade av mitt spö och började förbereda återfärden. Vad som sedan hände kan jag inte riktigt förklara. Kanske var det min hygglighet som bröt igenom min irritation eller så kunde jag helt enkelt inte med att se hur bakvänt min passagerare betedde sig utan att göra något åt saken. Hur som helst så bad jag honom att ta loss den fåniga lilla finska balsabiten från tafsen och räckte honom mitt Utö, förklarade för honom hur han skulle låta det sjunka ända ned till botten innan han började veva in och att han sedan skulle ta hem det långsamt, litet ryckigt och med pauser i invevningen. Så långt kom han aldrig. När han låtit betet sjunka och lyfte spöet hade han en fisk på. Han svor över sitt bottennapp medan jag röt åt honom att göra mothugg och det gjorde han. Även i övrigt följde han mina instruktioner och efter en tuff strid kunde jag lyfta in fisken i båten åt honom.
 
Återfärden blev alltså bortåt en halvtimme försenad men den skedde med en välsignat obabblande passagerare som med ett lyckligt leende på sina läppar satt och fånstirrade på den magnifika gädda som låg vid hans fötter. Någon våg hade jag inte med men vägde den fisken under tio kilo så var det inte med ens ett hekto, det sätter jag min fiskarheder i pant för. Ord var, för övrigt, överflödiga. Att det var den största fisk han någonsin dragit upp, om han nu överhuvudtaget lyckats fånga något tidigare, var uppenbart. Att han var överlycklig var lika uppenbart och att nu verkade ha förlorat talförmågan var underbart.
 
 Nå, jag lämnade honom vid bryggan och riktigt hur han löste sitt och fiskens transportproblem - han skulle några kilometer åt ett helt annat håll än min väg och dessutom cyklade jag själv - vet jag inte men förmodligen gick han, längs stranden eller genom skogen, med gäddan slängd över axeln. Själv trampade jag hemåt i den gotländska sommarnatten med blandade känslor. Visst hade jag gärna tagit den där gäddan själv men å andra sidan så täppte den effektivt till truten på min babblande passagerare.

  • AtomicHarbor, Ilpo Krans och Gotthard gillar detta

#15 lausvik

lausvik

    Fiskargubbe

  • Members
  • 3 040 inlägg

Postad 28 november 2014 - 09:18

Jag måste bara fråga TL några saker som inte riktigt framgår av reglerna.

 

För det första: Är det ett bidrag per tävlande som gäller eller får man posta och tävla med flera (och finns det, i så fall, någon begränsning)?

 

För det andra: Är det så att lagt kort ligger eller är det OK att fram till tävlingstidens utgång (om det nu är ett bidrag per tävlande som gäller) byta ut ett bidrag man redan postat mot ett annat?



#16 Mathias

Mathias

    Administratör

  • Administrators
  • 1 343 inlägg

Postad 28 november 2014 - 09:31

Härliga historier! Det finns inga begränsningar på hur många historier man vill bidra med. Vid tävlingens slut alltså den 24 december låses tråden och då gäller de bidrag som ligger postade.


Webbredaktör/Fiskejournalen
mathias.larsson[at]aller.se

#17 AtomicHarbor

AtomicHarbor

    Nykomling

  • Members
  • 2 inlägg

Postad 28 november 2014 - 11:07

RÖD-VITA WOBBLERS

av

Bo Nilsson

 

-I den här sjön finns det bamsingar, det kan jag lova. Jag såg en död gädda ligga uppfluten på stranden. Det var det största kreatur jag sett i mitt liv. Jag blev nästan skraj när jag såg den. Den var säkert två meter lång och förmodligen lika stor i omkrets...

Robbans ögon var mer vidöppna än vanligt.

-Var såg du den?

-Där borta vid det smala sundet.

Jag pekade och hans ögon följde mitt pekfinger och jag fortsatte.

-Det betyder inte att den dog därborta. Den kan ha flutit iväg...kanske från vassen därborta...

Jag pekade igen mot en ansenlig mängd vassruggar.

-Vi far dit, andades han och började ro åt det håll jag pekade.

Det var en solig junimorgon.Vattnet låg spegelblankt och vi var laddade med allt från rullar, spön, drag till kaffe

och bullar. Robban var tänd. Skulle han få en gädda på så skulle han oavsett storleken bli hög. Jag har aldrig träffat någon människa som han. Det finns många berättelser "vanligt folk" njuter av, men han föredrar fiskehistorier. Han är en sån man som råkar i extas om han någon gång får en kilosgädda på kroken. Han kan cykla och gå praktiskt taget hur långt som helst för att prova nya vatten.

Flugfiske gillar han inte och tror inte ett dyft på det där med flugors färg- och form kombinationer

 

 "Ser öringen att det "prasslar" på vattenytan så hugger den. Inte fan simmar den omkring och analyserar flugornas färger....", brukar han irriterat säga.

 

När jag stillsamt påpekar att han aldrig fiskat med fluga skrattar han argt och säger att gädda är det enda han är intresserad av. "Flugfiske kan kärringar och direktörer ägna sig åt!".

 

-I den här sjön fiskar man bäst med röd-vita vobbler, sa jag. -Har du en sån?

Han skakade på huvudet.

-Om gäddan är på hugget så tar den allt. Jag kör med vassdrag.

-Visst om gäddan är på hugget ja...Hördu,du skall få låna min röd-vita magnum. . .nej, du skall få köpa den för en tia...

Han blev lite generad.

-Den är ju värd över hundra..., sa han.

Du kan betrakta det som en födelsedagspresent.

Han flinade.

-Jag fyller år först i december... föresten är det inte så viktigt med vilket drag man har. Är gäddan på hugget..

-Du har kommit ur kurs..du skall ro ditåt...

Jag låter armen peka ut riktningen.

-Robban,sa jag lent. -Varför tror Du att man på resturanger lägger upp maten snyggt och förföriskt på fat istället för att göra en gröt av alltsammans och servera gästerna? Är gästerna tillräckligt på "hugget" äter de förmodligen också gröten, men skillnaden förstår du säkert?

Efter detta lysande pedagogiska framträdande riktade jag åter armen som en kompassnål. Robban satt tyst ett tag men sen sa han:

-Jaja...men jag kör med mitt vassdrag iallafall..

Jag gav upp.

-Jaha, du gör som du vill...

Jag kände mig lite stött. Den mannen skulle aldrig få nån fisk av dignitet, så att säga..Själv hade jag bullat upp med min super duper magnum wobbler och nu var det dags att visa den där amatören hur proffsen bar sig åt...

Vi ankrade tyst och försiktigt mellan två fjolårs- vassruggar. Ingen sa nåt, men Robban småvisslade på en obestämd melodi.

Jag gjorde första kastet innan han hunnit fästa sitt atomvassdrag. Huggkroken låg på durken färdig att användas. Jag vevade,gjorde uppehåll och vevade igen. Robban gjorde sitt första kast. Han var duktig på att sikta och draget hanmade perfekt vid spetsen på en vassrugge. Han hade inte heller bråttom när han vevade in. Jag kastade igen och igen och detsamma gjorde han.

Vid sjätte kastet högg det för mig. Robbans ögon var som tefat.

-Skall jag hjälpa dig? Jag kan ta huggkroken och...

-Ta det lugnt!..men veva upp så vi inte får nåt trassel.. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hans iver.

-Du ser vad en röd-vit kan göra...Nu skall den bara tröttas ut...

Det kändes bra när den skrammlade upp på durken och liksom symboliskt sopade till Robbans draglåda med stjärten.

Han kunde inte bärga sig utan grep den med båda händerna som om han tänkte strypa den.

-Jag har den..flåsade han.

-Ok! Slå den i skallen med huggkroken..

Han slog ett tiotal slag varav ett par missade, men gäddan var för länge sen i de sälla jaktvattnen.

-Kan du lossa kroken? frågade jag.

Kroken hade fastnat i mungipan så det var ingen svårighet att ta loss den.

-Jaha,den ser skitfin ut,andades han fortfarande upp­hetsad. Den väger säkert en tre fyra kilo...

-Inte mer än två, sa jag sakkunnigt Skall vi fika nu eller vill Du vi skall fiska lite till innan? frågade jag med en känsla att dagen var räddad. Åtminstonde för min del.

-Fika? Vem fan tänker på fika...

Efter ytterligare fem kast var det dags för nästa hugg.

Den här gången lyckades jag inte landa den men uppskattade vikten till mellan ett och två kilo.Kroken hade fastnat i dess över" läpp" och det behövdes inte många krumbukter innan den kunde göra sig fri.

Robban svor. Det gör han alltid när en gädda lyckas smita.Jag packade upp fikat medan Robban sammanbitet fiskade vidare och hällde upp kaffet i de gröna militärmuggarna som jag köpt på överskottslagret.

-Vill Du ha socker i, frågade jag.

Då hände det!

-Jävlar, jag har fastnat!

Jag suckade. Sånt var alltid irriterande när man ankrat och hällt upp fika.

-Vi fikar först sen tar vi loss draget, sa jag.

-Nej men vänta...jag har nåt på!!!

Han skrek fram orden.

-Ta det nu djävligt lugnt bara och sitt ner så vi inte tippar!

-Jaja..flåsade han.

-Veva bara...har du ställt in slirkopplingen?..

-Ja..jävlar det är en best...

Och en best var det. Den skulle säkert väga bortåt en tio kilo.Den magiska gränsen! Robban skakade i hela kroppen. Hans spö böjde sig ända ner till handtaget och hans knogar vitnade.

-Du måste lossa på sliren ändå mer, sa jag. -Har du en färsk lina?

-Jaj a. .

Fumlande lyckades han lätta på trycket och spöet tycktes kvida av lättnad.

-Bara veva lugnt. Den kommer att bli uttröttad.

Jag bad till gud att han skulle lyckas landa den.

Av kaffet i muggarna var inget kvar. Det låg nånstans nere i kölsvinet och kluckade, men vem tänkte på kaffe.. Efter många minuters kamp såg vi den båda.

-Syrran till din självdöda gädda, mummlade Robban..den väger säkert tjugo kilo..Jesus vad stor den är...ge mig huggkroken..

-Ta det lugnt nu!!!

"Huiii" tjöt det i rullen när gäddan gav sig av rakt ner och sen under båten. Robban släppte huggkroken och höll spöet med båda händerna.

-Nu sticker den..sa han med bruten röst.

-Nejdå,ta det lugnt bara..det är sista ruset..

Och tänk jag hade rätt. Efter någon minut låg den längs båtsidan som en liten krokodil.

Robban grep huggkroken,reste sig upp stödd på relingen och högg till med våldsamt darrande händer. Och missade, men kraften i hugget var så våldsam att båten höll på att kapkejsa. Huggkroken trängde in i hans lår. Han sa inte ett pip när han drog ut den. Frågan är om han överhuvudtaget märkte det. Men han kved när han såg att linan lossnat från draget,som hängde i gäddkäften.

Det hade räckt med en st j ärtvif tning för att besten skulle vara förlorad för sin baneman.

Som i trans gjorde Robban ett nytt försök med huggkroken. Denna gång lyckades det och med gemensamma ansträngningar lyckades vi lyfta den ombord.

Sen blev det dunka av. Stärten slog i durken så att vi trodde det skulle gå hål. Kaffemuggarna for hit och dit och draglådan sprätte överbord..gudskelov nästan tom. Robban kastade sig över gäddan den och klämde fast den mellan benen. Sen dunkade han systematiskt och febrilt huggkroken i skallen på monstret tills det låg stilla med gapet uppspärrat.

Chocken, ansträngningen och triumfen gjorde att vi inte fick fram ett ord. Robban skakade i hela kroppen. Blod droppade från låret där huggkroken gått in och jag var lite förvånad över att det inte blödde mera.

Det var inte tal om att fortsätta fiska nu. Jag drog upp ankaret och började ro.Robban satt knäpptyst och stödde sina skakande händer mot knäna utan att släppa gäddan med blicken. Gud vet vad han tänkte i denna stund. Han hade upplevt en fiskestund som få fiskare är förunnad. Egentligen känns det på något sätt dumt att tillägga: och bättre fiskare än han... ca femton komma sex kilo vägde monstret. Robban tog en hel rulle på trettiosex bilder på den innan han rensade och flådde och styckade den. Han sa inte mycket men hade ett sånt där äckligt triumferande uttryck i ansiktet och hade jag i denna stund nämnt nåt om röd-vita wobblers hade han säkert talat om för mig vad jag kunde göra med dem...

SLUT.


  • Ilpo Krans gillar detta

#18 pallexp

pallexp

    Nykomling

  • Members
  • 2 inlägg

Postad 28 november 2014 - 12:34

Utrolig fiskeoplevelse (hårrejsende).

Her en fortælling om hvad der kan opleves på en fisketur. Denne oplevelse startede maj måned 1996 og sluttede først juni 1997.

Jeg tog på en åle tur som jeg plejede en dag i maj måned (1996). Jeg var på min plads midt i sivene ved min å, som jeg som jeg har fisket meget i.
Skumringen var begyndt. Imedens jeg fik rigget mit grej til så jeg op. Ude i horisonten så jeg en ugle der svævede stille og rolig.

Dette blev starten på en meget hårrejsende oplevelse som aldrig vil glemmes.

Jeg tænkte lidt over, at der kom en ugle i horisonten, det plejer jeg ikke at se, så det var en lidt udsædvanlig oplevelse.

Dette år, kom jeg ret tit til åen og så uglen hver gang jeg kom dertil. Uglen kom tættere til mig for hver gang jeg var der, hvilket jeg var meget fasineret over. Jeg var nok ved åen 12 – 14 gange dette år og det endte med, at jeg smilende kaldte uglen for min, så tæt kom den til sidst (inden for 5 meter).
Da åle sæsonen sluttede dette år, tænkte jeg dog ikke nærmere over mit møde med uglen. Det skulle jeg dog komme til året efter.

Næste år 1997 maj måned, var jeg igen på min plads midt i sivene på åle tur. Her oplevede jeg igen at uglen kom til mig.
Jeg var efterfølgende ved åen flere gange og hver gang kom uglen til mig, nu var den 2 – 3 meter fra mig. Det virkede som om den kom til mig med en ”lille” hilsen, hvilket jeg var meget forundret over. Det skal siges, at det er meget sjælendt at man ser en ugle her, så det var en utrolig oplevelse for mig.

Selve afslutningen på denne oplevelse kom totalt bag på mig :

En aften jeg var der (skumringen var startet) begyndte jeg at rigge mit grej til, da der skete noget som aldrig kan glemmes.
Jeg sad på en medbragt spand og havde kun øje for mit grej som jeg var i gang med at rigge til midt i sivene. Halvmørket var startet.
Pludselig hørte jeg meget larm over mit hoved. Forundret kikkede jeg op og så uglen baske med vingerne 30 – 40 cm over mit hoved. Jeg fik øjenkontakt med den, hvorefter den kom ned i øjenhøjde, igen ca. 30 – 40 cm fra mig. Her stod den stille i luften med baskende vinger, hvor vi havde direkte øjenkontakt. Jeg ved ikke hvor længe denne kontakt varede, det kunne være alt fra 10 sekunder til meget mere, helt ærlig jeg ved det ikke. Dette var en utrolig oplevelse som aldrig glemmes, hårrejsende og ufattelig.
Da dette møde var slut fløj uglen over til den anden side af åen hvor den sad og kikkede over til mig. Jeg sad nu og så på ”min” ugle hele natten (der blev ikke fisket denne nat).
Da det begyndte at lysne igen fløj uglen, et vildt eventyr var slut, jeg så aldrig uglen igen.

Aldrig har jeg oplevet noget som dette.


  • AtomicHarbor, lausvik och Lakkungen Umeå gillar detta

#19 Disconnected

Disconnected

    Nykomling

  • Members
  • 2 inlägg

Postad 28 november 2014 - 16:52

ÖRINGEN, FJÄLLENS GULD (FIKTION)

 

Jag, pappa och farfar hade bilat nästan 110 mil norrut, i stort sett så långt upp man kan komma i Sverige. Vi skulle spendera två veckor i det närmaste vi kommer till vildmark i Sverige, två veckor i orörd natur. Bara vi, naturen och älven. Vi hade massor med packning med oss, så mycket så att helikopterpiloten som skulle ta oss till fiskeplatsen såg lite oroad ut.
“Det är mycket, men det går” sa han. Vi packade in allt i helikoptern, klev in och satte oss, sen lyfte vi, vi var spända som lastband allihopa.

Det var vackert här uppe, utsikten från tältplatsen bestod av fjälltoppar långt borta, sandåsar lite här och där och älven som gick som ett ärr genom landskapet. Det var den älven, som skulle komma att bli vår närmaste vän de kommande två veckorna. Vi slog upp tälten, flyttade in all packning och mat och började koka kaffe. När alla förberedelser var färdiga åkte fiskesakerna fram, tafsar, peanger, måttband, flytmedel, allt detta fästes i västarna och bältena. Sen gick vi spända ner till älven och tog våra första kast. Vi fick några öringar men kände oss fort ganska trötta eftersom det hade varit en lång dag med mycket resande och iordningställande, så vi bestämde oss för att laga till någonting att äta. Efter att vi ätit somnade vi direkt alla tre.

På morgonen vaknade jag hastigt och slog upp tältduken. Det var soligt ute, först blev jag förvånad och stod och drog handen genom min rufsiga frisyr och kliade på skäggstubben för att försöka komma på varför det var just klockan fyra på morgonen. Men sen kom jag på att det inte var så konstigt då det var juni och vi var ovanför polcirkeln. De andra låg och sov så jag gick ner till älven och ställde mig för att titta på skådespelet. Det var en kläckning nu, hundratals sländor kläckte för att antingen para sig eller bli uppätna av vakande öring och harr. Jag kunde inte stå emot, jag gick upp mot tältet, tog flugspöet och gick ner mot vattnet igen, smög mig nära kanten och la ut flugan mot en vakande fisk. Jag såg huvudet när den tog flugan, jag såg den vita buken och det var en stor fisk. En riktigt stor fisk! Adrenalinet pumpade i kroppen i takt med att fisken rusade ut lina. “Helvete, den här är stor, jag är ensam och har ingen håv med mig” tänkte jag oroligt. Men de tankarna försvann snabbt när fisken ställde sig stilla mitt i strömmen och bara stod där. Jag kunde inte rubba den, en känsla av ångest började sprida sig i kroppen. Skulle jag kunna landa den här? Jag kände efter i fickorna, måttbandet och peangen var på sin plats i alla fall, alltid något. Fisken började bli uttröttad, nu kunde jag dra in den, ett litet drag i taget. När halva fluglinan var inne gjorde den en rusning, 15 meter. Bara att börja om igen. Jag hörde grenar brytas uppe vid tälten, jag tittade över axeln och såg att pappa hade vaknat.

”Pappa!” ropade jag och lade sedan fokus på fisken igen. ”Kom med håven! Stor fisk!”
Det tog ett tag för pappa att förstå vad det handlade om då han var alldeles nyvaken, så han kliade sig i skägget några sekunder innan han tog håven och sprang ner. Nu kunde jag dra in den utan problem. Precis när pappa kom fram med håven var fisken en meter ut, jag backade och fisken blev perfekt landad. Det var en stor, fin öring med vackra färger, jag tog fram peangen ur byxfickan och krokade av fisken. Sedan drog jag ut måttbandet och mätte den, 68 centimeter. Detta var den största öringen jag fått och kommer förmodligen förbli det. Jag tog fisken under buken och höll den i vattnet, det var en vacker syn när den fick simma tillbaka. Nu var jag nöjd, detta var resans höjdpunkt.

Efter fisken fått simma tillbaka, jag gett ifrån mig några glädjerop och lugnat ner mig så satte jag mig framför elden uppe vid tälten. Nu hade farfar också vaknat och jag berättade hela historien för honom samt visade några bilder. Sen satt jag där och njöt av tystnaden, lugnet, ljudet av älven och synen av fjälltopparna långt borta. “Det här är livet” tänkte jag.


  • lausvik gillar detta

#20 fiskarlennart

fiskarlennart

    Trogen medlem

  • Members
  • 349 inlägg

Postad 28 november 2014 - 23:26

                            MITT LIVS HÄFTIGASTE FISKEUPPLEVELSE

 

Måste man åka långväga, ha en superutrustning och dra en jättefisk för att få uppleva några av sitt livs häftigaste minuter? Svaret på dessa frågor blir för min del ett rungande nej. Det räcker gott att gå till en liten oansenlig å i Ale kommun utanför Göteborg med ett topknutet 5m:s metspö, en gammal 0,30 lina , ett flöte som sett sina bästa dar och ett par gamla gummivadare för att pulsen ska öka markant och hjärtat nästan slå frivolter om "fel fisk" hugger.

 

Jag var alltså vid denna lilla å för att meta upp lite mat till gårdskatterna i mitt föräldrahem. Denna å har varit mitt hemmavatten sedan jag som liten parvel i slutet av 50-talet var med mina föräldrar när de gick dit för att tvätta mattor och jag kunde ägna mig åt en stunds mete med ett 3m:s bambuspö.

 

Nåväl, det var vackert väder och mörtleken var på gång. Metspöt agnades med en liten lövmask. Dock verkade kärleksbestyren vara viktigare än matlusten hos mörten, ingen var intresserad av den förföriska masken. Däremot verkade abborren vara liten utsvulten efter sin avslutade lek. Jag fångade ett 10-tal i varierande storlek. Under tiden som jag metade såg jag en ganska stor gädda som lurade längs kanten av ån och gjorde flera utfall mot den lekande mörten. Även om min utrustning var klart olämplig för gäddfiske så kunde jag inte motstå frestelsen att försöka lura gäddan till hugg. Jag tog den minsta abborren jag fångat och fäste den gamla kroken under ryggfenan (abborren var död). Lade ut metet i vattnet och drog det långsamt förbi den plats där jag senast sett gäddan. Detta upprepades några gånger utan att jag lyckades väcka gäddans intresse. Drog abborren ytterligare en gång genom vattnet men nu stannade jag till där jag senast såg fisken. Då kom EXPLOSIONEN, gäddan högg abborren, mothugg var inte att tänka på snarare nästan slet gäddan spöt ur mina händer. Det var en rejäl tyngd som drog iväg, spöt hade en båge som vid ett hållfasthetstest. Tanken slog mig omedelbart "detta går aldrig vägen". Det som räddade situationen var mina gamla gummivadare som gjorde att jag kunde följa fisken en bit för att minska pressen på spöt. Efter ett par minuters kamp där ingen gått segrande ur striden kom ett BOMBNEDSLAG, en ännu större gädda angrep den krokade och bet sig fast i sin släkting. Nu vältrade sig 2 kraftiga fiskar i vattnet som fullkomligt kokade av gäddornas kamp. Jag var helt säker på att antingen skulle spöt gå av eller linan brista. Mina ben började darra av spänningen men efter ca 1 minut släppte den attackerande gäddan sin kumpan och sam sakta iväg men ännu var kampen långt ifrån vunnen. Jag ville ju ha upp gäddan ur vattnet för att kunna mäta och väga den men av någon anledning var inte gäddan enig med mig i detta fall. När spänningen är på topp förlorar man lätt tidsuppfattningen men jag gissar att fighten pågick i 4-5 minuter innan jag började märka att fiskens krafter sakta avtog. Tanken slog mig att det skulle kännas bedrövligt att tappa fisken nu när kampen pågått så länge men jag lyckades dra in gäddan på grunt vatten och lyfta upp den på land.

 

Den var 89cm lång och vägde 4435g. Det var ju rakt ingen reg.vikt men med tanke på utrustningen var det ett under att jag lyckades landa den. Att inte linan som saknade ståltafs bets av berodde på att kroken fastnat längst ut i gäddmunnen. Under ca 1 minut av fighten lär jag ha haft minst 10 kilo gädda i ändan av linan, det lär jag aldrig få uppleva igen med liknande utrustning. Det mest laddade ögonblicket i detta äventyr var när gädda nummer 2 attackerade den krokade, det minnet kommer jag att ha med mig så länge jag lever.

 

Kan ju som avslutning säga att lite knäpp blev man nog när man växte upp på landet där det inte fann så stort utbud att roa sig med. 1964 började jag anteckna alla fiskar jag fick i denna å och andra fiskevatten och det gör jag än idag 50 år senare. Det går att utläsa en del fakta ur statistiken. Från 1975 till 1983 fångade jag inte en enda mört i min å ,orsaken var den alltmer tilltagande försurningen men genom kalkningsinsatser längre upp i sjösystemet återkom mörten och lever idag i ett rikligt bestånd i min kära å.

 

Nedtecknat av "fiskarlennart"

 

 







Även taggad med Skippy fish, Skittfiske, jiggar, abborre, gädda, gös, regnbåge, öring, spinnfiske, tävling

0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar